Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Lars Tunbjörk gav oss en ny bild av folkhemmet

Fotografen Lars Tunbjörk hade en blick för det svenska samhället som först var så udda att hans bilder inte liknade någon annans. Med tiden blev en ”Tunbjörkare” ett vida spritt sätt att se på tillvaron. Nu visas hans samlade verk i en utställning och en bok.

– Det känns som att jag har nervsystemet på utsidan.

I dag, fredag, öppnar en stor retrospektivutställning med den svenska fotografen Lars Tunbjörk på Fotografiska i Stockholm. När vi möter dokumentärfilmaren Maud Nycander, som var gift med Lars Tunbjörk när han år 2015 gick bort vid 58 års ålder, är hon mitt uppe i de sista förberedelserna inför vernissagen. Lokaler ska färdigställas, gästlistor ska spikas, intervjuer ska göras. I utställningsrummen står över 200 ramar lutade längs med väggarna, i väntan på att hängas upp.

Det är Maud Nycander (”Palme”, ”Citizen Schein”, ”Nunnan”) och Hasse Persson, fotograf och tidigare konstnärlig ledare för Hasselblad Center, som har kurerat utställningen ”Tunbjörkslandet – blicken från sidan”.

– Jag har försökt att absolut inte tolka Lars konstnärskap på något sätt, utan vara trogen hans konst. Det viktiga är att hans konstnärliga utveckling över tid blir synlig, att hans stora projekt ska finnas med, säger Maud Nycander när vi satt oss högst upp på Fotografiska, i restaurangen, på någorlunda lugnande avstånd från utställningen.

Lars Tunbjörks fotografier från 80- och 90-talet är bilder av ett Sverige i förändring – ett Sverige som börjar handla på Gekås, som roar sig på Skara Sommarland, som sorglöst monterar ner folkhemmet. Han började som praoelev på Borås Tidning 1971, gjorde lumpen som fotograf på Värnpliktsnytt (”jag har hört att när Värnpliktsnytt rekryterade frågade de om man ville ha en starköl till maten, sa man ja så fick man jobbet, sa man nej fick man det inte”, säger Maud Nycander), och fotograferade sedan för tidningar som Stockholms-Tidningen, Vi, Aftonbladet och Dagens Nyheter. Hans stora genombrott som fotograf, boken ”Landet utom sig” från 1993, började som ett reportage för flygtidningen Upp och Ner.

– Han hade ett eget uttryck väldigt tidigt, även när han inte gjorde något eget fotografi utan jobbade för andra. Eftersom han var så bra fick han roliga jobb, och genom dem kom han på sina egna projekt. Så var det med ”Landet utom sig” och så var det med ”Kontor” också, tror jag. Idéer föds inte på kammaren utan när man är ute och stöter på saker i verkligheten, säger Maud Nycander.

Parallellt med utställningen ges den drygt två och ett halvt kilo tunga fotoboken ”Lars Tunbjörk – retrospektiv” ut på Max Ström förlag. I den skriver Maud Nycander, men också New York Times Magazines bildchef Kathy Ryan, som arbetade med Lars Tunbjörk i många år, och författaren och vännen Göran Odbratt. 

– Lars var på gång med en retrospektivbok när han dog, så planerna fanns redan. Men han hade inte hunnit så mycket mer än att sätta post-it-lappar i sina egna böcker. Han tänkte sig ju en bok som gavs ut mitt i ett konstnärskap, men nu blir det i stället… Det är det här som blir kvar, säger Maud Nycander. 

Hon har själv gått igenom alla hans böcker, kontaktkartor och negativ, ihop med vänner och kollegor till Lars Tunbjörk, för att göra urvalet till utställningen och boken. Först blev urvalet 1.500 bilder stort. Till slut fick de ner det till de dryga 200.

– De två första åren efter att han dog hade jag inte kunnat göra det här, men nu är det tre och ett halvt år sedan – och det har varit ett privilegium, ändå, att få bearbeta min sorg genom att gå igenom vårt gemensamma liv. Det är så mycket minnen som dyker upp, det som var glädje och det som var svårt. Vi var en del av varandras yrkesliv också, jag tror att jag har sett varenda kontaktkarta han har gjort sedan 1992, säger Maud Nycander och skrattar.

2016 bildades Lars Tunbjörks stiftelse, med syftet att bevara och tillgängliggöra hans konstnärskap. De har redan kommit halvvägs med digitaliseringen av hans bildarkiv.

– Det finns ingen statlig institution som tar hand om fotografier, utan jag har ärvt rättigheterna till Lars bilder och det är upp till mig om de ligger i en källare och ruttnar eller inte.

Utställningen heter ”Blicken från sidan”. Vad var det för sorts blick han hade?

– Lars skildringar av Sverige, framför allt på åttio- och nittiotalet, kretsar mycket kring hur samhället blev alltmer kommersialiserat. Det var få som såg det när det pågick, men han hade den förmågan att se saker. Det finns någon film från modeveckan i Paris där alla fotografer står och fotar åt ett håll och han åt det motsatta… Han kunde ibland se lite lost ut, men han var väldigt mycket av en betraktare.

Maud Nycander säger att Lars Tunbjörk själv aldrig ville prata om den ofta skarpa samhällskritiken i sina bilder, att det var upp till betraktaren att se själv.

– Och han rynkade aldrig på näsan åt de ställen han fotograferade, han kunde se att det fanns väldigt mycket lust i dem. Tidigare tyckte en del att han gjorde sig lustig över folk, men när man ser hans produktion ser man en väldig människokärlek. Han skildrade lika mycket sig själv i sina bilder. Han är ju från Borås, och utgick i hela sitt konstnärskap från småstäder, förorter och köpcentrum eftersom de var hans egna miljöer. Han hade ju bott nästan hela sitt vuxna liv i Stockholm, men han har aldrig skildrat Stockholm.

Han skildrade sig själv, säger du. I ”Vinter” från 2007 skildrade han sin egen vinterdepression.

– ”En inre och en yttre resa”, som han kallade det. De som kände honom, och det fanns de som hade känt honom mycket längre än jag, sa att han hade återkommande depressioner. Och att gå in i det konstnärliga var ett sätt att hålla det ifrån sig. Han kunde ligga på soffan och tycka att allt var tråkigt, och sen fick han ett roligt jobb på andra sidan jordklotet, och då reste han sig och passade morgonplanet och levererade två veckor senare på toppkvalitet. Det tror jag är en drivkraft hos många konstnärer, det där att allt annat försvinner. 

Kan du se vad han har betytt för svenskt fotografi?

– I Norden har han varit stilbildande, skulle jag säga. Han har inspirerat en hel generation fotografer. Många filmare har också använt ”Landet utom sig” nästan som en bibel, den ligger på inspelningsplatser och på reklambyråer… Han är en av våra stora Sverigeskildrare. Ta uttrycket ”Tunbjörkare”. Vems namn har annars blivit ett sätt att se på tillvaron?

Fakta.Lars Tunbjörk

Lars Tunbjörk (1956–2015) är en av Sveriges främsta fotografer. Till hans mest kända verk hör böckerna ”Landet utom sig”, ”Kontor” och ”Vinter”. Han har fotograferat för svenska tidningar som Aftonbladet, Stockholms-Tidningen och Vi, och i över tjugo års tid för New York Times Magazine. Hans foton har visats på Hasselblad Center i Göteborg, Moderna museet i Stockholm, och i New York, Paris och Berlin. Utställningen ”Tunbjörkslandet – blicken från sidan” visas på Fotografiska i Stockholm från den 14 september till den 2 december. Boken ”Lars Tunbjörk – retrospektiv” ges ut på Max Ström förlag.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.