När Magdalena Ribbing framträdde i DN:s monter under Bokmässan var det alltid svart av folk. Människor skyndade genom mässhallen för att live få se en skribent som de följt genom åren och vars råd blev samtalsämnen i fikarum och runt middagsbord i hela Sverige.

Med henne på scenen var det som om mässorlet tystnade. Alla ville höra vad denna lästa och älskade skribent hade att säga.

Många människor samlades också när det hölls en minnestund i DN:s monter, men nu var tystnaden sorgsen.

På ett bord stod ett tänt ljus intill ett fotografi där Magdalena Ribbing skrattar mot kameran, iklädd lila sidenblus i stilfull kombination med det välkända vita, hårburret.

LÄS MER: Magdalena Ribbing är död

I det samtal som DN:s kulturchef Björn Wiman ledde på monterscenen berättade författaren Lena Andersson om hur viktig Ribbing var för henne som ung skribent.

– Jag hade vågat mig på att skicka några kåserier till Namn och Nytt som hon antog, trots att jag var helt okänd. Hon bjöd sedan upp mig på redaktionen. När jag lite skamset erkände att jag ibland skickade texter också till andra tidningar sa hon att det var bra att jag skickade ”primörerna” till henne. Sedan gick jag hem och slog upp vad ordet ”primör” betydde.

Med åren fick de också en privat relation. De brukade dricka te på Operabaren i Stockholm och, som Andersson sa, ”prata om tillvaron”.

Jag kommer alltid att vara tacksam för att hon lärde mig placera linneduken på knäna Alexandra Pascalidou

Lena Andersson är inte ensam om att uttrycka sin beundran för Magdalena Ribbing. Många på mässan pratar om att en mycket speciell röst tystnat. Författaren Horace Engdahl, som står i Svenska Akademiens monter, var en av hennes läsare:

– Mycket av det hon skrev om i sina spalter kunde jag redan – det var sådant som mina föräldrar lärt mig: Håll er i skinnet! Men det var alltid väldigt väl uttryckt.

En läsare som jag träffade på väg till minnestunden påminde mig om när Magdalena Ribbing under en frågestund i DN:s monter artigt läxande upp en man som tyckte att han i jämställdhetens namn inte behövde bära sin frus matkassar. ”Man hjälper alla människor att bära tunga matkassar”, sa Ribbing bestämt.

Det var det som var så befriande med Magdalena Ribbing. Många blir inställsamma när de ska svara på frågor inför publik. Inte hon. Hon pratade om innerskor, hummerknivar och ryggsäckar på tunnelbanan med samma salta, strama men vänliga ton som hon hade i sina spalter och i sina filmade inslag på DN:s sajt.

LÄS MER: ”Magdalena Ribbing har stor del i att jag kände mig välkommen i Sverige”

Magdalena Ribbing visste att detta med vett och etikett egentligen handlade om att bereda plats för andra. Det menar också författaren och debattören Alexandra Pascalidou. Hon säger att Magdalena Ribbing haft extra stor betydelse för dem som kommit till Sverige från andra länder.

– För mig och många andra som gjort klassresor och försökt förstå en ny kultur har Magdalena varit som en vaktmästare. Hon har generöst delat ut nycklar till nya dörrar som vi kunde öppna. Jag kommer alltid att vara tacksam för att hon lärde mig placera linneduken på knäna, skåla utan att klinga i glasen och verka mindre främmande i de fina salongerna.

Hon lyfte allmänt hyfs till etikett, menar Alexandra Pascalidou.

Lena Andersson var inne på samma sak vid minnesstunden. På Björn Wimans fråga om vad Magdalena Ribbing skulle ha sagt till nazisterna som var i Göteborg igår svarar hon:

– Vet hut! Uppför er! Man nedvärderar ingen.

LÄS MER: Magdalena Ribbing hedras i sociala medier