Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-25 04:16

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/magnus-betner-ar-helt-bekvam-i-rollen-som-narcissistisk-gud/

Scenrecensioner

Magnus Betnér är helt bekväm i rollen som narcissistisk Gud

Magnus Betnér som den allsmäktige själv i en föreställning som är mer religionshistoria och dagsaktuell politik än sång- och dansnummer.
Magnus Betnér som den allsmäktige själv i en föreställning som är mer religionshistoria och dagsaktuell politik än sång- och dansnummer. Foto: Calle Elf

Även om svenskarna inte har samma behov av skojblasfemisk katharsis kring Gud och religionen som amerikanerna, så har Magnus Betnér och John E Thelin i sin översättning fått till något smart och tänkvärt.

Gud går bra på Broadway. Musikaler och komedier med satiriska tolkningar av Den allsmäktige, Bibeln, Jesus, eller bara trons representanter, har vimlat förbi det New Yorkska teaterdistriktet i decennier. Amerikanerna har ju ett behov av lite skojblasfemisk katharsis kring sitt komplicerade förhållande till religionen. 

Det är alltså snarare ”showsuccé i New York” som lockar det avförtrollade Sveriges teateruppsättningar än ”Gud”. Och här har vi då den senaste i raden, ”An act of God” – pratshow-tv-författarens David Jeverbaum pjäs, som ursprungligen var Twitterkontot @TheTweetOfGod och därpå boken ”The Last Testament: A Memoir By God”– i rätt rejält bearbetad, hemvävd svensk variant. Och en Den Allsmäktige i gestalt av den ”halvdassiga ståupparen i för långt skägg” Magnus Betnér.

Ståuppveteranen Betnér har alltid varit rapp, smart, vass, men också entonig. Han har liksom malt in texten i oss. Att också han skulle gå mot skådespeleri kändes därför lite överraskande. Men, vi tar det direkt, han är fint nyanserad i någon sorts mellanregister av monologmalande och melodiöst spel. Det är ett smart val, och snyggt jobb av regissör Rikard Bergqvist. 

Betnér är helt bekväm, säker i sin roll som narcissistisk Gud som i tusentals år misstolkats av allt och alla. Framför allt av politiken. Och kändisvärlden. Och, jo, även religionen. Med hjälp av ärkeänglarna Mikaela (Johanna Lazcano) och Gabriel (Jesper Sjöberg) swaggar han självsäkert omkring i helvit kostym i en helvit klassicistisk scenografi och försöker få oss att fatta att han egentligen inte ville ha med oss att göra. Han är lika trött på oss som Tomas Ledin är på ”Sommaren är kort”, i alla fall nästan lika trött. 

Gud presenterar därför sina nya tio budord, denna gång utan inblandning av mellanchefen Mose och hans stentavlor. Vissa bud är identiska med de ursprungliga, men minst sagt moderniserade. 

Det är oftare smart, tänkvärt, än så där flåsroligt. Tacka översättarna John E Thelin och Magnus Betnér själv för detta. För det kanske finaste med ”Men Gud!” är att det inte känns som en ogenomtänkt kopia av en amerikansk förlaga, och inte någon överdriven kompenserande ”show” där det inte har fungerat – det är texten som är basen i den här föreställningen. Och därmed mer religionshistoria och dagsaktuell politik än sång- och dansnummer. Det är väl inte ofta som man från en showscen får sig till livs såväl berättelsen om Lot och det egentliga Sodom och Gomorra som varför Gud hatar KD så. 

Därför är det också synd att någon har valt att göra ärkeänglarna till någon sorts barnprogramsironiska buskisfigurer. Skojiga, klantiga, smådumma. Här kommer också de få men dock stunderna av publikfriande banalitet när teodicéproblemet, förstås, ska behandlas. Synd på det rara materialet i övrigt. Gudarna ska veta att Lazcano och Sjöberg gör det bästa någon kan göra av sina tilldelade roller, men föreställningen hjälper det inte.

Annars sitter man mest och myser, ler brett åt en väloljad och snyggt skriven föreställning – och kommer på sig med att mumla: ”Amen Gud, vad Betnér är bra.” 

Läs fler texter av Niklas Wahllöf och fler av DN:s scenrecensioner