Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-06-05 15:15

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/martin-nystrom-goteborgssymfonikerna-spelar-musiken-som-befriar-i-unortodox/

Konsertrecensioner

Martin Nyström: Göteborgssymfonikerna spelar musiken som befriar i ”Unorthodox”

Shira Haas i filmen ”Unorthodox”
Shira Haas i filmen ”Unorthodox” Foto: Anika Molnar/Netflix, Anika Molnar/Netflix

Antonin Dvoraks ”Stråkserenad” ville från början riva sociala barriärer genom att blanda det lärda med det folkliga. DN:s Martin Nyström lyssnar när Göteborgssymfonikerna på topphumör live-strömmar den musik som blir befriaren för Esther Shapiro i filmen ”Unorthodox”. 

Tv-serien ”Unorthodox”, som handlar om Esther Shapiro, en ung chassidisk judisk kvinna i Brooklyn som flyr från sitt arrangerade äktenskap till ett friare liv i Berlin, har välförtjänt blivit sedd av många och med rätta blivit livligt diskuterad, hyllad och ifrågasatt. 

Men en nivå som inte kommenterats är den musikaliska. Varför hon i Berlin just söker sig till en grupp klassiska musiker. Tidigt i serien finns en scen som visar hur hon i smyg tar pianolektioner. Och från en grammofon strömmar Elisabeth Schwarzkopfs stämma i Franz Schuberts ”An die Musik” (Till musiken). En sång som uttrycker hur konsten kan befria en från omänskliga omständigheter, antända hjärtat och bära iväg en till ”en bättre värld”.

Väl i Berlin möter hon detta när hon smyger in på en repetition av Antonin Dvoraks ”Stråkserenad” framförd av en elevorkester och blir stående som förtrollad. För att bli del av detta nya sammanhang gör hon till slut en audition med en hjälpligt spelad tolkning av Schuberts ”Andantino” ur den sena pianosonaten i A-dur. En smärtsam scen som tack vare musikvalet länkar Esther öde till den unga tragiska bondflickan Marie i Robert Bressons filmiska mästerverk ”Min vän Balthazar” från 1966 – där just Schuberts ”Andantino” anger tonen med att framkalla en närmast gränslös empati hos åskådaren. Och samma sak sker när vi ser och hör Esthers misslyckande på pianopallen i ”Unorthodox”.

Nu slutar serien ändå lyckligt och det befriande soundet av Dvorak ”Stråkserenad” stannar kvar i minnet. En inte bara förtrollande musik, komponerad under tolv lyckliga dagar i maj 1876, utan även på djupet inkluderande. Serenaden tillhörde från början de former som ville riva sociala barriärer genom att blanda det lärda med det folkliga. När Göteborgssymfonikerna på topphumör live-strömmade den i torsdags kväll, tillsammans med Dvoraks lika inbjudande ”Blåsarserenad”, stod det än mer klart vilken ”godhet” denna musik förmedlar. Toner som på ren lust trotsar all form av omänsklighet.    


Läs mer

Fler artiklar av Martin Nyström här.


Helena Lindblads recensionen av ”Unorthodox”


Intervju med huvudrollsinnehavaren Shira Haas