Lotta O: Ur en lutande medeltida vinkel - DN.SE
Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Lotta O: Ur en lutande medeltida vinkel

Kåseri. Sluttande golv, uppkilade badkar och vindlande korridorer har en oemotståndlig charm, även om man riskerar att åka ur sängen.

Vi bokar en sommarnatt på ett hotell i en liten brittisk stad. Hotellet ser fint ut på bild, men det gör för all del alla hotell. Det är korsvirkesbyggt, från 1500-talet och ser ut som om det vill spela med i ”Morden i Midsomer”. Mitt i stan ligger det också, och det bekymrar oss: var gör man av bilen? Stoppar den i fickan?

Kör in den på gården bara, säger den förbindlige unge mannen i receptionen. Genom valvet här bredvid!

Det gör vi. Och om man håller andan så går det utmärkt, det är säkert tre centimeters marginal på vardera sidan.

Sen letar vi oss tillbaka till receptionen med våra tunga väskor. Den förbindlige unge mannen hugger genast tag i min väska för att bära upp den till vårt vindsrum.

Vi kommer aldrig att hitta ut, väser jag till särbon, och då flöjtar den unge mannen glatt: om man inte går vilse är det inget riktigt engelskt hus!

Aj den är hemskt tung, säger jag oroligt och tänker på boktraven, men sen håller jag visligen tyst och skänker en tacksamhetens tanke åt unga mäns vilja att vara både artiga och starka, för då slipper jag ju bära själv. Han kilar uppför en trappa, genom en dörr, vänder och går en bit i en korridor, nedför några steg, går igenom en dörr till, vänder igen, går uppför en liten trappa, vänder och passerar en dörr, går uppför några steg till och vips är vi framme.

Vi kommer aldrig att hitta ut, väser jag till särbon, och då flöjtar den unge mannen glatt: om man inte går vilse är det inget riktigt engelskt hus!

Han är inte ens andfådd. 

I vårt rum finns inte en enda rät vinkel, allting lutar kraftigt och man känner sig rund under fötterna redan innan man har smakat på den lokala cidern. Särbon hoar upprymt när han ser badrummet: badkaret är byggt med en kil under sig för att stå rakt, så att inte vattnet och badaren ska rutscha ut på golvet. Det är femton centimeters höjdskillnad.

Vi vinglar nerför trapporna och är så upptagna med att beundra svarta gamla bjälkar och viktorianska järnkonstruktioner att vi inte tänker på vart vi går, så då hittar vi utan problem. Vi äter middag och dricker cider i hotellrestaurangen och sen vinglar vi opp igen och somnar. 

Sängen lutar. Under natten glider vi sakta nedåt, tills fötterna och underbenen sticker ut. Det är hemskt obekvämt, men oemotståndligt charmigt.

Undra på att det var populärt att spela på luta på medeltiden. Hela världen måste ha lutat.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.