Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Maria Källsson, Bokmässans vd: ”Jag förstår att jag verkar fyrkantig”

I nästa vecka börjar Bokmässan i Göteborg. Debatten har rasat om högerextrema tidningen Nya Tiders närvaro och i år planerar nazister att demonstrera utanför. DN:s Hanna Fahl möter mässans vd Maria Källsson, som står mitt i stormen.

Det är en vecka och en dag kvar innan portarna slås upp på Bokmässan i Göteborg, klockan är kvart över åtta på morgonen, och Maria Källsson sitter vid sin dator på kontoret. Hon har just fått dagens medierapport. Det har skrivits 172 artiklar om Bokmässan och hon läser igenom allihop.

– "Förbjud våldsbrottslingar att gå i demonstrationer" skriver Aftonbladet... Trevligt, stort genomslag för att Soran Ismail får ett stipendium! Det här är jag mest glad för, att vi bokat Asli Erdogan, det skrivs det en del om.

Maria Källsson suckar.

– "Så jävla trött på nazister" skriver Dala-Demokraten. Jo, jag kan bara instämma.

Morgonens stora fråga på kontoret handlar om den överklagan som Svenska mässan lämnat in till förvaltningsrätten, om polisens beslut att ge den nazistiska organisationen Nordiska motståndsrörelsen tillstånd att demonstrera precis utanför mässan på lördagen. Ännu har man inte fått svar.

Läs mer: Nazister vill samlas utanför Bokmässan

Överklagan handlar om platsen för demonstrationen, av praktiska hänsyn till mässans publik; runt 30 000 besökare ska ta sig in och ut på lördagen, bara meter från platsen där nazisterna ska samlas. Men det finns också ett symbolvärde i frågan, säger Maria Källsson.

– Polisen har fattat ett beslut vi tycker är anmärkningsvärt. Såklart vill vi också visa vår besvikelse över att man tillmötesgår den här organisationen på så många punkter. Även om jag tycker att det är helt rätt att vi har grundlagsskyddad rätt att demonstrera.

Maria Källsson har de senaste ett och ett halvt åren stått i centrum för den allra mest hätska kulturdebatten i svensk offentlighet. Hon har fått förkroppsliga den omöjligt stora frågan om hur antidemokratiska krafter ska behandlas i ett demokratiskt samhälle. Om hur yttrandefriheten egentligen ska tolkas, hur långt man ska sträcka sig i dess namn.

Hon har fått kritik från alla håll. Från höger och vänster, från rasister och antirasister.

Foto: Peter Claesson

Allting började bara månader efter att hon tillträtt som vd för Bokmässan. Maria Källsson hade tidigare haft jobbet som mässansvarig, men sagt upp sig och tackat ja till en tjänst som reklambyråchef. Då ringde dåvarande vd:n Anna Falck, dotter till mässans grundare Bertil Falck.

– Hon sade att hon tänkt på saken, och att om någon skulle sluta och gå vidare till andra saker så var det hon. Och så erbjöd hon mig jobbet som vd.

Maria Källsson sade upp sig från reklambyrån efter fem dagar. Hon tillträdde som vd i januari 2016. I april godkände mässan Nya Tiders ansökan om att vara utställare. I augusti blev det känt i medierna att den högerextrema tidningen skulle ställa ut, och protesterna var massiva. Mässan backade:

– Vi kom fram till att den här utställaren inte delar samma värdegrund som vi på en springande fråga, och det är alla människors lika värde, sade Maria Källsson till DN (24/8 2016).

Nu, ett år senare, säger Maria Källsson att de inte var förberedda.

– Vårt första instinktiva beslut var att tillåta dem att vara med. Vi insåg senare att vi behövde en ordentlig genomlysning av vilka de var: vad står de för, har de publicerat något som till exempel kan klassas som hets mot folkgrupp... men det var fyra veckor kvar till mässan, och det fanns inte tid. Vi beslutade oss för att försöka pausa, så fick de ansöka igen nästa år. Vi visste inte visste tillräckligt mycket om dem, och hade inte formulerat en tydlig gränsdragningsprincip.

Läs mer: Bokmässan överklagar demonstrationsbeslut

Men saken var ännu inte utagerad. Avtalet mellan mässan och Nya Tider gick inte att bryta, och mässan fick backa igen – montern byggdes, Nya Tider närvarade. Temat på fjolårets Bokmässa var yttrandefrihet, och många av de hårdaste diskussionerna under mässan kom att handla om just Nya Tider. Maria Källsson hade aldrig tidigare varit tvungen att ta ställning till de här frågorna, inte på allvar.

– Alla är vi yttrandefrihetsivrare i teorin, men när det ställs på sin spets, när krafter man känner en stor avsky för åberopar yttrandefriheten för sin saks skull – då är det inte lika lätt i praktiken. Jag hade väl en föraning om hur stor och svår den här frågan är, men jag kunde inte föreställa mig magnituden.

Morgonmöte med kollegorna på jobbet i som ligger i samma hus som bokmässan.
Morgonmöte med kollegorna på jobbet i som ligger i samma hus som bokmässan. Foto: Peter Claesson

Hon kommer från en helt annan värld: finansbranschen. Efter gymnasiet presterade hon. Ordentligt. Hon pluggade i Lund och Schweiz, internationell ekonomi parallellt med en pol mag i statsvetenskap, tills hon var civilekonom med internationell examen. Hon flyttade till Södermalm, jobbade på Stockholmsbörsen och OMX. Pojkvännen, numera maken, blev hon tillsammans med redan som 20-åring, men hon var fast besluten att de skulle göra sin grej, på varsitt håll, inte flytta ihop och störa varandras karriärer – de var särbo i sju år.

Studieåren såg hon som en investering, nästan en förpliktelse. Hon hade slitit hårt och var nu tvungen att fullfölja den utstakade väg hon valt – trots att det blev allt tydligare att hon innerst inne inte var särskilt nöjd.

– Livet skulle ju blomstra, man fick gå på after work på Stureplan, allt borde vara toppen! Men så var det inte det.

Efter att en karriärcoach sade att hennes profil inte passade branschen, hoppade hon av. Maken blev erbjuden en tjänst i familjeföretaget i Lidköping där de båda vuxit upp. Och Maria Källsson sade upp sig och flyttade med.

Läs mer: Hédi Fried: Paradiset Sverige tvingar mig återigen leva i rädsla

Lidköping är en liten gullig stad i Västergötland, långt från både börs och kulturdebatt. Där arbetade hon som chef för Rörstrands porslinsmuseum i fem år innan hon sökte jobbet som mässansvarig 2012. Hon bor kvar, pendlar de flesta dagar en och en halv timme enkel resa med rälsbuss, har som mål att hinna hem och hämta på fritids en dag i veckan. På tåget brukar hon läsa ikapp tidningsartiklar hon inte hunnit med.

Hon skrattar till lite när hon minns 2012, hennes första mässår och första gången hon upplevde att det stormade medialt kring mässan – de fick några kritiska frågor om att de nordiska språken inte var tillräckligt representerade i seminarierna. I backspegeln känns det nästan komiskt.

– Ja gud, vilken västanvind...

En dag på jobbet med Maria Källsson, VD för bokmässan i Göteborg. 16.45 - tåget hem till Lidköping från Göteborg.
En dag på jobbet med Maria Källsson, VD för bokmässan i Göteborg. 16.45 - tåget hem till Lidköping från Göteborg. Foto: Peter Claesson

För bråket kring Bokmässan och Nya Tider var inte över när mässan stängde portarna i fjol. Tidningen ansökte återigen om att delta, och den här gången var Maria Källsson och mässan förberedda. Man anlitade Expo att göra en genomlysning av Nya Tider och kom fram till att tidningen inte uttryckte något som stred mot lagen. Maria Källsson skrev tillsammans med Jürgen Boss från bokmässan i Frankfurt en debattartikel i DN: "Grundläggande för att värna dessa unika arenor är därför också att vi som bokmässor respekterar demokratins spelregler: det som är lagligt kan principiellt finnas och uttryckas på en bokmässa."

Fjolårets resonemang om att porta tidningen eftersom den inte delar mässans värdegrund ångrar hon nu, säger hon.

– Ja, det är klart man ångrar. Vi gjorde verkligen ett omtag, en utblick i världen och en titt historiskt på vad vi stått för och vilka vi är. Man ska komma ihåg att en bokmässa har två dimensioner. På mässgolvet lägger vi händerna på ryggen – vi är ett torg för fri åsiktsbildning, och det finns många utställare vi inte håller med. I vårt seminarieprogram tar vi ett större publicistiskt ansvar, det är där vi driver opinion. Inte på mässgolvet.

Under 2017 har Nya Tider granskats i andra medier. I mars avslöjade Expo att en redaktör på Nya Tider ingick i teamet bakom en film som spreds på nätet där tittarna uppmanades att besöka journalister, bland annat Expressens chefredaktör Thomas Mattsson i deras hem och konfrontera dem. Bokmässan tog hjälp av Utgivarna för att avgöra om innehållet bröt mot lagen, men kom fram till att det inte gjorde det.

– Utställaren på vår mässa var inte avsändare till filmen – det var en viktig parameter i bedömningen, man vill inte hamna i "guilt by association". Sedan valde offret i den här situationen, Thomas Mattsson, att inte göra en polisanmälan. Om han inte tycker att det var hat, hot eller våld – ska vi då tycka det?

Läs mer: Professor Stefan Jonsson: Polisens flathet ger nazisterna grönt ljus

I juni publicerade SVT:s Kulturnyheterna en kartläggning av innehållet i Nya Tider som bland annat visade att tidningen beskriver det "vita folket" som överlägset och hotat. Och när grundaren Vávra Suk intervjuades av SVT vägrade han att svara på om Förintelsen ägt rum - något som många tolkade som att han är Förintelseförnekare. Inte heller dessa uppgifter påverkade Bokmässans beslut.

– Det här är åsikter som finns i samhället. De är förkastliga, det tycker jag också, men de är inte olagliga Vi har kommit fram till, utifrån vilka vi är som bokmässa, att möta intolerans med tolerans och öppenhet, säger Maria Källsson.

Alla höll inte med. Under våren startade ett upprop, där runt 150 författare, däribland fyra Akademiledamöter, valde att inte medverka på mässan och i stället delta i de alternativa litteraturarrangemang som började formas vid sidan av mässan. "Så länge högerextrema krafter närvarar på mässan kan inte vi göra det", löd uppropet.Debatten blev allt mer infekterad. Hittills i år har det skrivits 6 000 artiklar i svenska medier där Bokmässan nämnts.

Vad vill du säga till dem som uttryckt att de inte känner sig trygga eller välkomna på mässan om Nya Tider är där?

– Det finns två dimensioner. När det gäller dem som kommit fram till att de av ideologiska skäl inte kan komma om Nya Tider är närvarande – jag respekterar verkligen den slutsatsen, även om jag önskar att de kom till en annan, och skulle vilja resonera med dem kring vilken typ av samhälle vi får om man inte kan beträda samma golv som någon av en annan åsikt.

– Om vi talar om säkerhetsaspekten, att man inte känner sig säker, så vet jag att med den formen av säkerhetsarbete vi har här så är det en trygg plats.

På Bokmässans kontor är planeringen i slutfasen. Ett möte handlar om invigningsceremonin; Maria Källsson ber en medarbetare ta reda på hur man säger "tack" på arabiska till en flicka som ska sjunga och spela ukulele. En vägg täckt av post-it-lappar visar seminariepusslet. På ett stort ark papper finns planeringen av montrarna; Nya Tider är placerade i ett hörn långt in i mässhallen. Strax bredvid finns ett kafé där organisationen #jagärhär ska husera.

Det har varit ett påfrestande år för organisationen. Vissa morgonmöten har haft dämpad stämning, säger Maria Källsson. Programchefen för mässan sjukskrevs i somras.

– Man är utsatt för en enorm massmedial uppmärksamhet. Man står upp för en princip, men förknippas med en åsikt man personligen kan ha väldigt svårt för. Det är en enorm påfrestning för alla här, säger Maria Källsson.

Under en period var hon besatt av allt som skrevs. Klockan 21 när morgondagens digitala DN släpptes satt hon och väntade på pushnotisen i mobilen.

– Den totala fixeringen orkar man med till en viss gräns, men mina kolleger och min familj tolererade till slut inte att jag inte var närvarande utan satt och läste högt ur artiklar hela tiden.

Hon läste böcker. Lottie Knutsons "Nödrop" om krishantering, bland annat.

– I någon bok läste jag att ett drev varar i tio-elva dagar. Har man inte avgått då, så klarar man det, säger hon och skrattar.

Foto: Peter Claesson.

Gruppen har varit viktig för att hon själv ska orka, säger hon.

– Men jag tror också att det spelar roll att jag har ett liv utanför mitt jobb som skiljer sig åt. Det är skönt att komma hem till Lidköping där helt andra frågeställningar gäller. När jag har känt mig omtumlad och omtöcknad har jag träffat föräldrar i mina barns klass som inte vet vad jag pratar om – Bokmässan är ju ett ställe dit man åker och ser kända ansikten och köper böcker!

Jag frågar om hon aldrig känner för att skrika ut vad hon själv egentligen tycker, innerst inne. Men hon säger att hon snarare är trött på åsiktsjournalistik.

– Jag har bemött så många andra människors åsikter med ganska fyrkantiga principresonemang. Det kan bli lite tröttande emellanåt, det är svårt att få förståelse och nå igenom. Personliga åsikter är lättare att ta in, principer har inte det där drivet, det känslomässiga anslaget.

Ja, jag tror att du uppfattas som lite fyrkantig.

– Bland rösterna som höjts mot Bokmässan finns många otroligt duktiga agitatorer och människor som har som jobb att resonera. Jag driver till vardags en mässa. Att bli talesperson för en så svår fråga, och bemöta författare, skribenter, människor som kan använda hela sitt känslomässiga register vilket jag inte kunnat göra – det har varit utmanande. Jag förstår att jag uppfattas som fyrkantig.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.