Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Linnér och Ekman två tongivande röster i radio och tv

Radiopsykologen Allan Linnér och vetenskapsjournalisten Henrik Ekman.
Radiopsykologen Allan Linnér och vetenskapsjournalisten Henrik Ekman. Foto: Emil Hammarström

Den enes röst är lugnande, den andres lovar äventyr. Vi hör dem ofta men ser dem sällan eller aldrig. DN:s Carin Ståhlberg har träffat radiopsykologen Allan Linnér och vetenskapsjournalisten Henrik Ekman, två tongivande röster som lockar hundratusentals lyssnare. Bilderna är tagna av Emil Hammarström.

Allan Linnér: Jag lyssnar på djupa inandningar, tystnader och suckar

Foto: Emil Hammarström

Han har en hes, lite sandtorr röst. Kanske inte den mest sonora, snarare en förväntansfull röst som signalerar: Jag lyssnar. Men radiopsykologen Allan Linnér vill i sina samtal inte vara en mjäkigt tröstande terapeut som lägger huvudet på sned. Hellre då skapa friktion.

Till programmet Radiopsykologen i P1 ringer människor in för att prata om det allra svåraste. Om rädslor, misslyckanden, svartsjuka, ensamhet och självförakt. De är anonyma så när som på deras röster och de möter en annan röst: Allan Linnérs.

Han är inne på sitt femte år som radiopsykolog och går ofta rakt på sak när någon ringer in till programmet:

– Vad vill du ha hjälp med?

– Vad är din främsta rädsla? Vad händer i dig nu?

– Vad tar du med dig av det vi har pratat om?

Ibland uppstår det som förr var det mest förbjudna i radio: tystnad. Långa vibrerande pauser i samtalen som följs varje vecka av runt 200.000 radiolyssnare.

– I början var jag orolig för den där tystnaden, vart den andre tog vägen. Men jag uppmuntrades av min producent att förlita mig på tystnaden och hålla käften då och då, säger Allan Linnér när vi ses en varm sommarmåndag långt ut i Stockholms rödstugade skärgård där han och familjen har lantställe.

Räcker rösten som möte när man är radiopsykolog?

– Ja, överraskande nog så gör den det. Jag trodde det skulle bli svårt att endast förlita oss på det vi kunde säga och höra, men det kom på skam.

Jag har inte reflekterat över min egen röst. Jag fick väl höra i tonåren av tjejer att jag hade en bra röst.

Allan Linnér är legitimerad psykolog och psykoterapeut och arbetar som par- och familjeterapeut sedan många år. Han tillfrågades om han ville bli radiopsykolog, genomgick en rad tester och fick jobbet.

Varför sa du ja?

– Jag försöker ta saker så långt jag kan och är relativt riskbenägen.

Programmets sändningstid på endast 30 minuter kan tyckas väl kort för att hinna ringa in frågeställningen och för att få ett hyfsat avslut av samtalen.

– Det är inte så svårt att ganska snabbt gå djupare ner i en problematik av tidiga minnen, men man ska ha tid att ta sig tillbaka också. Det har hänt att jag tvingats säga: Nu måste vi sluta! Och det har också hänt att jag har ringt upp vederbörande igen efter programmet. Så skedde till exempel med en 92-årig kvinna som började gråta mot sändningstidens slut.

En del människor som varit med i programmet hör av sig igen. De skriver brev, skickar blommor och en stickade till och med en tröja till Allan.

Tänker du på hur en radiopsykolog bör låta? Hur du själv låter?

– Nej, svarar han bestämt. Jag tänker att jag ska prata i ett tempo så att det är lätt att uppfatta mig, och jag har ett ganska långsamt tempo så det är ingen större ansträngning. Jag lyssnar in den andre men också mig själv.

– I andra sammanhang, som i par- och familjeterapi, går det inte att ha det där tempot. Då tvingas jag till ett aktivt och snabbare tempo. Det är som att hålla i ett fyrspann, säger han.

Foto: Hur viktig tror du att din röst är i egenskap av just radiopsykolog?

– Jag har förstått att den är jätteviktig för många. Jag har inte reflekterat över min egen röst. Jag fick väl höra i tonåren av tjejer att jag hade en bra röst, säger han och skrattar lågt. Nu märker jag att den feedback jag får bland annat handlar om att rösten är lugnande, välgörande och så vidare. Men det förändrar inte mitt sätt att prata. Det är till en del genetiskt.

Allan Linnér vet ingenting om de personer som ringer in till programmet förutom ålder, kön och en kort rubrik om vad personen vill prata om. När han började som radiopsykolog tog han reda på mycket mer för att vara väl förberedd, men han föredrar numera att veta så lite som möjligt.

– När vi samtalar är det alltid första samtalet. Det skapar en dramaturgi. Att vara på samma ställe som lyssnarna. Vad sägs just nu?

Hur mycket iakttar du röstläget hos personen som ringer in till ditt program?

– Mycket. Och ibland för lite. Jag kan ju höra om personens röst bär, om den är spänd eller darrar. Jag lyssnar på tystnader eller om de tar sats för att säga något, djupa inandningar och suckar. Det ger mig jättemycket information. Både vad de säger men inte minst hur de låter.

Anpassar du din röst efter hur de låter?

– Ehh... Ja, det gör jag säkert men jag är inte medveten om det, men självklart gör jag det. Jag följer med om någon till exempel går ner i tonfall. Jag tonar in på den andres röst och tillstånd. Det är en poäng. Det är en del av det som kan vara terapeutiskt. Jag försöker vara där den andre är. Jag följer med ett tag, går bredvid, och släpper sen taget, säger han.

Det är sällan Allan Linnér blir igenkänd som radiopsykologen på grund av sitt yttre, däremot om någon hör honom prata. Han berättar om en kvinna som kände igen hans röst och Allan frågade henne när hon brukade lyssna på programmet. När jag ska somna, löd svaret.

– Hon använde det som insomning och lyssnade på innehållet morgonen därpå. Och det har jag hört flera som gör.

Hur känns det att vara insomningsbefrämjande?

– Det är fantastiskt! Oväntat, men om jag kan bli tagen i anspråk på det sättet så är det okej.

Allan Linnér har nära till skratt – det är ett lågt knappt märkbart skratt – så även i samtalen som radiopsykolog.

Blir du aldrig så provocerad eller engagerad av den som ringer in till programmet, att du får lust att säga ifrån?

– Jo, men jag är bra på att dölja det. Som psykolog måste man stå ut med att inte alltid hålla med eller förstå. Fast visst kan det komma ett fett gulp: Hur ska jag ta mig an detta? Men jag blir sällan provocerad av någons historia eller sätt att vara.

Är en lugn röst A och O för en radiopsykolog?

– Nej, det hänger inte på det, men jag tror det ska vara en röst som man inte stör sig på. Då skymmer den sikten.

Hur bör man inte låta som radiopsykolog?

– Värderande, mästrande, kritisk. Poängen är att få den andre att höra sig själv. Alltså: Vad säger du om du lyssnar till dig själv?

Hur låter då en bra psykologröst i radio?

– Varm, stabil och tydlig. Jag ska inte låta som om jag lägger huvudet på sned.

Fakta Allan Linnér: Född: 1946. Yrke: Legitimerad psykolog och psykoterapeut. Familj: Gift, två vuxna barn. Son till FN-diplomaten Sture Linnér. Fritid: Praktiskt arbete på landstället. Tidigare motorcyklist. Radiopsykolog i P1. Vill: Göra psykoterapi och psykologi mer begriplig och lättillgänglig. Förebilder: Mina klienter.

 


 

Henrik Ekman: Jag tycker det är kul med röster och dialekter

Foto: Emil Hammarström

Med sin röst skildrar han pantrars smygande, dovhjortens brunst och pingviners vaggande. Henrik Ekman har en närmast perfekt berättarröst som han en smula motvilligt underhåller med endast svart te och en skvätt mjölk.

– Jag har en sådan där skogstermos på en liter med te och den räcker för att läsa in en speakertext på 50 minuter.

Inga andra knep för att hålla rösten i trim?

– Nej jag litar på teet, säger han när vi ses på Skansen.

Det är en bra mötesplats om man ska träffa Henrik Ekman, Mr djur & natur, mannen som lagt röst till otal naturfilmer i SVT, inte minst söndagskvällarnas ”Världens natur”. Att läsa in en så kallad speakertext är inte särskilt märkvärdigt för honom som har en gedigen bakgrund som miljöreporter på bland annat Aktuellt och som programledare för ”Vetenskapens värld”. Sedan några år tillbaka är han inköpare av SVT:s naturprogram och åker runt på olika mässor världen över. Han köper in det som är intressant och dokumentärt och läser sedan in programmens berättartexter.

– Jag tycker det är kul att följa programmen hela vägen ut; från inköp till röstpålägg.

Inom televisionen talar man ofta om att ge ett program på en fast sändningstid en identitet. Det kan göras med hjälp av en återkommande och igenkänningsbar röst. Först ut med detta var Arne Weise och programmet ”Ett med naturen”. Hans röst blev Ett med naturen.

– Arne berättade för mig att tittarna trodde att han gjort alla de där resorna i programmen som han la röst till. Samma sak händer mig nu. De tror att jag har varit på alla de platser jag berättar om.

Förarbetet till att läsa in en berättartext för till exempel ”Världens natur” tar mer tid än själva inläsningen. Manus måste kanske skrivas om och ganska ofta lägger Henrik Ekman till något som anknyter till Nordens djurliv. Även om programmet handlar om Hawaiis vilda natur eller snöapor i Japan.

– Jag försöker relatera till Sverige. Mönstren där ute i världen gäller även här. Det finns också en liten ambition av väcka förundran över vad som finns här hemma, säger han och stegar med långa älgkliv – han är en lång person – mot just älgarnas inhägnad nedanför Högloftet.

Älgarna ligger och dåsar. Men plötsligt hörs ett kort nasalt gnällgnöl. Och så ett till. Älgkons öron fladdrar till, pejlar: Var finns älgen som lockade?

Ingenstans faktiskt. Lockropet kom nämligen från imitatören Henrik Ekman. En röst kan ju användas till mycket, som att imitera djurläten och kända röster och tala olika dialekter. Det där behärskar Henrik Ekman.

Vad är viktigast för dig när du läser in en berättartext?

– Det ska inte låta läst och det får inte vara för mycket tråkig fakta med. Amerikanska produktioner fyller ut med tråkig fakta när de får ett gap mellan bild och text. Det dödar intresset.

Jag är en sån som kan ställa mig upp och hålla tal och tänker inte på hur det kommer att låta. Det där har jag fått från pappa tror jag. Han var aldrig rädd för att göra sig fånig.

För Henrik Ekman är en dålig röst en överdramatiserad röst i ett smetigt Marlboro Man-röstläge eller en alltför sölig sövande röst.

Och en bra röst?

– David Attenboroughs! Han är trovärdig och han vågar vara ivrig på ett sätt som fungerar bra, det kan gälla en fjäril eller en elefanthjord. Han står stadigt när han berättar även om rätt komplicerade biologiska grejer. Men det finns andra bra röster också. BBC har en hel del kvinnliga, som Alice Roberts.

Tänker du mycket på hur du själv ska eller bör låta?

– Nej, inte särskilt mycket. Jag är en sån som kan ställa mig upp och hålla tal och tänker inte på hur det kommer att låta. Det där har jag fått från pappa tror jag. Han var aldrig rädd för att göra sig fånig.

Foto: Henrik Ekmans naturintresse började tidigt och berodde på att han själv fick upptäcka naturen. Han klättrade i träd, tittade ner i fågelbon, samlade gråsuggor och sniglar.

– Det där styrde faktiskt mitt yrkesval och mitt fotointresse. Jag blev journalist och när jag kom till Aktuellt hade jag en baktanke: Nu ska jag se om jag kan ta med Aktuellt ut i skogen. Jag hamnade i inrikesgruppen som bestod av ekonomi- och politikreportrar och så var jag grodor, ödlor och skog! Det gick – och jag fick respekt för mina ämnen.

Och nu är ”dina” ämnen än mer aktuella; natur, djur och klimat hör ihop.

– Ja, men jag är lite orolig över pratet om vår planet. Alltså det stora perspektivet, att det inte får fäste hos människor, som det får när något berör deras omedelbara närhet.

Lyssnar du som jobbar med din röst på andra människors röster?

– Ja, det gör nog men inte i tanken att det där var en vacker röst. När det gäller röster i radio är jag lite känslig om tonfallet är konstlat. Det finns ett särskilt tonfall när det gäller grävande journalistik. När ordet granskning sägs i varannan mening. Då används ofta en speciell röst.

Hur låter den?

– Jag kan inte härma den. Det är ett avslöjartonfallsläge som är väldigt pretto, tycker jag. Man har gjort ett jobb. Tagit reda på grejer. Bra. Men det är ett vanligt journalistiskt arbete. Inget annat.

Henrik Ekmans egen röst har beskrivits som trygg, melodisk, och stillsam men också en röst som lovar äventyr.

Känner folk igen dig på din röst?

– Det har hänt.

– Jag tycker det är kul med röster och dialekter. Jag körde i fem år den här figuren Rune Runeman i P1 Morgon, på östgötska. Veckoverser. Det var väldigt roligt men uttröttande. Som att vara mjölkbonde.

Innan vi skiljs åt berättar Henrik Ekman en rolig historia om Tage Erlander (Sveriges statsminister 1946–1969) och imiterar honom. Kniper ihop näsborrarna och får fram den där nasala rösten med avslutande fnysläte. Det är otroligt likt originalet.

Och faktiskt inte helt olikt älgens gnällgnöl.

Fakta Henrik Ekman: Namn: Carl Henrik Robert Oskar Ekman. Född: 1951. Yrke: Vetenskapsjournalist, inköpare av SVT:s naturprogram och dess berättarröst. Hedersdoktor vid Linköpings universitet. Familj: Gift, tre vuxna barn. Favoritröster: Morgan Freeman och Tom Alandh. Tre favoritdjur: Älg, varg och stare. Favoritnaturprogram: BBC:s Frozen Planet. Röst man bör undvika: Den konstlade. Kan också: Härma olika djur som älg men också imitera personer, exempelvis Tage Erlander. Är bra på dialekter.

Foton i text: Emil Hammarström

Fakta. Rösten

Röst är ljudvågor som bildas genom stämbandens svängningar i människans struphuvud. Tonhöjden (svängningarnas frekvens) är beroende av stämbandens storlek och anspänning. Röststyrkan beror främst på kraften i stämbandens sammanslagning under svängning, som i sin tur påverkas av hur kraftigt man tar i med utandningsmusklerna.

Röstklangen påverkas av flera faktorer, till exempel röstorganens storlek och struktur och stämbandens svängningsmönster.

Psykiska faktorer har betydelse för hur rösten varieras. Sinnesstämningen präglar talarens röst, och man brukar höra på rösten om personen är glad, ledsen, arg, rädd, etc.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.