Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-06 20:54

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/ludvig-xiv-eller-louis-xiv/

Kultur

Ludvig XIV eller Louis XIV?

Skrivning av kungligheters namn är en av de återkommande frågorna från läsarna. Varför skriver vi inte namn på kungligheter som de själva skrev dem, Gustaf III, till exempel? Och varför försvenskar vi utländska kunganamn och skriver till exempel Karl II? På engelska heter han ju Charles.

Kungligheter från det senaste århundradet behåller sin namnform: drottning Margrethe, Haakon VII, Elizabeth II, tsar Nikolaj (i svensk transkribering), prins Frederik, prins Charles, Carl XVI Gustaf.
Den siste svenske kung som fick sitt namn normaliserat var Karl XV.

Äldre kungliga namn normaliseras däremot. Saken är den att det inte var så noga med stavning och ordformer i äldre tid. Ordbilden var helt enkelt inte en del av namnets karaktär, som det är i dag.

Gustav Vasa (som för övrigt inte alls hade Vasa som tillnamn) bytte både namnform och handstil ett flertal gånger under sitt liv och undertecknade sina skrivelser med såväl Gustaff som Gostavus. Hans levnadstecknare Peder Swart skrev Götstaff. Karl XII använde ofta den latiniserade formen Carolus.
Det finns med andra ord goda skäl att hålla sig till en enhetlig form när det gäller kungliga namn i förfluten tid.

Utländska regenter och deras gemåler brukar också få sina namn försvenskade. Europeiska kungar skrivs Karl oavsett om de på andra språk heter Charles, Carlo, Carlos, Carol, Karel eller Károly.

Varje språk har också sitt sätt att normalisera. Vi omvandlar Louis, Ludwig och Lodovico till Ludvig.
På franska använder man formen Louis om dem allesamman, liksom Charles om alla utländska Karlar, däribland Karl XII. Den svenske kungen Gustav II Adolf får på engelska den latiniserade formen Gustavus Adolphus.

Det är i den traditionen vi här i Sverige har anpassat importerade kungligheters namn. Jean (Baptiste Bernadotte) blev Johan, närmare bestämt Karl XIV Johan, hans hustru Desirée blev drottning Desideria, Oscar I:s maka Joséphine blev drottning Josefina.

Skulle man avstå från denna översättning råkar man emellanåt också i konflikt med ordningstalen. Louis XIV kan inte gärna läsas ut som "Louis den fjortonde". Valet står mellan Louis quatorze och Ludvig den fjortonde.

Kungliga tillnamn översätts. Charles le Chauve blir Karl den skallige, hans far Louis le Pieux blir Ludvig den fromme, John Lackland blir Johan utan land och Preussens Friedrich der Grosse blir Fredrik den store.

Kräver man stavning "på namnbärarens eget sätt" skall man också ha klart för sig att många regenter styrde över flera länder och rörde sig med flera språk. Den habsburgske kejsaren Karl V (tysk form) hade börjat som Carlos I av Kastilien och Aragonien. Kungliga namn var förr ingen privatsak.