Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-20 16:47

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/lotta-o-nog-saknar-man-pekboken-titta-mellanosternkonflikten/

Kultur

Lotta O: Nog saknar man pekboken ”Titta Mellanösternkonflikten”

”Titta Hamlet” av Barbro Lindgren och Anna Höglund. Foto: Anna Höglund

Kåseri. Världen vimlar av försök till förklaringar, förenklingar och sammanfattningar, tyvärr inte av Barbro Lindgrens och Anna Höglunds klass.

Pedagogik är nästan det svåraste som finns. En gång försökte jag få en ung man på en bank att förklara vad skillnaden mellan två olika konton innebar: han ritade två fyrkanter och en pil emellan och sa ”du flyttar dina pengar härifrån till hit”.

Det var så dumt att det blev roligt. Jag undrar fortfarande vad han tänkte, om han nu gjorde det.

Ett fåtal människor är gudabenådade pedagoger. Barbro Lindgrens och Anna Höglunds pekbok ”Titta Hamlet” (2017) är en bok som jag inte ställde in i bokhyllan, i stället läser jag om den gång på gång. Varje gång börjar jag skratta när Hamlet svärdar Polonius bakom draperiet: ”Oj förlåt jag trodde det var en råtta”.

”Titta Hamlet” är en alldeles lysande version av Shakespeares långa pjäs, nedstruken till nittiofyra ord utan att tappa sammanhanget. Den är väldigt rolig för den som redan känner till dramat, men också en perfekt introduktion för den som aldrig har förstått vad pjäsen handlar om. Här blir det tydligt: I stort sett alla blir svärdade utom Ofelia som dränker sig i stället, det handlar om barn och föräldrar, depression och raseri.

Det handlar om mycket mer också, men det får man fundera över själv. ”Titta Hamlet” lägger bara en stabil grund.

Världen vimlar av försök till förklaringar, förenklingar och sammanfattningar av komplexa sammanhang, men tyvärr kan man inte klona Barbro Lindgren och Anna Höglund och deras berättarförmåga. Andra förklaringar blir i stället oftast bara dumma, som med bankkillen som missade poängen.

En gång har jag sett en väldigt bra nittiosekundersfilm som sammanfattade orsakerna till kriget i Syrien. Sveriges Radio gjorde den, tror jag, den tänker jag fortfarande på ibland för att den var en sån aha-upplevelse.

I en del fall är ju verkligheten deprimerande enkel, ”Titta Trump” och ”Titta Brexit” skulle bli lite väl fåniga, misstänker jag (även om en bra tecknare skulle kunna göra dem rätt roliga), medan ”Titta företagets nya dyra lönerapporteringssystem” å andra sidan skulle fortsätta att vara lika obegripligt som tidigare.

Men det finns en rad pekböcker som jag gärna skulle vilja se, som ”Titta pensionssystemet” och ”Titta Mellanösternkonflikten”. 

Att inte tala om ”Titta människan”. Fast den är nog svårast att förklara.