Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-26 08:37

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/lotta-o-trosbekannelser-i-pasktid/

Kultur

Lotta O: Trosbekännelser i påsktid

Foto: Lars Epstein

Kåseri. Svenska ungdomar tror inte på politiska partier, sägs det. Över huvud taget verkar tron vara på tillbakagång, utom för galna religiösa extremister. 

Rätta artikel

Vuxna svenskar tror sällan på religion, skrämmande många har tappat tron på sig själva och ingen alls tror på telefonförsäljare. Ingen tror ens på Robert Lind i Kramfors. Jag tittade i telefonkatalogen, och han finns inte. Man måste ändå tro på telefonkatalogen.

Fast den finns verkligen inte.

I den mån folk tror på något numera så tror de på broccoli, eller på träning. Då kan de i stället låta väldigt religiösa, som om varje avsteg leder till helvetet.

Det är förstås viktigt med hälsofrågor, men när det nu drar ihop sig till EU-val är det dags att tänka lite på politik också. 

Jag tror på demokrati. Den fungerar inte så bra alla gånger, och folk kan plötsligt rösta helt åt skogen och i vissa mycket tråkiga fall råka avskaffa sina egna rättigheter. 

Men alla hittills utvecklade alternativ är värre. Även om det finns dagar när jag efterlyser expertvälde, när varken politiker eller vanligt folk verkar förstå vad de beslutar. 

Å andra sidan är tanken på en hoper experter som slåss så stickor och strån ryker för att värna sitt eget lilla område inte heller rolig. Då tar jag hellre en knackig demokrati.

Jag tror benhårt på tjänstemän och deras tjänstemannaansvar. Men man ska inte låta dem överskrida sina befogenheter. Folk som får för mycket makt kan ställa till det.

Säger historien. Jag tror ganska mycket på historien också, även om man inte ska stirra sig blind på historiska likheter. Nutiden kan alltid innehålla någon detalj som innebär att allt blir annorlunda. Världen är komplex.

Fast det är så mycket lättare att ha en blind tro, en bergfast övertygelse som gör att man fnyser bort alla motpartens argument och bara medlidsamt suckar åt andras uppenbart okunniga inställning.

Jag hade en sån övertygelse en gång, en politiskt storslagen och pompös. Livet blev enklare, men övertygelsen blev med tiden obegriplig och skrämmande galen. Nu sitter jag med stillsam velighet och tänker att all blind tro, alla religioner och alla ideologier, till och med när det gäller broccoli, kan utnyttjas i fel syften. Eller i rätt. 

Fast för att det ska bli rätt måste man ha tur. Och vem kan tro på tur?