På mitt kylskåp sitter ett citat av Dag Hammarskjöld, ur hans ”Vägmärken”: ”Den längsta resan är resan inåt”. Jag köpte kylskåpsmagneten på Dag Hammarskjölds Backåkra en varm dag i juli förra året. På kvällen plaskade vi i strandkanten på Sandhammarens oändligt vackra sandstrand, jag tänkte på Hammarskjölds arbete i FN och på att Kongo fortfarande dras med förfärliga inre strider.

I år har den där kylskåpsmagneten fått en delvis annan betydelse, när vi inte reser ens så långt som till Österlen. Vissa dagar lutar jag mig tungt på Hammarskjöld. Den längsta resan pågår ständigt.

Men man ser också mycket hemmavid i år som man inte brukar ha tid att titta på. Alla de där vackra, stora böckerna till exempel.

Olästa böcker är lite av ett problem ibland, de tar ju plats, men det är en sån guldgruva att jag vägrar sortera bort dem. Då och då brukar jag hugga en av dem i farten och ta med på en resa. De tyngre böckerna är ju omöjliga att kånka runt på, de blir liggande olästa. Ibland svär jag över dem: varför ska man ens ha stora, klunsiga praktverk?

Men nu har de plötsligt blivit välbehövliga fönster ut mot omvärlden. De är resor som går utmärkt att göra från sofflocket, sådär som Syborg Stenstump gör i Anna Höglunds bilderbok ”Resor jag aldrig gjort av Syborg Stenstump”. Missa inte bilderböckerna, ni som inte har barn i lämplig ålder, de kan låta er färdas längre än ni tror.

Där finns böcker som påminner om ställen där vi har varit, eller berättar om ställen vi aldrig kommer att komma till, eller böcker som bara är alldeles underbara. Som favoriten ”The Writer’s Map” där kartorna leder till såväl verkliga som fiktiva världar, eller Peter Hannebergs vackra fotobok ”Öar” som är så tung att man kan pressa växter under den.

Hela världen finns i böckerna, men inte bara vår värld. Böckerna reser i tid och rum och tanke, och ”The Writer’s Map” får mig att börja rita kartor över mina egna länder, alla de där man hittar på sin egen långa resa inåt.

Sällan har världen varit större än den är i år, och mer närvarande fastän jag bara sitter vid mitt köksbord.

5 x böcker om resor

”The Writer’s Map – An Atlas of Imaginary Lands”

Redaktör Huw Lewis-Jones

Thames & Hudson, 2018

Mitt behov av kartor växer. Framför allt visar de ju platserna man inte visste att man längtade till. Exotiska ortsnamn, slingrande vägar över okända områden.

Kartorna över mer ovanliga resvägar är lika viktiga. Hur många gånger har jag kryssat lättjefullt mellan öarna i Ursula K Le Guins Övärld, tillbringat semestrar i C S Lewis Narnia och besökt Tolkiens Midgård?

”The Writer’s Map” innehåller ett överflöd av vackra fyrfärgskartor att drömma sig bort genom, och en rad författare berättar om egna och andras kartor, över såväl den verkliga världen som fiktiva världar. 

Det är inte helt lätt att dra gränsen mellan dem. 

Texterna fördjupar och vidgar kartornas sällsamma lockelse, som när Frances Hardinge berättar om sin fullständiga vilsenhet inför verkligheten. Kartorna är hennes enda sätt att tolka världen, och hon nagelfar minutiöst Tove Janssons karta över Mumindalen (och konstaterar att Tove Jansson glatt struntar i skalenlighet). 

Ett av mina favoritkapitel är Reif Larsens, han som skrev ”Valda verk av T S Spivet” (mycket läsvärd, många kartor). Han resonerar kring kartografens hopplösa uppdrag: hur man alltid väljer bort mer än man ritar in, precis som i en roman, och fnyser sen (klokt) över att det sägs att halva boken skrivs av läsaren: ”det är mer 0,001% författare, 99,999% läsarens fantasiarkitektur”.

Otäckast är en verklig karta, Scotts resa över Antarktis till Sydpolen där markeringarna plötsligt upphör. Så långt kom de innan de dog 1912. Det är något med det grafiska intrycket, linjen som tar slut, som gör döden skrämmande fattbar. Det är till och med värre än gamla kartografers sätt att varnande skriva ”Here be Dragons” där den upptäckta verkligheten tog slut. Där, i kanten, bor ju drakarna i Övärlden.

Peter Hanneberg – ”Öar – världshavens unika utposter”

Bokförlaget Max Ström, 2019

Bästa sortens fotobok, för en kunnig fotografs öga bräcker de flesta av oss. Vi skulle aldrig se tiondelen av vad Peter Hanneberg ser när han reser.

Han har samlat bilder från öar i hela världen i denna bok, och varnar läsaren på förhand: de flesta fick ju inte plats. Världen är full av öar.

Å andra sidan har han varit på ställen som jag aldrig ens har tänkt på att besöka och växlar mellan att visa natur, djur och människor. Här finns både det självklara, som hisnande branta berg och absurda laguner, men också ett förtörnat litet soayfår från Saint Kilda på Yttre Hebriderna i Skottland, som jag aldrig har sett förut.

Det är en bok att återvända till gång på gång, och drömma om resor långt bort, som till Darwins Galapagos. Eller till dem man faktiskt skulle kunna åka till, som Haparanda Sandskär.

Tim Marshall – ”Geografins makt – tio kartor som förklarar världen”

Översättning Pär Svensson, Volante, 2018

En jordenruntresa som är långt från turistiskt välpolerad: här handlar det om geografin som grund för världens politiska utveckling. Den brittiska journalisten Tim Marshall, mångårig utrikeskorrespondent, berättar pedagogiskt om hur de geografiska förutsättningarna präglar ett land och dess förhållande till omvärlden. Allt är inte politik. USA ligger bra till med rejäla kuster åt båda håll och en självklar sjöfart. (”Läget, läget, läget”, ropar Tim Marshall och låter som en entusiastisk fastighetsmäklare, fast när det gäller inflytande över världen.)

Andra länder har inte haft lika stor tur, eller råkat ut för ruggiga kolonisatörer, som Demokratiska republiken Kongo (”varken en demokrati eller republik”), där Belgien roffade åt sig en gigantisk yta med tvåhundra etniska grupper, och hävdade att det var en nation.

Tessa Wild – ”William Morris & his Palace of Art”

Philip Wilson Publishers, 2018

Numera är William Morris mest känd för sina blommönster, men han var en begåvad allkonstnär, författare och tänkare som ingick i Arts & Craftsrörelsen. 

Vi besökte hans Red House i Bexleyheath utanför London för några år sedan, huset som Morris bästis Philip Webb specialritade åt honom och där Morris bodde med fru och barn under några få år. Sen fungerade det inte längre att bo två-tre timmars hästskjuts från civilisationen och så tvingades han flytta in till London.

Vår ironiska brittiska guide rös ogillande under hela rundturen åt hur obekvämt och mörkt det måste ha varit att bo i huset, och hon hade nog rätt: iskallt, dragigt och fuktigt. Men det var ruskigt vackert ändå. Boken om huset innehåller förstås ännu mer, bland annat retsamma små skämtteckningar som Edward Burne-Jones ritade av Morris.

Anna Höglund – ”Resor jag aldrig gjort av Syborg Stenstump”

Bonnier Carlsen, 1998

Jag tänker ofta på Syborg Stenstump som ligger ”på sofflocket, med näsan i kartboken” och reser jorden runt. Just så reser jag också allra bäst, i fantasin där man kan slippa alla praktiska problem som riktiga resor medför. Särskilt i år.

Anna Höglunds klassiska bilderbok från 1998 berättar om en egensinnig resa som börjar i amerikanska Sierra Madre där det står en blå hjort, fortsätter i vilda västern, passerar Grönland (där en glad säl köper pølse i en kiosk), en klibbig Kolahalvö och många fler platser. Det är bilder man kan stirra länge på utan att bli mätt, omisskännligt Anna Höglundska, med starka färger och glatt respektlöst förhållande till verkligheten.

Det är så här man ska resa sig igenom världen: låta fantasin bestämma färdriktningen, tills man ledsnar, återvänder till sitt eget kök och kokar sig en kopp kaffe.

Läs mer:

Flickan med 500 ansikten – Kitty-böckerna fyller 90 år

Lotta Olsson tipsar: 5 x nya deckare