Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Lotta O: Ode till en parkförvaltning

Kåseri. Jag är gladast över att det finns en hel drös kloka kommunalanställda som ger mig en helt oväntad lycka. Vartenda år.

Det är sällan man lägger märke till hur kommunen sköter vår omgivande växtlighet, särskilt i en storstad. Träd är träd. Buskar är buskar. De står där de står och växer vanligtvis så långsamt att man inte märker det.

Man märker möjligen när nån trädgren har blåst ner, då grumsar man över att den inte försvinner fortare. Allt som är bra brukar man inte ens notera.

Annat än på våren. Eftersom jag själv bara har en översomrande julgran på balkongen så blir jag först glad över alla krokusar längs vägen från tunnelbanan. Sen kommer körsbärsträden, och jag behöver inte åka till Kungsträdgården för att se dem blomma, för i min förort står det vildsint rosa kommunala körsbärsträd både här och där.

Men det är när tulpanerna blommar som parkförvaltningen är som bäst. Plötsligt blir staden till ett överdådigt färgspel, det går mycket fort och om man inte aktar sig kan man missa alltsammans.

När mamma och jag en dag åker rullstolstaxi till doktorn är vi till och med glada för rödlyset vid Södersjukhuset, för där blommar tulpanerna i så många olika färger att det känns som att få en starkt lysande regnbåge i blickfånget.

Håhå, säger mamma misstänksamt. Vad ska det kosta. 

Jag ser genast för mig en yster parkförvaltare som har löpt amok på en tulpanlöksrea, och nu får skäll för att pengarna inte räcker till kommunens vårfest.

Fast det är ju värt det. Det är osannolikt vackert. Mamma glömmer strax kostnaderna och så sitter vi förundrat och pekar: ser du? Där! Åh!

Det är bara när tulpanerna blommar som man tacksamt stannar vid alla Ringvägens irriterande rödljus, för då blir njutningen längre. På norrsidan finns en bred sträng av rödoranga, flikiga tulpaner.

För det mesta tänker jag inte alls på växtligheten i stan och hur den kommer dit, och märker inte ens att någon tänkt ut att buskagen utanför min port ska vara vackert rödsvarta långt in på hösten, när allt annat vissnat.

Men när tulpanerna blommar, då är jag faktiskt inte gladast över dem. Jag är gladast över att det finns en hel drös kloka kommunalanställda som ger mig en helt oväntad lycka. Vartenda år.

Och så måste de ha hittat ett sätt att hindra rådjuren att äta upp alla tulpanerna. Stannar rådjur också för rött ljus?

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.