Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-05-26 05:37

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/magnus-aspegren-vd-for-riksteatern-digital-scenkonst-skapar-gemenskap/

Scen

Magnus Aspegren, vd för Riksteatern: Digital scenkonst skapar gemenskap

Bild 1 av 2 Isabella Touma Pettersson och Angelica Radvolt i Riksteaterns ”Du har hela livet, habibi”.
Foto: Maryam Barari
Bild 2 av 2
Foto: Sören Vilks

Den svenska scenkonsten har under pandemin tvingats till en flexibilitet och digital kreativitet som når ut över hela landet. Låt oss inte glömma det när vi pratar om skärmkoma, skriver Riksteaterns vd Magnus Aspegren i sin replik till Kulturhuset Stadsteaterns Maria Sid.

Kulturhuset Stadsteaterns teaterchef Maria Sid skriver om vikten av mellanmänskliga möten och hur vi genom en föreställning tillåts känna och tänka tillsammans (DN 12/5). En varm beskrivning av den där samvaron som vi ofta upplever i en scenkonstsalong. Visst längtar även jag efter möjligheten att samlas och dela en upplevelse med andra människor. Tillsammans med alla arrangörer som utgör Riksteatern arbetar vi nu för att snart återigen få möta publiken i hela vårt land. Men också det digitala har en förmåga att överraska, omfamna och skapa gemenskap. Vi i branschen måste efter denna speciella tid ta ansvar för denna helhet, för att skapa både större tillgänglighet och nya konstnärliga uttryck som når fler.

Eftersom Riksteatern är en organisation som är verksam med scenkonst i hela landet kretsar våra funderingar just nu kring hur denna pandemi påverkar mindre samhällen. Platser där många av våra så kallade ”unga äldre” kanske främst betraktas som en riskgrupp och inte längre har möjlighet att vare sig delta eller se till att ideella arrangemang, som Riksteaterns, äger rum. 

Att dessa krafter för tillfället är satta i karantän gör att det blir uppenbart hur kulturhändelser i vårt land organiseras – och just nu inte organiseras. Utan engagemang och lokaler, har vi ingen infrastruktur som gör att våra konstnärer kan nå ut. Allt hänger ihop.

Läs mer. Maria Sid: Liveteatern och digitalteatern kommer aldrig att spela ut varandra

Sedan många år finns det ett fantastiskt digitalt utbud som förmedlas från de stora städerna runt om i världen till just de ideellt drivna lokalerna i mindre städer. För närvarande har detta utbud, tack vare ett tillfälligt upphovsrättsligt avtal, blivit tillgängligt för gemene man att ta del av, var och en för sig, via digitala sändningar. En första prognos talar om stora tittarskaror. Scenkonsten når ut till både de redan frälsta och de som kanske aldrig sett scenkonst. En mindre tillgänglighetsrevolution. Scenkonst för alla – överallt!

Riksteaterns föreställning ”Du har hela livet, habibi” skulle till exempel ha spelat för ett 20-tal skolor runt om i Sverige. Nu får i stället samtliga högstadieungdomar möjligheten att se denna viktiga berättelse om identitet och utanförskap digitalt. Samtidigt uppstår nya sätt att berätta och gestalta. På Instagram ställer koreografer om och träder in i våra hem, tillsammans med Riksteaterns dramaturger får publiken även möjligheten att grotta ned sig i klassiker. Vi har tvingats till en flexibilitet och digital kreativitet som når ut och skapar gemenskap bland både konstnärer och vår publik. Låt oss inte glömma detta när vi pratar om skärmkoman. Kanske kan detta som just nu upplevs som ett temporärt tillstånd komma att bli en del av det nya normala?

Vi har skapat vår egna gemensamma plattform som är ett tillskott, ett mervärde, till det vi gör live

Själv är jag övertygad om att dagens digitala överflöd från olika institutioner på sikt också kommer att skapa ett merintresse för scenkonsten. Den digitala scenkonsten har ett egenvärde vid sidan om Netflixserier och filmproduktioner. Vi har skapat vår egna gemensamma plattform som är ett tillskott, ett mervärde, till det vi gör live.

Därför önskar jag att vi breddar diskussionen från att handla om några få scener i storstäderna, till att också omfatta hur digitaliseringen skapar möjligheter för de många ideella arrangörerna ute i landet. 

Läs mer:

Jacob Lundström: Den digitala coronateatern kan bli början på en helt ny sorts scenkonst 

Kristina Lindquist: Nej, digital teater är faktiskt inte scenkonst på något enda sätt 

Ledarna för Unga Klara: Vi söker efter sätt att nå publiken när viruset stänger teatrarna 

Emma Bexell: Att säga att digital teater inte är scenkonst är en grov underskattning 

Leif Zern: Med tanke på hur många gånger teatern har dödförklarats är coronaviruset ett blygsamt hot 

Johan Hilton: Det verkliga hotet mot svensk scenkonst kommer inte från digitaliseringen