Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-12-14 23:45

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/makode-lindes-tarta-skriker-sa-att-hela-varlden-hor/

Konst

Makode Lindes tårta skriker så att hela världen hör

Bild 1 av 2
Illustration: Stina Wirsén
Bild 2 av 2
Foto: KRISTOFER SJÖGREN / XP / TT

Den 15 april skar kulturministern den första biten av ett laddat bakverk. ”Makode Lindes ’Painful cake’ synliggjorde vår tids inbakade rasism”, skriver Birgitta Rubin.

Ögonblicket blev snabbt historiskt, med viral spridning, över fyra miljoner visningar på Youtube, 70.000 kommentarer och en het debatt med svallvågor än i dag. ”Cakegate” eller ”rasisttårtan” den 15 april 2012. De oförglömliga sekunder då den dåtida kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth skar i Makode Lindes tårta på 75-årskalaset för Konstnärernas riksorganisation, tillika World art day på Moderna museet i Stockholm. 

Temat var kampen för yttrandefrihet och Makode Lindes bidrag ”Painful cake” gestaltat som en naken, svart kvinnokropp. Tårtan med kolsvart marsipanhölje över gräddvitt (underhuds)fett och köttigt röd sockerkaksbotten, hade många lager.  Synligast var referenserna till modergudinnan Venus från Willendorf, korsad med exotiserande gipsprydnader av afrikanska kvinnor och svarta karikatyrer.

Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M) tar första biten av konstnären Makode Lindes tårta. Foto: Kristofer Sjögren/TT

Konstnärens ansikte var sminkat i den rasistiska blackface-traditionen och stack upp ovanför tårttorson. Kulturministern högg in i skrevet, tårtan reagerade med ett hjärtskärande skri, varpå Adelsohn Liljeroth leende tröstade den med en smakbit...

Fler gäster tog för sig av det jämrande bakverket. Men trots att man anar obehag i publikens skratt kunde nog ingen föreställa sig den kommande uppståndelsen. Rasismanklagelser, bombhot, JO-anmälning, krav på kulturministerns avgång. 

Skandalsuccén gjorde Makode Linde internationellt känd över en natt, jagad av allt från CNN till al-Jazira. Här hemma hävdade Kitimbwa Sabuni på Afrosvenskarnas riksförbund att kulturministern fått tårtperformancen att urarta till ett ”rasistiskt spektakel”, medan Expressens kulturchef Karin Olsson försvarade verket som en träffande ”kommentar till den monumentala vitheten” i svenskt konstliv.

Drygt sju år senare är det fortfarande plågsamt att titta på den historiska videosnutten, vilket visar verkets sprängkraft. Makode Linde är en postmodern konstnär som approprierar välkända bilder och symboler, och krockar dem med satirisk underskruv. 

Det interaktiva momentet gav tårtan ytterligare bottnar. Maktlöshet och ”hur vita symboliskt konsumerar svarta” demonstrerade han med all önskvärd tydlighet i verkets ”kannibalistiska” akt. Könsstympning var ännu en association och än värre de brutala våldtäkterna i krigets Kongo. 

Själv definierar sig Makode Linde som både vit och svart, med en svensk mamma och en västafrikansk pappa. Rasismen är självupplevd och från början av sitt konstnärskap har han velat visa på rasfördomar, ofta via en skrattspegel.

Tårtperformancen ingick i hans mångåriga projekt ”Afromantics” och en retrospektiv strax efter all uppståndelse gav den kontext som nog många missat. Här punkterade Linde träffsäkert nidbilden av svarta genom att måla blackface på 700 västerländska ikoner: allt från Frihetsgudinnan och Musse Pigg till Venus från Milo, Jesus på korset och drottning Silvia.

Men kontroverserna kring konstnären fortsatte. 2016 vägrade Kulturhuset i Stockholm att utåt kommunicera Lindes utställningstitel ”Negerkungens återkomst”, vilket fick konstchefen Marianne Lindberg De Geer att säga upp sig i protest. Trots namncensuren blev Kulturhuset DO-anmält av två anställda, som upplevde utställningen rasistisk och arbetsplatsen otrygg. En sorglig påminnelse om att n-ordet, oavsett hur det brukas, får människor att må dåligt. 

Efter detta har Makode Linde fått ett konstverk brännmärkt, blivit polisanmäld för hets mot folkgrupp och synnerligen symboliskt blivit misshandlad med en svensk flagga!

Nog har han rätt i att medierna generellt inte är intresserade av konst utan av konflikter. Så fort kontroversiella konstverk ska radas upp har ”Painful cake” en given plats. Så sent som häromveckan hänvisade Borås Tidning till Lindes tårta, i en kommentar om att ”det är när konsten skapar dålig stämning som den får oss att vakna”. 

Att tårtverket fick ett världsomspännande genomslag har flera orsaker: uppmärksamhetsekonomin och sociala mediers växande räckvidd, parat med den identitetspolitiska diskrimineringsdebatt som präglat 10-talet. 

Om åskådaren blir kränkt, skrattar eller får sig en allvarlig tankeställare beror förstås på livserfarenheter. Oavsett allt synliggör Makode Lindes subversiva ”Painful cake” vår tids inbakade rasism och fördomar.