Vågen av punkig rap som under ett par år utmanade den trygga mainstreamscenen är förbi. Lil Peep, XXXTentacion och Juice WRLD är döda, 6ix9ine sitter i fängelse, Lil Pump och Lil Yachty har slarvat bort talangen.

Kvar finns Lil Uzi Vert från Philadelphia. Han brinner, hans musikaliska och visuella kreativitet får allt galnare uttryck, hans rastlöshet gränsar ständigt till kaos. Tjugofemåringens oberäknelighet och hybris har lett till bråk med skivbolaget som gjort att detta andra album blivit uppskjutet så många gånger att det såg ut att aldrig släppas.

Men nu är det här och det låter toppen. Lil Uzi Verts genuina konstighet matchas av uppfriskande beats och en störtflod av melodiös rap. Förutom en fin duett med Syd finns inga gästartister, vilket gör att albumet känns helgjutet och personligt.

Bästa spår: ”Celebration station”

 

Läs fler musikrecensioner av Nicholas Ringskog Ferrada-Noli, till exempel om hur Arca ger ut en queer sci-fi-låt som är över en timme lång.