Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Många kandidater till ”drömjobbet”

I spekulationerna om vem som blir nästa kulturminister nämns både kända kulturprofiler och tunga politiker. Vissa tror att kultur- och utbildningsdepartementet kommer att slås samman.

Att basa över kulturdepartementet är inte den tyngsta ministerpost som finns, men kanske en av de mest synliga och populära. ”Ett drömjobb”, sa Vänsterpartiets kulturpolitiska talesperson Lars Ohly tidigare. Förre S-ledaren Håkan Juholt har meddelat att han kommer att tänka på saken  – om Stefan Löfven ringer.

Källor med insyn i partiet nämner ABF:s förbundssekreterare Annika Nilsson som en tänkbar kandidat. Socialdemokraternas kulturpolitiska talesperson Gunilla C Carlsson, även ordförande för kulturutskottet, ligger nära till hands på papperet. Frågan är om de är tillräckligt kända för allmänheten.

– Sverige står inför en svår parlamentarisk situation. Stefan Löfven tar på sig ansvaret att bilda en regering som kan ta Sverige framåt. Det är alltför tidigt att tala om eventuella ministerposter i detta läge, kommenterar Gunilla C Carlsson genom sin pressekretare.

Ett tredje namn som står partiet nära är Daniel Suhonen, i dag chef för tankesmedjan Katalys och tidigare bland annat ordförande för Stockholms stadsteater. Det skulle vara en eftergift åt partiets vänsterkant och nämns som en möjlighet att läka ihop ett parti som fortfarande slickar såren efter den senaste upplagan av rosornas krig.

Mats Söderlund, ordförande för Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (Klys), håller i dagarna på att skriva färdigt ”Handbok för en ny kulturminister” (tillsammans med Stina Oscarson). Hans hetaste tips är inte en socialdemokrat.

– Min gissning är att kulturdepartementet och utbildningsdepartementet slås ihop och att Gustav Fridolin blir minister över båda. Dels var det ett departement tidigare, dels tror jag att man vill behandla kulturen som en bildningsfråga. Gustav Fridolin är en av få partiledare som verkligen har visat intresse för kultur och bildningsfrågor, säger han.

Mats Söderlund tycker att de senaste kulturministrarna har haft en alldeles för svag position i regeringen och menar att den nya kulturministern inte bara blint kan tacka ja, utan också måste ställa krav.

– Viktiga kulturpolitiska frågor ligger på andra departement. Det handlar bland annat om småföretagares villkor, om sociala trygghetssystem och upphovsrätten, säger han.

Även den tidigare socialdemokratiska kulturministern Bengt Göransson tror, eller i alla fall hoppas, på en departementsfusion.

– Jag envisas med att tycka att det var en olycka att dela upp utbildningsdepartementet i två och göra ett särskilt kulturdepartement 1994. Då jublade kulturarbetarna: Äntligen fick kulturen ett eget departement! Men det man gjorde i det ögonblicket var att man befriade skolan från kulturen och då blev skolan reducerad till en utbildningsanstalt, säger han.

Alexandra Coelho Ahndoril var med och skrev Vänsterpartiets kulturpolitiska program och tror inte att det är osannolikt med en vänsterpartistisk kandidat.

– Jag tycker att Dror Feiler skulle vara ett väldigt spännande val. Han är både en fantastisk konstnär och musiker. Dessutom har han en för Sverige ovanlig, internationell utblick och får saker gjorda. Jag tror att han skulle bli en djärv kulturminister, säger hon.

En annan möjlighet är att frågan om kulturministerposten går till någon utanför den politiska sfären. SVT:s avgående vd Eva Hamilton, Kulturhuset Stadsteaterns chef Benny Fredriksson, dramatikern och kulturdebattören Stina Oscarson och Dramatens avgående chef Marie-Louise Ekman nämns i spekulationerna. Den enda som gick att nå för en kommentar var Stina Oscarson:

– Den dagen någon skulle vara så modig så att den frågar mig skulle jag tacka ja. Får jag en sådan fråga skulle jag vilja försöka ta det ansvaret. Men jag tror inte att det är aktuellt. Tillsättningar av ministerposter är så mycket ett internt maktspel. Vad jag har förstått ska man särskilt inom socialdemokratin verkligen vara infödd i partiet och jag är inte ens medlem i något parti, har aldrig varit och värnar min fria tanke väldigt högt, säger hon.

Vem det än blir behöver det inte vara resultatet av en noga uttänkt strategi, vare sig kulturpolitisk eller pr-mässig. Det menar i alla fall Bengt Göransson.

– I ärlighetens namn tillsätts ministrar ofta lite av en slump. Tänk på mig själv, jag var ingen huvudkandidat för att bli minister en gång i tiden. Jag gissar att jag var någon sorts kontringskandidat: det var väl någon som gärna ville bli kulturminister och inte fick. Och så ville Palme ha en kombination och då kanske jag passade in, säger han.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.