Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-20 13:49

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/maria-schottenius-is-kvinnorna-ar-bade-svikna-offer-och-aktiva-torterare/

Kultur

Maria Schottenius: IS-kvinnorna är både svikna offer och aktiva torterare

Bild 1 av 2 Gizem Erdogan spelar Pervin, som rekryteras till IS i SVT:s serie ”Kalifat”.
Foto: Johan Paulin/SVT
Bild 2 av 2

Kampen om själarna – och kropparna om man är kvinna – rasar i religionskrigens värld. Hur ska de demokratiska samhällena svara när den religiösa fundamentalismen kallar? Det extrema kan locka, särskilt unga.    

Det är nu 75 år sedan Auschwitz befriades – Förintelsens minnesdag. Tack alla som hjälper oss att minnas, med bilder, böcker, berättelser, gestaltningar. Jag har denna vinter sett fler filmer om andra världskriget än någonsin tidigare, nya delar av historien blir synliga, sådant som tidigare legat i skuggan. Det är som om denna onda saga ur verkligheten inte tar slut. Och frågan tystnar aldrig. Hur kunde så många tjäna en regim så grotesk att deras egen humanitet fullständigt måste utraderas? 

Ingenting går att jämföra med nazisternas brott. Det är unikt i sin ondskefulla ideologi och praktik. Men det pågår ständigt nya, vidriga krig, som motiveras på avskyvärda sätt.

Det går inte att begripa rekryteringen av IS-krigare utan att förstå människors dragning till det auktoritära. Något som förklarar Hitlers nazism och alla andra regimer där ledare pekar med hela handen. 

I tv-serien ”Kalifat” ser vi hur invandrartjejer i den svenska förorten utsätts för kärleksbombning av vänliga IS-rekryterare, som snabbmissionerar dem för att bli hängivna islamister. Tanken är att de ska ta på sig ett större uppdrag i striden på Allahs sida för kalifatet i Syrien, och bekämpa de otrogna hundarna. Snart kommer de att bli inlåsta, totalkontrollerade och fråntagna alla rättigheter de som flickor boende i Sverige tagit för givna.

Kampen om själarna – och kropparna, om man är kvinna, rasar i religionskrigens värld. Men hur kan demokratiska samhällen svara när den religiösa fundamentalismen kallar? Den är uppenbarligen så lockande. Att vara del av något större. Att våga livet för sin tro.  

Den norska författaren Åsne Seierstad skriver i boken ”Två systrar” om flickorna Leila och Ayan i Norge, som låter sig radikaliseras och 2013 reser till Syrien för att uppfylla sitt uppdrag mot IS och Allah. Pappan är förtvivlad, han reser ner och får i fem minuter träffa sin dotter Ayan. Hon tittar på honom och säger: ”Vi har gjort vårt val, pappa. Var snäll och respektera det.”

Malena Rydell talar i en intervju i DN med Åsne Seierstad (som även skrivit en bok om Anders Behring Breivik) och hon jämför: ”Det finns stora likheter mellan IS och Breivik, vad gäller det fascistiska innehållet. Renhetstanken. Att ödelägga de andras kultur. Uppfattningen att vi är bättre, vi står över, vi har rätt att rensa ut de andra.”

Den är uppenbarligen så lockande. Att vara del av något större. Att våga livet för sin tro. Många älskar också våldet, rätten att döda. Den blodiga segerns rusiga triumf.

Den franske dokumentärfilmaren Thomas Dandois ger i filmen ”Les femmes de Daesh” (”IS-kvinnorna”), ordet åt kvinnorna själva. En hårfrisörska arbetar för den islamistiska polisen, Hisba, som kontrollerar kvinnornas vardag. Blir de påkomna rökande utverkas höga böter – en lukrativ business för sedlighetspolisen. ”Jag har känslan av att resa mellan nazisterna, de röda khmererna och serien ”The handmaid's tale”, kvinnorna är de första offren på alla nivåer”, säger Thomas Dandois till franska Télérama

”Vårt yrke är att tortera människor. Jag har torterat många, jag vet inte hur många”, säger en änka till en ”martyr” i filmen. 

Föreställningen att IS är oskadliggjort tillbakavisas kraftigt av kvinnorna: ”Det är inte slut, vi återkommer, kalifatet kommer att återuppstå och återta makten”. Det finns ”sovande celler” i Irak, Syrien, Afghanistan och Filippinerna. ”Monstret är dött men besten kommer att resa sig ur askan”, säger Dandois, ”man ska inte tro att detta är avslutat”.

Just nu handlar det om att hindra nyrekryteringen, bland annat genom att berätta hur det ser ut. Och inse att man måste tänka själv. Inte låta någon annan tänka åt en. Det svåraste och viktigaste som finns för en människa. 

Läs fler krönikor och andra texter av Maria Schottenius 

Läs mer:

”Kalifat är en obekväm nagelbitare”