Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-12-07 04:09

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/martina-montelius-osynliggor-de-mest-utsatta/

Kultur

”Martina Montelius osynliggör de mest utsatta”

Lo Kauppi gör rollen som Terese i Martina Montelius ”Föddhora”. Foto: Matilda Rahm

Berättelserna i pjäsen ”Föddhora” kommer från oss. Men debatten med dramatikern Martina Montelius handlar inte om upphovsrätt, den handlar om syskonskap och solidaritet. Det skriver sex kvinnor från nätverket #utanskyddsnät. 

”Den här berättelsen handlar inte om er”, slår Martina Montelius benhårt fast i sitt svar i Expressen på vår kritik som publicerades i DN 14/11. Och vips förvandlar hon vår kritik till individuell besvikelse. 

Det var aldrig meningen att det skulle handla om oss som individer, vilket var solklart från början av samarbetet. Det handlar om en av samhällets mest våldsutsatta grupper, som funnit styrka och stöd i varandra. I #utanskyddsnät föddes idén om en dramatisering av våra erfarenheter och med den sökte vi upp dig.

På samma sätt förvandlar du vår kritik till allmängiltiga problem. ”Alla sexsäljare har sin egen historia”, #viärallahoror. Det är ett våldsamt osynliggörande av dem som faktiskt befunnit sig i eller fortfarande är i utsatthet. Nej Martina, det handlar inte om dig, eller vem som helst i din publik.

Vi är inte bara bärare av våra egna trauman, utan även av våra systrars. Varje gång vi öppnar oss och berättar, så river det upp djupa sår och förbränner det sista av våra kraftreserver. Vi vänder oss till dig, eftersom du markerar att berättelsen är din, och bara din. Inte ett komma har vi skrivit. Men berättelserna kommer från oss. Det här handlar inte om upphovsrätt, det handlar om syskonskap och solidaritet.

För din är plattformen, och makten och härligheten. Din röst hörs. Du tillhör eliten. Och vi vet hur det är. Den upphöjda vinner alltid mot oss. Vem tror på en knarkare? Ett luder?

Vi gick till dig, lade djupa förtroenden i dina händer, vi delade med oss om såväl mördade vänners som våra egna öden. Vi uttryckte förståelse för behov av konstnärlig frihet. Vår roll i samarbetet var att vara en klangbotten som skulle stämma bort det som skorrar falskt, ett slamfilter mot kletiga fördomar.

Varför är det så viktigt att berätta om att Marisol i sin hemlöshet har problem med hygienen? Teckna bilden av den skitiga horan som de flesta dagar inte ens stämmer, och de dagar det gör det, hur lyfter det kvinnor i utsatthet? Svart humor är avgörande för överlevnad i en stenhård värld, men då gäller det att skratta med oss, inte åt oss.

Berättelsen om Terese som bärare av en kollektiv erfarenhet visar upp en grovt förenklad bild som stärker i stället för motarbetar fördomar mot oss.

Alla i #utanskyddsnät har inte sett pjäsen, men vi är många som har varit med i arbetet. För några räcker det att se titeln ”Föddhora” och dess marknadsföring för att ramla ner i djup ångest. Alla kommer inte till Brunnsgatan 4 och ser pjäsen. Alla förstår inte ordleken med Foodora, eller referensen till utnyttjande. De kommer se stämpeln och förstå att ja såna, det finns det.

Kulturetablissemanget tittar hellre djupt ner i champagneglasen och applåderar på premiären än att lyssna och ta till sig vår kritik.

Läs mer: Martina Montelius pjäs handlar inte om oss 

Läs mer: DN:s recension av ”Föddhora”