Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

”Människor jag tidigare hade respekt för har valt att vända vittnesmålen ryggen”

Elise Karlsson, Gabriella Håkansson och Lena ten Hoopen.
Elise Karlsson, Gabriella Håkansson och Lena ten Hoopen. Foto: Beatrice Lundborg och Alexander Mahmoud

Författarna Elise Karlsson, Gabriella Håkansson och journalisten Lena ten Hoopen är tre av de kvinnor som trädde fram och vittnade i DN:s granskning av Kulturprofilen i november förra året. På fredagen berättar de om sina känslor inför hur Akademien har hanterat situationen, och hur de ser på framtiden. 

– Jag tror att jag för första gången i hela den här processen känner sorg, säger Elise Karlsson. 

Elise Karlsson, en av de kvinnor som i november vittnade i DN om sexuella trakasserier och övergrepp från Kulturprofilen, säger på fredagen att hon känner enorm besvikelse. 

– Jag har känt mycket ilska under den här tiden, sedan jag läste vittnesmålen för första gången i november. Samtidigt har det känts som det finns hopp om att någon i Akademien, Sara Danius och några med henne, har velat ta itu med det här, lyssna och ta vittnesmålen på allvar. Det hade jag inte i mina vildaste drömmar föreställt mig när vi höll på med den här artikeln, att de skulle lyssna över huvud taget. Så det har känts som en slags seger. Men det vi ser nu är ju Akademien som vi alltid har känt den, och vi ser att sådana som Sture Allén och Horace Engdahl som varit ytterst ansvariga som ständiga sekreterare och gömt den här historien för att hålla Kulturprofilen om ryggen, det är de som har segrat i dag. Men de har inte segrat för alltid. 

Har de segrat i dag? 

– Kanske inom Akademien, och det är en institution som har mycket makt, men de är också beroende av dem som de talar till – och har de inte några som lyssnar har de ingen att tala till. Jag tror att det här är den djupaste förtroendekrisen som man varit i, de snackade sig undan Rushdie-krisen, men inte denna gång. 

Varför? 

– Jag tror att tiderna har förändrats. Jag tror det spelar roll att de tog in Sara Danius som ständig sekreterare. Det finns kvinnlig makt, och att de försöker lösa situationen genom att ta bort den kvinnliga makten visar ju bara hur lågt de har sjunkit. Hoppet nu är reaktionerna utifrån, inte det som händer i Akademien. Den ström av stöd som Sara Danius nu får säger otroligt mycket, och jag tror att vi kommer se fler reaktioner från författare om att det här inte duger. 

– Vad gäller Akademien känner jag en enorm besvikelse och en enorm sorg. Även människor som Anders Olsson som jag tidigare har haft djup respekt för har valt att vända de här vittnesmålen ryggen, det går inte att tolka på något annat sätt, säger Elise Karlsson. 

Gabriella Håkansson, författare, som också var en av de som vittnade i DN:s granskning av Kulturprofilen, menar att det som nu har hänt är ”katastrofalt och oacceptabelt”.

– All legitimitet för Akademien är förbrukad. Det här var sista spiken i kistan och jag tror inte det finns någon återvändo. Det som händer nu är att man måste vädja till Kungen om att upplösa Akademien och tillsätta en grupp som kan påbörja arbetet med att nybilda den, välja nya ledamöter och ändra stadgarna, säger hon till DN på fredagen. 

Hur då? 

– Dels tycker jag att man ska se över livstidsinvalet och i stället tänka sig att man sitter i omgångar, så man kan omväljas men också avträda. Och jag tycker det ska finnas en regel om att 50 procent av stolarna ska gå till kvinnor. Det får självklart inte finnas någon jävssituation då vi sett hur det solkat ner och förstört förtroendet för Akademien. Vi har också haft en väldigt vit akademi som inte representerat Sverige i någon vidare mening. 

Hon menar att Sara Danius har försökt att öppna upp för att förnya Akademien och ”städa upp i det unkna patriarkala dammet”. 

– Men inte bara hon, utan även Frostenson har offrats. Det är en skam, och jag tror att vreden är enorm, man kan se att det växer ett raseri bland kulturutövare i stort – inte bara bland författare utan bland bibliotekarier, språkvårdare och översättare – alla som är beroende av Akademien för sin fortlevnad rent ekonomiskt. Det får man inte glömma, att det här är en viktig institution. 

Varför växer detta raseri? 

 – Man har lagt locket på och blundat och mörkat. Skam må falla över dem för att de inte velat kännas vid att de gynnat en man som begått sexuella övergrepp och våldtäkter i decennier. 18 personer klev fram i november och nu har ytterligare en person klivit fram, jag vågar inte ens tänka på hur många det rör sig om. Att bagatellisera och blunda för det är oacceptabelt. 

Kan det komma något positivt ur detta? 

– Det positiva är att Akademien kan omformas och förtroendet kan återupprättas, det har varit behövligt länge. Jag hyser hopp, men jag tror att det kommer bli en blodig strid först. De kommer fortsatt klamra sig fast för att de inte har någon självinsikt. Det är redan tragiskt att de inte kan se hur de uppfattas utifrån, och hur omoraliskt och stötande deras beteende är i allmänhetens ögon. 

Lena ten Hoopen, journalist, skriver i ett mejl till DN om sina känslor efter beskeden på torsdagskvällen.

”Jag är journalist, och för mig är öppenhet och granskningar en del av min vardag. Därför kändes det viktigt att ställa upp helt öppet och bryta tystnaden i den DN-granskning som ytterst handlar om maktmissbruk. Jag tror att svenska folket fram tills nu, har accepterat Akademiens slutenhet och maktposition, för att man ändå trott att denna makt inte missbrukats.”

”Men”, fortsätter hon: ”Nu är tilliten bruten.”

Läs mer: Sara Stridsberg: Jag har stridit för Danius 

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.