Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-06-02 19:16

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/magnus-sall-nar-begreppet-varldsmusik-forsvinner-far-ocksa-musiken-svarare-att-na-ut/

Musik

Magnus Säll: När begreppet världsmusik försvinner får också musiken svårare att nå ut

Tinariwen från norra Mali var det sista bandet att få ett brett genomslag i världsmusikvågen.
Tinariwen från norra Mali var det sista bandet att få ett brett genomslag i världsmusikvågen. Foto: Thomas Dorn

Termen världsmusik har alltid varit ifrågasatt, men den hjälpte massor av musik att slå igenom internationellt. Risken är att de dörrarna stängs nu, befarar Magnus Säll.

Det var när jag läste att begreppet världsmusik var rasistiskt i en recension på musiksajten Pitchfork som jag på allvar hajade till. Rasistiskt? Vänta lite nu.

Nog för att det är ett begrepp som under 2000-talet blivit alltmer kritiserat och bespottat. Det används alltmer sällan och då gärna omgivet av gigantiska citationstecken. När en konsert ska lanseras kan man ibland läsa att artisten absolut inte spelar världsmusik.

Som om genren vore pestsmittad. Göteborgsmusikern Filip Bagewitz har till exempel skrivit en examensuppsats med den ganska underbara titeln ”Världsmusiker mot världsmusik”.

Jag är den förste att hålla med om att det är en problematisk etikett. Världsmusik har ofrånkomligen ett lätt kolonialt drag, eftersom det utgår från ett europeiskt/nordamerikanskt perspektiv. Nigeriansk afrobeat eller balinesisk gamelan – alltihop hamnar under en och samma oprecisa och flyktiga världsmusikflagg.

Vi sitter i Nord och ringar in och kategoriserar musik från Syd. På samma sätt blir begreppet gärna exotiserande. Här krokar diskussionen i en redan pågående debatt kring till exempel representation, intersektionalitet och appropriering.

Sedan tillkommer förstås att världsmusik som term är vagt och oprecist. Men att en genre är luddig delar den å andra sidan med till exempel klassisk musik, jazz, rock och pop.

Jag tycker ändå att det är att gå för långt att kalla den rasistisk. Eller att för den delen avfärda begreppet helt.

Kanske dags för en liten återblick. Jag har noterat att av dem som fortfarande håller fast vid begreppet är många femtio år och uppåt. Kanske beror det på att de (vi) faktiskt minns hur musikvärlden såg ut på 1980-talet. Det var en torftig ökentillvaro, instängd som man var i den helvita rockmusiken.

Som journalisten Klas Gustafson skrev i tidningen Musik 1998: ”Den som i skivbutikerna sökte modern musik utanför de västerländska genrerna kunde i bästa fall hitta den instoppad mellan gymping- och humorskivorna”.

Men när begreppet world music lanserades i slutet av 1980-talet öppnades en mängd musikaliska dörrar som man tidigare inte ens vetat om att de existerat. Genom dem forsade algerisk rai, sydafrikansk mbaqanga och pakistansk qawwali.

Plötsligt fanns det en plattform och en ny möjlighet för en lång rad artister att nå ut till en ny publik. Festivaler startade, skivbolag bildades och nya tidningar rullades ut från tryckpressarna. Det fanns helt enkelt en ”scen”.

I dag är musikvärlden diversifierad in absurdum. Kanske är det som en del hävdar att vi inte längre behöver ge musik från Afrika eller Latinamerika någon välmenande världsmusik-klapp på axeln, den klarar sig själv. Engelska tidningen The Guardian slutade till exempel använda etiketten world music förra året. Spotify använder inte heller termen för sina spellistor.

Men jag tror inte lösningen är så enkel. För frågan är vad får vi i stället? I musiktidningen The Wire funderade man nyligen på om ökenbluesbandet Tinariwen möjligen var det sista bandet att få ett brett genomslag under världsmusikvågen. När den avstannat har ingen riktigt lyckats med det på samma sätt. Sammanhanget saknas.

Vad gäller begreppet världsmusik har jag därför lite samma hållning som Linje 2 under folkomröstningen om kärnkraft 1980: ”Avveckla – men med förnuft”.

Men vad det i så fall skulle ersättas med vet jag då rakt inte.

Läs fler musiktexter av Magnus Säll, till exempel om traditionell konstmusik från Korea och Japan på festival i Stockholm.