Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Med distans bakom modernitetens solglasögon

John Lennon med Yoko Ono och sina signatur-solglasögon.
John Lennon med Yoko Ono och sina signatur-solglasögon. Foto: AP

Solglasögon kan framstå som triviala, men få vardagliga produkter är så symboliskt laddade – och har satt så djupa avtryck i det kulturella landskapet, skriver Sara Kristoffersson.

När seriefiguren Snobben sätter på sig sina svarta solglasögon och lutar sig nonchalant mot väggen förvandlas han plötsligt till sitt alter ego ”Joe Cool”. Att Snobben använder just solglasögon för att tuffa till sig är förstås ingen slump. Accessoaren är synonym med begreppet cool och har satt djupa avtryck i det kulturella landskapet.

Det konstaterar även kulturforskaren Vanessa Brown i ”Cool shades. The history and meaning of sunglasses” (Bloomsbury, 2015). Boken handlar inte om solglasögonens tillkomst, tillverkningsmetoder, bågarnas design, material eller stilmässiga förändringar genom åren. I fokus står snarare föremålets signaler och identitetsskapande betydelser i relation till samhällsförändringar.

Solglasögon kan framstå som triviala och ytliga. Få vardagliga produkter är emellertid så meningsbärande och symbolladdade. De används så klart för att skydda ögonen mot starkt ljus men bärs ju även inomhus och på natten. Mörka glas hindrar ögonkontakt. Bäraren blir svår att nå. De signalerar också inre lugn och osårbarhet, väcker associationer till semester, fartfyllda sportaktiviteter, glamourösa celebriteter och till nattklubbar, skurkar och rebeller. Mest av allt förknippas de dock med det coola.

Det är också med hjälp av begreppet cool som Brown dyrkar upp de mytiska solglasögonen. Ordet cool har en klang av kyla och känslomässig distans men är vanligtvis positivt laddat och åtråvärt. Att vara cool är liktydigt med en avspänd och tillbakalutad stil som är svår att praktisera. Om det syns att man anstränger sig blir det löjeväckande. Snobben – som tar i från tårna – förvandlas snabbt till en schablon.

Att Snobben använder just solglasögon för att tuffa till sig är förstås ingen slump. Accessoaren är synonym med begreppet cool och har satt djupa avtryck i det kulturella landskapet.

Förutom att diskutera solglasögonens relation till det coola ser Brown accessoaren som ett tydligt uttryck för modernitet. Redan i mitten av 1700-talet använde visserligen glasögonmakare färgat glas därför att ofärgat ansågs resultera i skadliga reflexer. Men det är inte där embryon till dagens solglasögon bör sökas, utan snarare i perspektivet av modernitet och banbrytande innovationer.

Järnvägen som utvecklas på 1800-talet betraktas som modernitetens spjutspets och står för framsteg och industrialism. Tågrälsen förbinder landsbygd och stad, bondgårdar och fabriker. Transportmedlet går fortare än man tidigare trott var möjligt. Att susa fram på rälsen liknas vid att flyga. Lokförarna påminner om heroiska riddare och på grund av den höga hastigheten bär de ett slags skyddsglasögon för att inte komma till skada.

Samma mönster upprepas med bilens entré. De första motordrivna fordonen saknar tak och farten kräver enligt tidens tänkesätt att ansiktet skyddas. Järnvägen och bilen sätter likhetstecken mellan fart och framgång. Att snabbhet är samma sak som succé blir också en slitstark tankefigur. Trots hastighetsbegränsningar är snabb acceleration fortfarande ett försäljningsargument för bilar och på flygplatser ses ”fast track” som en gräddfil för personer med makt och prestige. Snabbt är fint.

I det tidiga 1900-talet fascinerar fart och rörelse. Fortast går det i luften. Precis som tåg- och bilförare använder första världskrigets stridspiloter skyddsglasögon mot farten men bländas av solen. På uppdrag av den amerikanska militären utvecklar därför optiktillverkaren Bausch & Lomb en särskild sort med färgat glas för flygvapnet. De första solglasögonen är därmed ett faktum.

De hårdkokta hjältarna i flygplanen utstrålar självbehärskning och mod och snart blir det möjligt för civila att se lika coola ut som piloterna. Redan på 1920-talet uppstår en marknad för solglasögon men först på 1930-talet slår de igenom på bred front. Det är emellertid inte på landsbygden där människor arbetar utomhus som de vinner terräng. Störst genomslag får solglasögon i storstäder.

Foto: Kerstin Larsson

I den moderna staden står det visuella i centrum. Det urbana landskapet skimrar av artificiellt ljus. Elektricitet och neonskyltar gör städerna ytliga och teatraliska och utseende, stil och mode får större betydelse. Solglasögonen tycks ge storstadsbon en känsla av att stå stadigare i modernitetens fragmenterade tillvaro. De får helt enkelt bärarna att se oberörda, distanserade och starka ut.

Det finns förstås fler förklaringar till solglasögonens framgångssaga: brillorna utstrålar lyx och glamour. Kopplingen uppstår redan på 1920-talet när Franska rivieran blir en fashionabel tillflyktsort för konstnärer, författare och excentriska amerikaner. Platsen förknippas med en bekymmersfri och flärdfull tillvaro på stranden. Solbränna blir ett nytt ideal, och till strandliv och semester hör förstås solglasögon.

Vid samma tid börjar Hollywood förvandlas till filmstjärnornas metropol. Publiken blir tidigt intresserade av vad som händer bakom scenen och i aktörernas privatliv. Det är också utanför bioduken som de första länkarna mellan glamour och celebriteter uppstår. Skådespelarna fotograferas på väg till eller från inspelningsplatserna. Inte sällan döljer solglasögon deras osminkade ansikten och ”riktiga” identitet. Bilderna ger en illusion av att filmstjärnorna ”fångats” på bild vilket sporrar intresset och fascinationen. Men i själva verket är bilderna arrangerade i syfte att marknadsföra filmerna.

I södra Kalifornien runt Hollywood utvecklas även en regionalt präglad, mondän och mer avslappnad variant av en modernistisk estetik inom främst arkitektur och design: California cool. På den amerikanska västkusten är det lättare att förhålla sig friare till funktionalismens stränga normer och regler än i Europa där formspråket har sina rötter. Klimatet, närheten till öknen och de öppna landskapen spelar en central roll liksom penningstarka uppdragsgivare med smak för det extravaganta.

Foto: SAM STADENERDen kaliforniska stilen inkluderar även musik. Under 1940-talet blir ”cool jazz” en vedertagen term för en sorts nedtonad jazzstil med ett lugnare tempo. Och musiken låter inte bara sval. Förgrundsgestalter som Chet Baker och Miles Davis ser dessutom osannolikt coola ut i sina mörka brillor. Artisterna personifierar en tillbakalutad och avslappnad attityd och solglasögon förknippas inte längre bara med ett liv i sol och ljus utan bärs också inomhus och på nattklubbar.

Mörka glas döljer drogmissbruk och rödsprängda ögon men signalerar också avvikelse och ett slags trots. Tidningsmakaren Hugh Hefner ser långtifrån lika cool ut som främst de svarta artisterna men marknadsför jazzmusiken och stilidealet. I hans magasin Playboy, som startar 1953, ges stil- och smakråd för den växande medelklassens manliga konsumenter. Det gäller att ha den rätta attityden och de rätta prylarna. Läsarna smickras genom att kallas för ”cool cats”.

Även Beatgenerationen attraheras av jazzmusikernas stil och attityd. Rörelsen och motkulturen förespråkar det udda och annorlunda och många gånger står solglasögon för utanförskap, opposition och motstånd. Uppkäftigast är nog de Svarta pantrarna som kämpar för afroamerikaners rättigheter. Revoltörernas uniform som också blir deras signum består av svarta skinnjackor, baskrar och solglasögon.

Foto: Pressens Bild

Mörka glas visar sig dessutom dra in pengar. Masskonsumtionens expansion efter kriget innebär ett kraftigt uppsving för accessoarer som blir en del av modeindustrin. På bio, fotografier och tv exponeras lyxiga och flärdfulla livsstilar. Från början uppmärksammas knappast varifrån celebriteternas solglasögon kommer eller deras design. Men under årens lopp lanseras allt fler stilar och modeller.

I skapandet av mening och marknadsföringen av produkterna spelar underhållningsindustrin och kändiskulturen en viktig roll. Jackie Onassis gör till exempel överdimensionerade brillor till sitt varumärke. Stora solglasögon leder fortfarande tankarna till rika celebriteter och filmstjärnor medan mindre och klotrunda förknippas med artister som John Lennon och hippierörelsen. Och tack vare James Dean får modellen Wayfarer en rebellstämpel och sedermera en framträdande roll i filmer som ”The Blues Brothers” och The breakfast club”.

Foto:  Warner Bros/Courtesy Everett Collection/IBLIbland handlar det om produktplacering. I både ”Cobra” och ”Top gun” från 1986 bär actionhjältarna Sylvester Stallone respektive Tom Cruise pilotglasögon mest hela tiden. Samma år ökar försäljningen av glasögonmodellen Aviator från företaget och varumärket Ray-Ban kraftigt.

Under 1980-talet lanserar också fler och fler modehus solglasögon i eget namn. De flesta människor har inte råd att köpa företagens kläder men kan betala för ett par solglasögon eller en flaska parfym. Accessoarer och skönhetsprodukter är ett ”billigt” sätt att få tillgång till lyx och flärd. Varumärkets aura och mening är kort sagt mer åtråvärd än varan i sig. Tillverkningskostnaden är låg och i dag står produkterna för större delen av modehusens intäkter.

Det råder ingen tvekan om att solglasögon har många lager av betydelser. Bäst fångas kanske deras innebörd och karaktär av den svenska rockgruppen Docenterna: ”Bakom mina solglasögon kan jag va’ mig själv. Allting blir så vackert genom, genom mina solglasögon, är ljuset alltid gult. Allting känns så riktigt….”

Foto i test: Sam Stadener, Pressens Bild, Warner Bros/Courtesy Everett Collection/IBL, Kerstin Larsson

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.