Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Tv-revolutionen har inte lyckats störta filmen från tronen

Foto: svT

Mårten Blomkvist om varför tv-serier inte lyckas nå samma nivå som film.

Hallå, hallå, Jorden anropar regissör Jane Campion: vi förstår att man är i gasen när man har en ny serie att lansera men tv 2017 är inte ”extrem”.

Tv-serierna har spottat upp sig, blivit mer varierade och personliga. Det gläder oss alla. Men vilken dag som helst kan man på biorepertoaren hitta film som är mer udda och extrem än någonting som hittills kommit ur den tv-revolution som började i jämnhöjd med ”The Sopranos” 1999.

Intervjuad i denna tidning 22/9, inför SVT-premiären på en ny säsong av ”Top of the lake”, ville Campion trycka till filmbranschen: ”Filmvärlden har blivit så konservativ och fixerad vid vad de tror att publiken vill ha. Det är i tv-världen man kan få vara extrem och utforska alla vilda idéer i dag.”

Läs mer: Helena Lindblad: ”Top of the lake” på bioduk blev världens kick

Varianter av det påståendet har blivit följeslagare till tv-seriernas segertåg, och låter kanske sanna. Men sedan ett tag har jag fascinerats av vilka omöjliga filmer som faktiskt görs. Det började när jag häromåret såg Paul Thomas Andersons ”Inherent vice” (2014). Jag hittade den på Netflix, jag hade dragit mig för att se den på bio.

Det är en två och en halv timme lång filmatisering av en Thomas Pynchon-roman, en fyrtiotalsdeckarpastisch förlagd till 1970-talet. Recensenterna hade beskrivit den som obegriplig – korrekt – och jag brukar ha svårt för PTA. Denna gång blev jag förtjust. Anderson hade träffat någon ton som slog an hos mig. Joaquin Phoenix var hejdlös som pårökta, polisongöverväxta privatdeckaren Doc Sportello, med bisarra idéer om hur man löste gåtor.

Tv har inte utvecklat någon motsvarighet till det skiktet.

Det framstod också som mirakulöst att denna film ens kunde finnas. Den kommersiella potentialen kunde knappt ses med svepelektronmikroskop. Men ”Inherent vice” var visuellt glänsande – fotograferad av Oscarsbelönade ständiga PTA-medarbetaren Robert Elswit – och hade ett lysande soundtrack samt stjärnor som Phoenix, Josh Brolin, Owen Wilson och Reese Witherspoon. Det slog mig att när filmvärlden bestämmer sig för att göra något udda då blir det en helhjärtad satsning.

Det händer för sällan. Campion har rätt i att branschen blivit alltmer inriktad på vad man tror är säkra kort. Massan av uppföljare och nyinspelningar, ältandet av gammal populärkultur är en plåga.

Läs mer: Jane Campion. ”Mitt modershjärta tog ibland över min yrkesroll”

Men både i USA och resten av världen lyckas filmare få miljoner till häpnadsväckande projekt. Regissörer som Lars von Trier, Andrea Arnold, Wes Anderson, Charlie Kaufman, Yorgos Lanthimos, Lynne Ramsay, Paul Thomas Anderson och Darren Aronofsky gör filmer som, tycka vad man vill om resultatet, både konstnärligt och kommersiellt framstår som dödsföraktande.

Tv har inte utvecklat någon motsvarighet till det skiktet.

I tv-produktionerna ägnar man sig framför allt åt att om och om igen tänja thrillerns gränser. Satsningarna har ofta en kännbar grund i genren. Den yttre formen – serie, avsnitt på omkring 50 minuter – rubbar ingen.

Inom de ramarna känner Jane Campion frihet, förstår jag. Men jag har svårt att tro att hon verkligen tycker att tv kan framhållas som en förebild.

Tv har tvärtom fortfarande mycket att lära av filmen om hur man är extrem och vild. Jane Campions egen oborstade, beundrade debutfilm om en monstruös syster, ”Sweetie” (1989), kan vara ett åskådningsexempel.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.