Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-07-05 09:04

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/matilda-molander-de-stora-livsfragorna-ska-hallas-borta-fran-politiken/

Kultur

De stora livsfrågorna ska hållas borta från politiken

Vi saknar gemenskapen under coronapandemin.
Vi saknar gemenskapen under coronapandemin. Foto: Vilhelm Stokstad/TT

Den tunga ensamheten under coronapandemin har fått många av oss att förstå att Payam Moula nog har rätt i att lyckan bara är äkta när den delas. Men det betyder inte att det är staten som bör skapa den samhörigheten, skriver Liberal Debatts chefredaktörer Emma Høen Bustos och Matilda Molander.

I DN Kultur ställer Payam Moula, chefredaktör för den socialdemokratiska tidskriften Tiden, tankeväckande frågor om meningen med livet och politikens mål (19/5). Men han börjar i fel ände: Det är inte politikens uppgift att finna meningen med livet, den ska sökas av människan.

I Moulas idévärld står ingen sfär bortom politiskt inflytande, staten och samhället är ett. Den frihet och mening som utforskas i kultur, konst och religion räknas inte, utan det är i politiken som livets stora frågor ska undersökas och svaren skapas. 

Denna tanke är djupt rotad i svensk idépolitik och utgör också grunden för den svenska statsindividualismen. I få andra länder är relationen mellan stat och individ så stark och upphöjd över livets andra relationer. Det handlar inte bara om barnbidrag och allmän pension. Vi köper bostadsrätter, renoverar kök och får våra hus och lägenheter städade med hjälp av statliga subventioner. Tilltron till individens förmåga att själv skapa det goda livet är låg, hos både vänstern och högern. 

Ett närtida exempel på hur statsindividualismens logik manifesteras i politiken är Socialdemokraternas förslag om en extra ”familjevecka”. Tanken att föräldrar själva skulle välja att prioritera ledighet framför lönearbete är så främmande att kvalitetstid med barnen blir en fråga som måste hanteras av staten.

Läs mer. Payam Moula: Så kan pandemin skapa rum för det mänskliga i politiken 

Moula skriver att lyckan ”bara är äkta när den delas”. Coronas virtuella möten och tunga ensamhet har fått många av oss att förstå att han nog har rätt. Men det betyder inte att det är staten som bör skapa den samhörigheten. Genom att formulera gemenskap som ett politiskt mål ersätter vi de frivilliga sammanhangen med ett enda tvingande. Konsekvensen blir på samma gång utestängande och instängande. För socialdemokratin förverkligades strävan efter den enda gemenskapen i byggandet av folkhemmet. Det var trygghet och mening för många, men trångt och kvävande för andra. Ingen gemenskap är så stor att den har plats för alla, därför måste det finnas flera. 

Moula är tyvärr inte ensam om att styra politikens kraft mot berättelser och meningssökande, denna poserandets politik sprider sig som en gräsbrand över västvärlden. Vi rör oss allt längre bort från det materiella och lägger allt mer tid på abstrakta diskussioner om identitet, känslor och tillhörighet. Politisk kamp handlar inte längre om mat på bordet och rättvisa löner, utan om vilka vi är och vilka vi kämpar mot. Det är politikens mest förförande form, som samlande kraft för Den stora berättelsen: om nationen, om klasskampen, om kulturkriget. 

I Polen och Ungern dras tumskruvarna åt, men även här i Sverige har mötesfriheten inskränkts

Men politiken behöver inte, som Moula påstår, i första hand ett mål. Vad politiken behöver är de principer han föraktar. På principer om människans lika rättigheter och värde byggs ett samhälle som respekterar henne och inte gör henne till medel för ett högre syfte, formulerat av andra.

Coronakrisen gör den här frågan mer brännande än på länge. I pandemins skugga har många regeringar börjat tumma på de principer som byggt våra demokratiska samhällen. I Polen och Ungern dras tumskruvarna åt, men även här i Sverige har mötesfriheten inskränkts. Inskränkningarna görs för att skydda oss, för att vi inte ska göra saker som skadar oss och andra. För den goda sakens skull sätts grundläggande principer åt sidan. Bara tillfälligt, sägs det. Men tillfälligheter har en tendens att bli långvariga. 

När stormen bedarrar kommer vi att stå inför ett förändrat samhälle, och det är vårt ansvar att de förändringarna inte innebär inskränkningar av våra fri- och rättigheter. Det är nu vi måste stå upp för de principer som skyddar oss från att bli verktyg för politikens mål. Som Moula skriver: Om inte nu, när? 

Följ DN:s rapportering om det nya coronaviruset.

Ämnen i artikeln

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt