Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-08-20 10:05

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/martin-jonsson-dokumentaren-om-cambridge-analytica-missar-de-mest-centrala-fragorna/

Kultur

Martin Jönsson: Dokumentären om Cambridge Analytica missar de mest centrala frågorna

Cambridge Analyticas vd Alexander Nix. Foto: Matthew Chattle/REX/Shutterstock

I en ny dokumentär skildras den uppmärksammade skandalen kring dataföretaget Cambridge Analytica. Men frågan om vem som bär ansvaret slarvas bort, skriver Martin Jönsson. 

För ett år sedan skrev Cambridge Analytica-visselblåsaren Chris Wylie en utmärkt summering på Twitter: ”1. Facebook bröt mot lagen 2. Cambridge Analytica bröt mot lagen 3. Vote Leave bröt mot lagen 4. LeaveEU bröt mot lagen 5. Brexit och Trump vann genom att bryta mot lagen 6. Facebook lät det hända och hjälpte till att dölja det”.

Det hade varit bra om filmteamet bakom den nästan två timmar långa Netflix-dokumentären om skandalen kring Cambridge Analytica hade haft den sammanfattningen uppskriven på en väl synlig lapp. Då hade de kanske inte glömt bort de mest centrala frågorna i den här affären: de om ansvaret. Både hos de som möjliggjorde det gigantiska intrånget och spridandet av integritetskänsliga personuppgifter - och hos de som betalade för att använda sig av det i politiska kampanjer.

Cambridge Analytica-skandalen avslöjades i mars 2018 av The Observer och The New York Times. Det har sedan dess lett till en oändlig rad av kongress- och parlamentsförhör och så sent som i förra veckan dömdes Facebook att betala 47 miljarder kronor till handelsmyndigheten FTC och en miljard till finansmyndigheten SEC för sin roll i affären. Fortfarande förnekar Facebook dock att de begått fel eller gjort något brottsligt - och bolaget vägrade helt att delta i makarna Amer/Noujams film, med hänvisning till att den ”skildrar händelser och en tid som inte är representativt för det bolag de är i dag”.

Lika ivrigt förnekar de som köpt Cambridge Analyticas tjänster något ansvar: både finansiärerna bakom och nyckelpersonerna i den politiska pr-apparaten, trots en överväldigande bevisning. De är knappt ens med i ”The Great Hack”: istället är det som om Cambridge Analytica gjorde sina profilerings- och bearbetningskampanjer på eget bevåg. VDn Alexander Nix förnekar till och med att de jobbade åt Brexit-kampanjen, trots att bevisen finns för all att se.

Därför blir inte detta en film om de som begick brotten, utan om de som förde fram dem i ljuset. Främst förstås den outtröttligt grävande journalisten Carole Cadwalladr, men också medieprofessorn David Carroll, som drev ett rättsfall i Storbritannien för att få veta vilka uppgifter Cambridge Analytica hade om honom.

En mer ambivalent ”hjälte”, men framställd som filmens verkliga huvudperson, är Brittany Kaiser. Hon började sin karriär som en del av Obama-kampanjens sociala medier-team inför valet 2008 men värvades till Cambridge Analytica och var som deras utvecklingschef central i kontakterna med valkampanjerna i både USA och Storbritannien.  Hon var en av huvudarkitekterna bakom propagandan till de väljare som kategoriserades som ”persuadables”, övertalningsbara, utifrån de omfattande personlighetsprofiler Cambridge Analytica tagit fram. När skiten träffat fläkten valde hon dock att dela med sig av information och vittna om vad som utspelats på insidan. 

Filmen inleds med att Kaiser är på festivalen Burning Man och karvar in ”Cambridge Analytica” på den träskulptur som snart ska brännas upp. Det är, milt sagt, övertydligt - och man blir aldrig övertygad om hon verkligen accepterar sitt eget ansvar för vad hon gjort eller om hon bara försöker hoppa över till den ”rätta” sidan.

Detta undflyende av ansvar blir det man tar med sig mest av dokumentären. Det - och utdraget ur Carole Cadwalladrs TED-tal där hon, en av de få som verkligen förtjänar en hjälteroll, pratar om hur teknikgiganterna utvecklats till ”digitala gangsters” (för att citera ur en brittisk kommittérapport från i våras) vars verksamhet helt bygger på att tjäna pengar på användardata och hur deras naivitet eller hyckleri (välj själva) alltid kommer att utnyttjas av de som vill bedriva propagandakampanjer och sprida fejkade påståenden.

Cadwalladr avslutar med att fråga: ”Kommer vi någonsin att få vara med om ett fritt och rättvist allmänt val igen?”

Frågan får inget svar i filmen. Därför att man inte ens verkar veta vem man ska ställa den till.