Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-23 03:53

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/maja-hagerman-det-ar-farligt-om-ultranationalisterna-oemotsagda-far-ockupera-var-historia/

Kultur

Maja Hagerman: Det är farligt om ultranationalisterna oemotsagda får ockupera vår historia

Maja Hagerman är aktuell med sin sjunde bok ” Trådarna i väven”. Foto: Nicklas Thegerström

”Glöm inte bort!” skriver författaren Maja Hagerman i sin nya bok ”Trådarna i väven”. På en spaningsresa genom Sverige letar hon reda på minnena som formar samhället – och varnar samtidigt för konsekvenserna av dragkampen kring kulturarvet. 

Rätta artikel

Vindarna blåser över Årstafältet i södra Stockholm. Maja Hagerman pekar ut över markerna, berättar att man bortom buskagen kan se resterna av den medeltida färdvägen Göta landsväg. Historien om vägen rymmer ett myller av händelser, inte minst 1500-talsslaget mellan den danske kungens invasionsstyrkor och den nordiska unionens motståndsmän i Sverige. 

Det har med livskvalitet att göra, ett djupseende och en fjärde dimension.

Det som hände längs Göta landsväg är en av många mikroberättelser i Maja Hagermans nya essäbok ”Trådarna i väven”. Det är en personlig spaning om landet där hon möter människorna som engagerat sig i att ta hand om minnena av det som binder samman vad hon kallar en samhällsväv, den ”som rullar fram i historien och fortsätter mot framtiden”.

Maja Hagerman. Foto: Nicklas Thegerström

– Jag tänker mycket på att fantasin är något som kan berika vardagen, människors dagliga liv. Bussresan till jobbet kan bli så mycket mer när man känner till historien om den lokala platsen. Det har med livskvalitet att göra, ett djupseende och en fjärde dimension, säger Maja Hagerman, när hon slagit sig ned på ett konditori i Östberga.

Hon blickar ut genom fönstret.

– Förortsomgivningar som denna kan tyckas anonyma, men under ytan är historien alltid mer komplicerad och rik. Samtidigt kan bilderna man får från gamla historieböcker vara homogena och gammalmodiga, och beskriva en entydig kärna. Det är ”ett land, ett folk, en kung”. Men komplexiteten hittar man i mikroberättelserna.

Maja Hagerman: För nynationalisternas idol var ”nationalanden” den verkliga talmannen 

Betraktelserna från landet har hon i många fall skrivit ner tidiga morgnar under sina föreläsningsresor. Maja Hagerman tycker om att skriva vid den tiden på dygnet, innan omgivningen vaknat, när hon får vara i fred med sina funderingar. Det har varit tillfredsställande att den här gången ösa ur de egna tankarna, efter sex researchtyngda böcker, om historia och rasbiologi.

Maja Hagerman på konditori i Östberga. Foto: Nicklas Thegerström

Hon ser också vikten av att ge utrymme åt människorna som hängett sig till att minnas, dokumentera och tillgängliggöra. Som bibliotekspersonalen i Dorotea, mannen som grundade Tvätterimuseet i Hagalund, eller paret i Vreta som uppmärksammade henne på förbindelsen mellan en dubbeltrappa i klosterruinen i Östergötland och en dopanläggning i Syrien. Dessa eldsjälar har inte fått den uppmärksamhet de förtjänar, menar Maja Hagerman. 

– Det finns en stämpel av att lokalhistoria eller att engagera sig i en hembygdsförening är nördigt och tråkigt. Men att minnas tillsammans, och att prata om våra minnen av det gemensamma arvet, det är en väldigt viktig del av ett starkt civilsamhälle, säger Maja Hagerman.

Foto: Nicklas Thegerström

I boken höjer hon samtidigt en varning för den dragkamp som pågår om kulturarvet, ofta med syfte att avgöra vad som är egentligen skulle vara ”svenskt”. Hon skriver: ”Kulturarvet riskerar att kidnappas för politiska syften av krafter som vill ta kontroll över kulturhistorien”, och lyfter i boken fram flera exempel på hur det gjorts – inte minst av högerextrema eller identitära rörelser, som vill skapa bilden av ett enda ”äkta”, något helt ”rent”.

De kommer vilja höra historien om vår tid, och vi borde se till att de får med sig den berättelsen.

– Människorna jag har mött har väldigt vida perspektiv, och är nyfikna på minoriteternas historia eller kulturarvet från andra platser som påverkar oss hela tiden. Det är allvarligt om det lokalhistoriska stämplas som något snävt, och farligt om ultranationalisterna oemotsagda får ockupera vår historia, säger Maja Hagerman och fortsätter:

– Det våra barnbarn kommer att vilja veta mer om framöver tror jag är de åren vi lever i just nu. Vad som hände när befolkningen ändrades så mycket, när många kom från avlägsna länder med väldigt olika erfarenheter. Av krig, flykt och andra kulturer. De kommer vilja höra historien om vår tid, och vi borde se till att de får med sig den berättelsen.

Maja Hagerman: ”Historiens väv måste tillåtas växa trots polarisering och krisande medier” 

Foto: Nicklas Thegerström

I inledningen av ”Trådarna i väven” tar Maja Hagerman upp ett citat av den amerikanska människorättskämpen och författaren James Baldwin, som skrev: ”Folk är fångna i historien, och historien är fången i dem.” Hon fyller sedan på med författaren Teju Coles tillfogande: ”Men det är också sant att små fragment av historien virvlar runt med enorm hastighet, lägger sig till rätta med en logik som inte alltid är helt uppenbar, och lägger sig sällan till rätta särskilt länge”, skrev han.

– Hela den tankerevolutionen kring rasifiering, svartas historias och kolonialism är något fantastiskt som tagit tag i många enskilda människors öden. För lärdomarna om kolonialism och rasism är historien otroligt viktig, men den är också otroligt viktig för alla andra frågor. Den lever med oss hela tiden, säger Maja Hagerman.

Och det är där, i virvlandet, i den komplexa och föränderliga väven där minnen skapas, som Maja Hagerman befinner sig texten igenom. ”Glöm inte bort!”, skriver hon och fortsätter: ”Mot glömskan finns orden. Tappa inte bort vem du är i tiden.”

– Att tänka på de stora sammanhangen är befriande, skönt, existentiellt berikande, och jag vill gärna lyfta de människor som har vågat upptäcka det, säger hon. 

Foto: Nicklas Thegerström