Efter att Anders Borg i ett offentligt Facebookinlägg bad om ursäkt för sitt beteende på en fest förra veckan – som enligt uppgifter inkluderade att visa könet och kalla kvinnor för ”slampa” och ”hora” – har han fått en våg av stödkommentarer.
”Så länge vi är människor gör vi fel. Ibland stora och ibland mindre. Det som gör oss mänskliga är att vi erkänner och ber om ursäkt för våra fel och brister”, skriver till exempel trafiklandstingsrådet Kristoffer Tamsons (M).
Tidigare infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd är mer subtil, och svarar med en hund med ett hjärta i munnen. Andra kommentarer är ”Shit happens” och ”Ditt sällskap förtjänade säkerligen en kuk i facet!” (sic.)
Jag kan knappt räkna till alla hjärtan i tråden, som på fredagseftermiddagen rymde 173 kommentarer.
En idé återkommer ständigt. Nämligen att det ”kan hända vem som helst”, som en kommentator formulerar det. ”Har nog hänt dom flesta i detta land”, skriver en annan, och en tredje: ”Så där är det på alla fester jag är med på. Annars är det ingen riktig fest. Keep it up!”
Läs mer: Kända moderater ger Borg sitt stöd
Idel stöd från vänner och bekanta alltså, vilket inte är konstigt i sig.
Men som många redan har påpekat i sociala medier, är det intressant att jämföra reaktionerna på denna offentliga ursäkt med samtalet om sexuella övergrepp på musikfestivaler.
Då finner vissa det viktigt att framhålla att det bara är en specifik grupp män – vanligtvis sådana med bakgrund i andra kulturer – som begår ofredanden, och att detta därför inte är ett problem i det svenska samhället i stort.
Men i vissa kretsar verkar det av allt att döma finnas en högre tolerans mot sexism och sexuellt ofredande. Så till den grad att man plötsligt rentav är beredd att säga att: jo, alla män. Eller kanske: boys will be Borg.
Läs mer: Borg ber om ursäkt för olämpligt beteende – ska söka hjälp