Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-01-28 22:23

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/lotta-o-arstidens-morkaste-materia/

Kultur

Lotta O: Årstidens mörkaste materia

Foto: Christine Olsson/TT

Kåseri. Det är något konstigt med tid, särskilt när man är ledig. Tankarna vandrar som katten på gatan.

Det är något konstigt med tid, tänkte jag efter julledigheten som försvann i ett sömnigt töcken av gamla filmer, umgänge och långsamma morgnar. Det brukar ledighet göra, för all del, om man inte gör upp en ordentlig plan och håller sig till den. 

Det gjorde vi inte. Ändå var det ovanligt många vita fläckar i almanackan när jag tittade tillbaka, okänt land. Vad gjorde jag då? 

Jag minns att jag har tittat ganska mycket på en katt som tassar runt ute på gatan, och undrat vad den gör. Går den bara runt och nosar lite planlöst eller vet den precis vad den letar efter?

Sånt tar tid. 

Jag har också ägnat mycket tid åt att grubbla över Fredrik Lindströms och Kristian Luuks skjortor i teveprogrammet ”På spåret”. Oklart varför.

Men vart tar all oregistrerad tid vägen? All den där som bara rinner i väg? 

Jag tänker på det ibland när jag hör om tidsstudier. På sextiotalet fanns det tidsstudiemän som stod bredvid arbetarna i fabriken och mätte hur lång tid olika moment tog. De försvann gudskelov, och numera verkar det som om alla ska sköta sina egna tidsstudier. Lärarna lär ut något till eleverna (det händer) och skriver sedan ner exakt vad de har gjort. Läkarna träffar patienter (det händer också, fast mer sällan) och antecknar sedan noga vilka åtgärder som vidtagits.

För några år sedan (tiden blir allt mer svårbedömd) skrev forskaren Roland Paulsen att vi ägnar två timmar per arbetsdag åt sånt som inte alls har med arbetsuppgifterna att göra. Vi lär också i snitt tillbringa två arbetsdagar per år vid arbetsplatsernas kaffeautomater.

Det fascinerade mig enormt. Framför allt hur forskarna räknar fram sådana siffror. Hur kan man uppge exakta tidsspann när tid tenderar att skvätta lite hur som helst ur spannen?

Att räkna på vad man har gjort med sin tid är lite som när man försöker föra kassabok: en del av såväl tid som inkomst tycks självdestruera utan förklaring.

I fysiken verkar man vara överens om att universum till stor del av mörk materia, som tycks vara viktig men rätt obegriplig. Kanske finns det många sorters mörk materia. Jag avgav ett högtidligt nyårslöfte att spilla mer tid i år.

Sen kom jag på att det var trettondag. Ännu bättre: jag har redan börjat.