Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Livgardets dragonmusikkår: Mer untz-untz än umpa-umpa

Livgardets dragonmusikkår på Kungliga musikhögskolan
Livgardets dragonmusikkår på Kungliga musikhögskolan Other: Nathalie Pentler/Rockfoto Bildbyrå AB

Livgardets dragonmusikkårs beställningsverk ”Music for beasts” anknyter till militärmusiktraditionen, men på ett betydligt mer samtida sätt, skriver Johanna Paulsson.

4

 

”Music for beasts”

Livgardets dragonmusikkår

Dirigent: David Björkman

Solist: Bengt Forsberg, piano

Scen: Kungasalen, Kungliga musikhögskolan, Stockholm

Det är inte varje dag det uruppförs musik komponerad för att delvis kunna framföras till häst. Men tonsättaren Daniel Nelsons ”Music for beasts” är ett beställningsverk av Livgardets dragonmusikkår. Alltså den av Försvarsmaktens tre professionella musikkårer som under sommarhalvåret rider i täten för beridna vaktparaden genom stan. 

Första och tredje satsen i Nelsons fyrdelade svit har därför reducerat slagverk (enbart pukor). Med undertitlarna ”Fanfare for beasts” respektive ”March for beasts” är det dessutom dessa delar av verket som tydligast anknyter till militärmusiktraditionen – men på ett betydligt mer samtida sätt. 

Presentatören Sofie Almroth förde (aningen missvisande) in Nelson på att tala om houserytmer. Men nog kan man säga att ”untz-untz” ligger närmare till hands än ”umpa-umpa”. Fanfarsatsens skimrande pigga sound och modulationer har också en del gemensamt med moderna orkesterfanfarer som postminimalisten John Adams ”Short ride in a fast machine”.

Att komponera för brassband innebär nya utmaningar för en konstmusiktonsättare; här finns exempelvis instrument som fanfartrumpeter (med långt klockstycke) som inte ingår i vanliga orkestrar. Men Nelson har ändå lyckats bevara sitt typiska tonspråk – en sorts pulsorienterad, närmast poppig, nyromantik. 

Andra satsen ”Beauty for beasts” låter ett mer jazzdrömskt kornettsolo glida ut bland senromantiska underströmmar. I den sista satsen ”Ambient for beasts” lägger sig stillheten med vibrafon och dronedova tubatoner i en väv av långa legatobågar. Operadirigenten i kårens musikdirektör David Björkman gav sig dessförinnan till känna i en läckert bleckblåsblänkande Rossiniouvertyr. Den alltid lika inkännande solisten Bengt Forsberg tog plats vid flygeln i Bengt Hallbergs jazz-klassiska kombo ”A piano and brassband concerto” från 1985.

Efter paus visade framförandet av Musorgskijs ”Tavlor på en utställning”, i Elgar Howarths oerhört raffinerade arrangemang, på ett exemplariskt sätt den rikedom av nyanser och klanglig elegans som faktiskt bor i ett renodlat brassband.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.