I ett stort, kalt och vitt rum i Gamla stan i Stockholm flänger ett tiotal personer runt. Sminköser, maskörer och pr-folk flockas runt skådespelaren Maja Rung, dagens stjärna. Hon har jobbat på stadsteatern i Stockholm sedan 2013. Nu ska hon fotograferas inför premiären av pjäsen ”Kulla-Gulla”, baserad på den välkända barnboksserien med samma namn. 

Precis som torparflickan i boken bär huvudrollsinnehavaren en för sekelskiftet tidstypisk outfit. Scenkläderna går i grått och är gjord av sliten bomull – en vardagsklädsel för en stor del av befolkningen i det gamla, fattiga Sverige. Det är i denna verklighet som den unga flickan Gunilla, i berättelsen kallad Gulla, säljs på auktion som arbetskraft åt torparen på Kulla. 

– Jag läste aldrig böckerna som barn. För mig var Kulla-Gulla mer ett begrepp associerat till gammel-Sverige. Alltså fattigdom, träskor och hucklen, säger Maja Rung. 

– Handlingen utspelar sig vid ungefär samma tid som den stora utvandringen till USA från Sverige. Här får vi verkligen se hur fruktansvärt fattigt allt var då. 

Fotografen tar paus och delar av ensemblen omringar Maja Rung igen. Någon rättar till hennes kläder. Sminkösen sätter sot på hennes näsa för att åstadkomma en autentisk look. Gulla är ett hårt arbetande barn som trots sin låga ålder gör allt från att plöja åkrar till att mjölka kor.

Efter ett par minuters sminkjobb fortsätter arbetet med att ta det perfekta fotografiet av Kulla-Gulla.

– Föreställ dig att du är förbannat stark, som en björn, hojtar regissören Maria Sid samtidigt som hon sträcker armarna över huvudet som en slagbjörn.

Martha Sandwall-Bergströms Kulla-Gulla-böcker berättar om en torparflickas barndom och liv fram till vuxen ålder. Och det är precis det tidsspannet som den kommande pjäsen avhandlar. Manuset avviker inte från handlingen i böckerna. 

Maria Sid kom i kontakt med Kulla-Gulla-böckerna först i vuxen ålder. 

– Jag har läst allihop nu. Det är en jättefin historia om klasskamp, säger hon.  

Hon betonar att det också är viktigt att visa upp dåtidens kvinnoideal i pjäsen. Men även den tidens självständiga kvinnokamp. 

– Jag vill särskilt belysa Kulla-Gullas kompromisslöshet och provocerande duktighet. Som kvinna har också jag fått höra att man antingen är ”duktig eller inte”, konstaterar hon. 

Kulla-Gulla-böckerna beskriver hur ett barn, trots svåra omständigheter, står upp mot orättvisor som också drabbar andra unga och fattiga i hennes omgivning. Ett motigt arbete som fortsätter långt efter att hennes egen bakgrund som rikemansättling avslöjas. 

Maja Rung vill tillföra karaktären en ny dimension: 

– Kulla-Gulla kan framstå som obotligt rättrådig, att hon alltid gör rätt val.

– Hon är ju en hjälte. Men det ska bli intressant att leta efter sprickorna i henne. Att visa fler sidor och försöka ge kropp åt hennes tvivel och tvekan. Hur hon går runt och gör gott, men samtidigt utplånar sig själv och sina behov, säger den 32-åriga skådespelaren.

– Det tror jag kan starkt på en teaterscen.

Regissören Maria Sid nickar intill:

– Ibland vill man ju bara säga åt henne: ”Vänta lite nu, tänk på dig själv också, människa!”

Som barnbarn till gårdens patron befinner sig Kulla-Gulla i två världar. Å ena sidan kommer hon från en rik familj. Men hon har samtidigt levt större delen av sitt liv tillsammans med de fattigaste av fattiga. 

– Ytterst handlar den här berättelsen om ett utanförskap. Kulla-Gulla hör ju aldrig riktigt till, utan befinner i ett mellanland där hon är ganska ensam. Ensam på jorden både med sin kamp och sin vilja, påpekar Maja Rung. 

Maria Sid håller med:

– Det är just detta som är så hisnande. Jag tror att vi alla kan relatera till känslan av ensamhet. Den är brutal. I slutänden är vi ju alla helt ensamma. När jag läste böckerna identifierade jag mig starkt med just hennes utsatthet. Men framför allt hennes ensamhet, säger hon och berättar hur hon vill gestalta detta.

För att åstadkomma detta har Maria Sid bland annat anlitat den finske kompositören Iiro Rantala som specialskriver musik för pjäsen. 

– Vi försöker hitta Kulla-Gullas inre röst med musiken, förklarar hon.

Också Maja Rung känner igen Kulla-Gullas utsatthet från den riktiga världen.

– När jag pratar med människor nu om deras relation till Kulla-Gulla-böckerna så nämner alla hennes ensamhet. Men också hennes så starka präktighet, säger hon. 

Den Karlstadfödda skådespelaren minns sin egen uppväxt som välordnad och prydlig. 

– Präktighet är väl egentligen att vara kapabel och vad är det som är så provocerande med det? frågar hon sig högt. 

– Det vi ska göra nu är att ge hennes personlighet kropp.  

För Maria Sid var det självklart att huvudrollen som torparflickan Kulla-Gulla skulle spelas av Maja Rung. En rollgestaltning som förutsätter stor uppfinningsrikedom. Hon beskriver deras samarbete som ”rikt”.

– Maja är en härlig skådespelare att regissera. Hon är väldigt lyhörd och det är så inspirerande att jobba med henne. Maja skapar ett fint inre till karaktären Kulla-Gulla. 

Senast de jobbade ihop var det med pjäsen ”Min fantastiska väninna”, efter Elena Ferrantes världskända roman. En föreställning som också den spelades på Kulturhuset Stadsteatern. Maja Rung är inte sen att hylla sin regissör.

– Maria är väldigt rak, direkt och konkret. Det uppskattar jag mycket i arbetet som skådespelare. Att få handfast regi som jag kan omvandla, säger skådespelaren som uppmärksammats för sin roll i SVT-serien ”Systrar 1968”. 

Vad har varit er utgångspunkt inför den här uppsättningen?

– Vi ska inte bara återge berättelsen i bokserien, utan också lägga mycket tid på hur hennes historia berättas. Jag vill också visa de magiska undertonerna i Kulla-Gullas förhållande till naturen, svarar Sid.  

Enligt henne ligger dessa sidor av Kulla-Gulla rätt i tiden. I dag tycks allt fler människor sakna en kontakt med naturen.

– Människan är alltid lika primitiv oavsett om vi lever i en modern hightechvärld eller på landsbygden. 

Martha Sandwall-Bergströms böcker om Kulla-Gulla skildrar bland annat klyftan mellan det fattiga och det rika Sverige under förrförra sekelskiftet. Är det en relevant berättelse i dag?

– Ja, jag tycker det är viktigt att påminna om hur hela det svenska klassamhället såg ut då – och hur nära den tiden är vår egen. Det får en att förstå att man som människa har ett ansvar för andra i ens omgivning, svarar Maria Sid. 

– Just Kulla-Gullas historia tror jag visar vad ”värde” egentligen är. När hon väl hittar lyckan så är det i en själsfrände som har samma känsla för rättvisa som hon själv har.

”Kulla-Gulla” har fått regissören att också reflektera över att vi numera lever i en värld där just värde enbart mäts i pengar. Hennes önskan nu är att pjäsen ska påminna oss om andra värden än bara ”vi är rikast, alltså är vi bäst”. 

– Hur mår vi egentligen när vi försöker att bli så rika som möjligt? Och vad händer med oss längs vägen? frågar hon sig.

– Just därför känns det väldigt rätt att sätta upp den här pjäsen 2020. 

Hur påverkar coronavirusets spridning den kommande pjäsen? 

– Läget är väldigt speciellt. På Stadsteatern jobbar vi med tillförsikt för att kunna genomföra höstens repertoar precis som planerat. Vårens föreställningar har dessvärre fått ställas in fram till sista april.

Maria Sid försäkrar dock att repetitionerna inför Kulla-Gulla fortsätter och att pjäsen inte är direkt påverkad i dagsläget. 

Läs mer:

Maria Sid: Det behövs mod för att skapa det nya ledarskapet