Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-07-14 12:08

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/lotta-o-pa-besok-i-en-varld-jag-hade-glomt/

Kultur

Lotta O: På besök i en värld jag hade glömt

Men vem är han, trollet i skinnbyxor?
Men vem är han, trollet i skinnbyxor? Foto: Lotta Olsson

Kåseri. De flesta av barndomens alla troll är nu åter identifierade, med namn, skavanker och personlig historia. Men inte alla. 

En lördag på landet letade jag fram mina gamla troll. Det första fick jag som fyraåring, den 16 februari 1966, och jag var mycket glad när lillebror några år senare föddes på samma datum.

Jag minns att mina föräldrar inte riktigt förstod storheten i det sammanträffandet.

Trollet hette Twaga och lillebror Nisse, men trollet var betydligt roligare att leka med. (Lillebror blev roligare när vi blev vuxna.)

Dessutom fick jag med tiden ytterligare sjuttioen troll, eftersom måttlighet aldrig har legat för mig. De befolkade jorden, eller åtminstone golvet i mitt rum. Det var mycket svårt att städa.

Under en mycket kort tid gav jag ut Trollens Nyheter åt dem, jag ville redan som barn ha ordentlig mediebevakning. (Tidningsformatet torde vara cirka åtta centimeter, ungefär som trollen själva, jag var präglad på DN som var stor som ett lakan på den tiden.)

När jag blev äldre skrev jag samvetsgrant namnen under trollens fötter, jag skrev till och med en släktbok åt dem för att deras värld inte skulle gå förlorad bara för att jag växte upp.

Nu har texten bleknat, många troll har tappat håret eller ett öga och ett par har blivit bitna i näsan av våra glupska möss. Inte konstigt, våra härdiga möss anser att råttgift är ett slags snacks.

Men gradvis började jag känna igen somliga troll: Twaga (förstås), Fnatte, Struntan, Tråckla och Falleralla. Tomten som hade en dumstrutsliknande tomteluva som jag genast pillade bort (sen fick han leva med ett hål i huvudet i stället men var glad ändå), äventyraren Trallie. Trulle som är förvånansvärt lik min morbror, och Boven vars öknamn aldrig försvann efter den gången när vi försökte åstadkomma lite dramatik och lät henne stjäla en guldväska från syrrans troll. Hon bättrade sig sedan (trollet alltså, syrran blev jurist).

Men vem är trollet med lila hår och fransade skinnbyxor?

Jag tog hem dem allihop och försökte ställa dem på led på köksbordet för en ordentlig folkräkning, de föll som dominobrickor. Till slut lyckades jag räkna ut att sex troll hade rymt. De återstående sextiosex tittade uppfordrande på mig.

Och konstigt nog fick jag lust att börja leka med dem igen. Den begränsade tid i livet när man inte förstår sig på lek har som tur är gått över.

 

Läs fler kåserier av Lotta O, till exempel om hur koltrastarna sjunger bättre än i fjol, men inte talgoxen.

Ämnen i artikeln

Kåserier

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt