Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Mona Sahlins styrka blev hennes fall och partiet drogs med

Mona Sahlin.
Mona Sahlin. Foto: Roger Turesson

Fram till det sorgliga kapitel som nu utspelas gestaltar Mona Sahlin en omvälvande period i svenskt samhällsliv. Privatiseringen av politiken var hennes trumfkort men det undergrävde hennes position.

Vi är alla del av berättelsen om Mona Sahlin.

Hennes uppgångar och fall är historien om en person som illustrerar själva postmodernismen genom att växla mellan olika identiteter. Politiker, partiledare, hårsmån från att bli statsminister, småföretagare, en bussig mamma med ”ungarna” med i retoriken, partyprinsessa hos kändisar, glad skattebetalare, en slarva med pengar och räkningar. Hon har gärna talat om sig själv i tredje person, som Mona.

Hon blev synlig i en period i slutet av 80-talet när Socialdemokraternas siffror låg på låga 27–28 procent. Ungefär som nu. Med sitt nya, fräcka tilltal fick hon partiet att kvickna till.

Mona Sahlin körde in i det gamla gubbiga partiet som en röd Ferrari. ”Försök inte gömma dig bakom mina kjolar, de är alldeles för korta”, sa hon i en replik till Olof Johansson 1991 och älskades för det. Kvick, charmig, stockholmsk, respektlös.

Hon talade som vanligt folk och lyckades nå helt nya grupper. Mona gick på rockkonserter och kunde snacka med förortstjejerna. I den feministiska vågen i början av 90-talet med attacken från Stödstrumporna blev Mona Sahlin härförare.

Hon släppte in de ledande feministerna i kanslihuset. Och hjälpte Ingvar Carlsson att skapa ”varannan damernas” i regeringen. Dessutom tyckte hon om att prata med Gunnar Sträng. De två gillade varandra. Och Mona Sahlin gav partiet precis vad det behövde. Kvinnor, ungdom, en framtid, fast på kollisionskurs med LO.

Mona Sahlin gav partiet precis vad det behövde. Kvinnor, ungdom, en framtid. 

Hon var arbetsmarknadsminister och Ingvar Carlssons kronprinsessa. Så kom Tobleroneaffären och slog sönder världen för henne. Även här valde hon strategier. Hon var den sårade, den oskuldsfulla. I sitt försvarstal på presskonferensen vädjade hon till journalisterna som kompisar emellan: ”Jag må vara slarvig med mitt liv, men jag är baske mig inte slarvig med vare sig politiken eller med mina ungars liv. Och jag är baske mig ingen ohederlig person och jag är ingen fifflare.” Och sedan tog hon – som första politiker – ”time out”. Mona Sahlin valde en idrottsterm, lika omsorgsfullt som hon valde sin vita blus.

Hon blev frilansande småföretagare med ett fortsatt olyckligt förhållande till parkeringsböter. När hon dök upp på partikongressen var det nästan ingen som pratade med henne. Hon gick omkring ensam. Efter det såg hon med kalla ögon på partiet.

Länge blockerades hon av Göran Persson, som uttryckte sig nedlåtande om henne. Tyckte att hon var ihålig. Men ”gick genom rutan”. Som den taktiker han är såg han dock behovet av försoning och hon fick en ministerpost, underställd Björn Rosengren.

Efter Persson måste det bli en kvinna, allt annat var omöjligt. Mona Sahlin blev partiledare, men förlorade valet med dunder och brak. Då läxade hon upp den falang i partiet som hon menade saboterat det för henne. Det kan ha varit denna illojalitet som gjorde att den borgerliga regeringen gav henne jobbet som Nationell samordnare för våldsbejakande extremism.

Många försökte rädda Mona Sahlin. Hon fick en rad styrelseuppdrag, som inte verkar ha engagerat henne särskilt mycket med tanke på närvaron på sammanträdena. Partiet ville göra henne till ordförande i Socialistinternationalen. UD kampanjade hårt för att hon skulle bli generalsekreterare i FNs arbetsmarknadsorganisation ILO.

Det som var hennes styrka blev hennes fall. Privatiseringen av politiken. Hon hade bäddat för denna intima kontakt men den hade gjort henne sårbar. Liksom partiet som fick följa med henne ner. De som älskade varandra så mycket.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.