Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-05-27 02:30

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/lotta-o-inte-ens-en-liten-orgie-gar-det-att-fa-folk-till/

Kultur

Lotta O: Inte ens en liten orgie går det att få folk till

Foto: Michel Aubry / Alamy Stock Photo

Kåseri. I värsta fall kommer någon typ i latexdräkt och vill få pisk, när man egentligen ville hitta en pensionär med släpvagn.

Det är svåra tider. Massor av företag går i konkurs, människor ändrar beteende och världen förändras för lång tid framöver. Ibland dyker det upp nödrop från de mest oväntade håll.

På söndagmorgonen ligger det två desperata små reklamlappar i särbons villabrevlåda. En är från en hantverksam firma vars hantverkare enbart är pensionärer, som därmed kan ta sig an de småjobb som vanliga hantverkare ratar.

Bara de inte tillhör några riskgrupper, tänker vi förstås. Förresten får inga hantverkare oavsett ålder komma in ändå just nu för då kommer Anders Tegnell och skrämmer dem. Hoppas vi åtminstone. Jag går och tänker på gammal vampyrkunskap som plötsligt har blivit aktuell: man får inte välkomna någon okänd över tröskeln, för då stannar de och sprider smitta.

Den andra reklamlappen i brevlådan är mer överraskande, för den erbjuder BDSM-sex och swingersex på en trevlig liten klubb för likasinnade. Sånt brukar vi sällan se reklamlappar om.

Men man förstår ju desperationen. I dessa tider när folk knappt går till Konsum går det väl inte att få ihop folk till en pigg orgie. Plötsligt står klubben där och är inte ens tillräckligt många för att kunna begå lite gruppsex, än mindre för att dela upp sig i lämpliga par där en gillar att slå och en annan att få ont.

Ja, jag vet att jag har fördomar mot BDSM. Det är värre än så, jag kommer inte ens ihåg vad bokstavskombinationen betyder. Och min tillvaro är full av oväntad smärta utan att jag behöver uppdra åt någon att åstadkomma det, jag har till exempel en blå tå efter en sadistiskt lagd boktrave i hemmet.

Samvetsgrant lägger jag fram lapparna åt särbon som bör veta vilka riskbeteenden som finns att tillgå och fritt ta ställning till dem. Det borde rimligen vara mer virus i farten när det gäller sex, men å andra sidan stannar ju hantverkare längre i huset så man vet aldrig.

Särbon tittar intresserat på lapparna och säger: ja, men det här kan vi kanske använda. Vi har ju en del ris sen jag klippte ner syrénhäcken. 

Sedan inser han risken för sammanblandning. ”Hej, jag har ganska mycket ris här som jag skulle behöva hjälp med.” Och så kommer någon yster typ sättande i latexdräkt och vill få pisk, när man egentligen ville hitta en pensionär med släpvagn.