Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-26 15:47

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/linus-larsson-livet-skulle-bli-en-mardrom-om-vi-minns-for-mycket/

Kultur

Linus Larsson: Livet skulle bli en mardröm om vi minns för mycket

Vad skrev du egentligen? Minnet kan spela oss spratt.
Vad skrev du egentligen? Minnet kan spela oss spratt. Foto: Vidar Ruud/NTB scanpix

Ännu har vi inte chipp bakom örat som spelar in minnen. Men när allt fler samtal blir till detaljloggade chattar kan man längta efter fler samtal som ingen riktigt minns. Linus Larsson testar en ny sajt som ska ge just den känslan. 

Liam Foxwell sväljer hårt. Han är på utvecklingssamtal på advokatbyrån och har just accepterat ett nytt uppdrag: Att hjälpa barn att stämma sina föräldrar för bristande uppmärksamhet under uppväxten. Är han okej med det? Absolut, svarar han med lövtunn övertygelse i rösten. Sedan avslutar chefen: 

– Vi hoppas verkligen se fram mot att träffa dig igen.

”Hoppas verkligen” – vänta, betyder det..? I taxin på väg från mötet tar Liam fram en fjärrkontroll. Den är kopplad till ett chipp vid hans öra och låter honom snabbspola genom sina minnen och återuppleva dem exakt som de skedde. Slant chefens tunga, eller antydde han något?

Scenen inleder ett avsnitt av tv-serien ”Black mirror” och nej, trots att det är nästan tio år gammalt så har det inte besannats. Inte i betydelsen att vi har minneslagrande chipp bakom örat. Men vi har blivit rätt bra på att föra logg ändå. Varje sms, chattmeddelande och mejl blir beständiga bevis. Du sa aldrig att... Jo, men du lovade ju att... Nej, jag har aldrig påstått... Om konversationen var i textform ges inte mycket utrymme för tolkningar. 

Annat är det med minnet, vårt notoriskt felande minne som skarvar, blandar ihop, glömmer och hittar på. Som kan manipuleras – mängder med studier har visat hur man kan plantera falska minnen hos folk med enkla psykologiska knep. Men som kanske också gör det lättare att förlåta. 

Liam Foxwell blev inte direkt lugnad av att älta chefens exakta formulering om och om igen. Ännu värre blir det när han misstänker att hans fru flörtar med en annan. Han blir besatt av minnesinspelningarna. Närstuderar varje skymt han fått av frun och den misstänkte älskaren. Försöker se om hon ler för mycket i hans närhet och blir stel när maken närmar sig. Det är ren information att studera – inget ”äh, det var nog inget”.

Med allt loggat blir missförstånden kanske färre. Men det blir mindre plats för förlåtande tolkningar och kärleksfullt selektiva minnen. Gnäll om en kvarglömd trasa dokumenteras med samma detaljrikedom som ett finare minne. 

Det är här Yap kommer in i bilden. Det är en chatt som bara existerar i nuet, utan loggfiler eller historik. Upp till sex personer (för ”sju är irriterande”, som skaparen hävdar) kan ansluta till ett rum. Där syns bara ditt senaste inlägg. När du skriver ett nytt försvinner det förra. Om någon missade det du sa, ja då får det vara så. Ingenting kan återskapas, ingenting existerar när pratstunden är över. 

Yap är långt ifrån först med självförstörande meddelanden. Snapchat byggde hela sitt genombrott på inlägg som raderas och när Instagram snodde konceptet stories byggdes de också för att försvinna automatiskt. Men stories på Instagram ligger kvar i ett helt dygn och Snapchats meddelanden ska hinna visas innan de försvinner. 

Yap går längre i sin här-och-nu-ighet. Den som kommer in sent missar det som redan har sagts. Den som kopplar ner kan inte läsa ikapp senare. Det är en seger för den diffusa minnesbilden över loggfilens hänsynslösa precision. Efteråt finns bara ofullständiga, fluffiga minnen kvar i dina vänners huvuden. Någon minns det roliga du sa, en annan bara hur irriterande du var. En tredje har glömt alltihop efter fem minuter. Sa du något idiotiskt? Då kan du alltid hoppas att de andra av ren välvilja sorterar bort minnet och går vidare med sina liv. 

Samtalet finns när det finns och sedan aldrig igen. Precis som utanför nätet, alltså. Vem har där längtat efter en loggfil över vad som sades efter den tredje ölen?

Läs fler texter av Linus Larsson, exempelvis om Aniara och det svenska vintermörkret.