Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Det ska ge mig större muskler, säger han och trycker nålen i sin arm

Populärkulturen är som besatt av biologiska experiment som går fel. Därför kämpar verklighetens dna-mekaniker med sin image. Förra veckan drevs en av dem att sätta nålen i sin egen arm.

Det lilla konferensrummet fylls snabbt. Rubriken på seminariet lockar: ”En steg för steg-guide till att genmodifiera dig själv med Crispr.”

Vi är i San Francisco, på konferensen Synbiobeta, en sammankomst för folk och företag inom den senaste gentekniken. Den revolutionerande dna-klipparmetoden Crispr är på allas läppar. I ett hörn står ett glatt gäng och säljer mossa, modifierad för att sprida olika dofter. På scenen talas det omväxlande om artificiella bakterier som producerar läder utan djur, äpplen som aldrig blir bruna och kött som växer i laboratorier.

Dessutom pratar alla om hur folk ska börja tycka om dem. Insikten är smärtsamt närvarande: De är övertygade om att de har lösningen på mänsklighetens stora problem, men de vet att de sprider skräck. Inte minst populärkulturen dignar av experiment som har gått biologiskt snett. Från vetenskapsmannen som får ett nytt huvud i ”Flugan” från 1958, via ”Jurassic Park” till staden på havets botten i tv-spelet ”Bioshock”, där förvridna varelser har knarkat genmanipulation till vansinne.

Att genmodifiera sig ska inte vara svårare än att ladda hem en app


De stöter och blöter strategier för inte framstå som Frankensteindårar. En man som odlar fiskkött på land tror på att visa upp sin mänskliga sida. Andra vill ligga lågt.

Sedan finns de som bär sin galen vetenskapsman-aura med stolthet. Som Andrew Pelling, docent i biofysik som drömmer om att skapa monstret från ”Little shop of horrors” – hälften blomma, hälften best. Hittills har han mest odlat öron med en blandning av mänskliga celler och fruktköttet från ett äpple.

Eller Josiah Zayner. Det är han som leder seminariet om att genmodifiera sig själv. På vägen in får man ett provrör med ett par droppar klar vätska.

Brandtalet börjar: Genteknik måste sättas i händerna på vanligt folk, långt bortom universiteten och storföretagen. Vi måste befria oss från arvets bojor och börja modifiera oss som vi vill.

– Det är som att säga: Fuck you, jag är atletisk, lång och snygg. Du förlorade det genetiska lotteriet och därför är du ful och kort. Vi använder det sämsta genetiska verktyget som finns – jävla sex! Man har ingen aning om vad som blir av ens avkomma.

Att genmodifiera sig ska inte vara svårare än att ladda hem en app, fortsätter han. Man ska inte behöva begripa exakt hur det fungerar.

– Varför räcker det inte att veta vad man vill, som att få större muskler? Det kanske är läskigt, men jag tycker det låter grymt.

Han håller upp provröret. Innehållet kan förändra arvsmassan i mänskliga celler. Den tog fem minuter att skapa. Josiah Zayner är visserligen doktor i biofysik. Han säljer dessutom hobbykit för glada dna-amatörer. Men ändå. Så enkelt. Så billigt. Vad stoppar oss?

– Har du testat det då? hörs en provocerad röst från publiken.

– Säger du att jag borde?

Stämningen blir en smula tryckt.

– Alright. Let’s do it.

Han drar fram en spruta och suger upp provrörets innehåll.

– Det här kommer att modifiera mina celler så att jag får större muskler, säger han och knäpper på sprutan.

Sedan sätter han nålen i armen.

Effekten kommer att vara minimal och inte varaktig, men genförändringen är faktiskt relaterad till muskeluppbyggnad. Jag är osäker på om det här avdramatiserar dna-teknik. Det enda jag vet är att det inte fegar inför imageproblemet som filmer och tv-spel har hjälpt till att skapa.

– Det gjorde inte så ont, säger Josiah Zayner när vätskan strömmar in i kroppen.

– Jag vet inte varför inte fler provar.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.