Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

När kvinnorna på Aftonbladet fick nog av tafsandet

Foto: Magnus Hallgren

Troligen är #metoo den mest effektiva kampanj jag har sett. Tydlig, snabb, global, konstruktiv, skriver Maria Schottenius.

För snart fyrtio år sedan gjorde kvinnorna på Aftonbladet något liknande, i mindre skala. Vi hade inte Twitter och vi var inte så många, men med de medel vi hade, skrivmaskiner och stencileringsapparater, fick vi överraskande stora saker att hända. Genom att vittna om sexuella trakasserier på vår arbetsplats lyckades vi ändra en kultur som hade gått helt överstyr.

På Aftonbladet, i mitten av 70-talet, rådde ett supande utan like. Det var ständigt ”fest” i de små arbetsrummen i Aftonbladets långsmala, sneda korridorer i Klara. Vaktmästarna tog upp beställningar från Systemet, det fanns mellanöl i automaterna. Efter varje pass tågade morgonredaktionen ut och satte sig några timmar på ett av stamställena och drack. Spritflaskor skramlade i skrivbordslådorna och det stod ett jättelikt, överfullt askfat på centralredaktionen. Om man var kille var det problemfritt att ringa och säga att man inte kunde komma på ett tag för att man var bakis. ”Höhö, stanna du hemma, vi täcker upp.”

Läs mer: Medarbetare på Aftonbladet tar timeout efter anklagelser

Jag var lite över tjugo år och både chockerad och fascinerad över hur mitt arbetsliv såg ut. Vilket liv. Cigaretter hela dagarna och stilpoäng för vassa repliker. Upp och nervända världen. Skoltiden och mamma och pappa var långt borta. Aftonbladet var en attraktiv arbetsplats. Tidningen hade fångat upp den radikala tidsandan och det var där den spännande samhällsjournalistiken ägde rum. Agneta Pleijel, Karl Vennberg och Gunnar Fredriksson styrde opinionssidorna. Det här var existentialismen! Jag älskade mitt jobb.

Men det fanns en osäkerhet och den hade att göra med alkohol. Mina manliga chefer och arbetskamrater kunde förändras på ett par timmar och bli helt oregerliga. Jag försökte se till att aldrig bli ensam med fulla redaktörer.

Så började de kvinnliga journalisterna på Aftonbladet prata. Vi varnade varandra för vissa personer och förstod att vi inte var ensamma om rädslan och obehagskänslorna. En dag kom förslaget från Annette Kullenberg att vi skulle skriva korta texter om vad vi varit med om. Vi skulle berätta för varandra.

Jag satte en ”matsedel” i maskinen, ett litet manusblad med två kopior, och skrev snabbt ihop en text där jag berättade om supande och tafsande män. På samma sätt gjorde de andra kvinnorna. Utan någon särskild tanke på att detta skulle uppmärksammas utanför tidningen samlade vi ihop material till ett kollektivt vittnesmål.

Vi stencilerade och häftade ihop våra manus i buntar och en morgon låg det en liten stencilhög på varje arbetsplats på tidningen. Effekten var bedövande. En fullständig knock-out. Ingen av dessa män hade föreställt sig ett sådant angrepp. De var rasande och knäckta i en underlig blandning.

Vi tyckte nog bara att vi berättade som det var. Och var nog rätt förvånade av att detta uppenbarligen hade gått killarna förbi. Hade de inte sett någonting?

”Dokumentet” som vår rapport hette, slog igenom. Den ledde till artiklar och radioprogram och internt på tidningen startade en genomgripande förändring. Aftonbladet fick en kvinnoredaktion och kvinnor började ta plats i ledningen. Man rensade upp i alkoholträsket, skapade strukturer för jämställdhet och lyckades nå kommersiell framgång genom att också kvinnor började köpa tidningen.

Vi som skrev ”Dokumentet” gjorde inte detta för att nita manliga chefer och arbetskamrater, utan för att få slut på supkulturen och de sexuella trakasserierna. Det kändes aldrig triumfatoriskt, bara nödvändigt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.