Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Melodifestivalen

Hanna Fahl: Kvällens final handlar om tre obönhörligt hårda och mäktiga kvinnor

Minns ni förra årets testosteronfestfinal, när Louise Hoffsten tävlade mot fjorton män och en banan i blöja? I kväll ser det annorlunda ut.

Jag gillar att tänka mig dem som ett Melodifestivalens eget lilla superhjälteteam. Inte Charlies Änglar, det är inte riktigt rätt. Inte Power Puff Girls heller, de är för gulliga. Snarare ett frifräsande löst sammanhållet kollektiv bestående av Bionic Woman, Wonder Woman och Faith i ”Buffy the vampire slayer”.

Sanna Nielsen, Helena Paparizou och Ace Wilder, alltså. Det är om dem det handlar i kväll. Tre kvinnor med tre historier, samtliga obönhörligt hårda och mäktiga.

Ace Wilder är skrällen, hon som kom från ingenstans och har årets största Melodifestivalhit med sin skränigt personlighetskluvna låt. Superkrafter: avslappnad byxa (så ovanligt i schlagersammanhang!) och skrevgrepp (tävlingens första kvinnliga någonsin?).

Helena Paparizou är revanschen, hon som varit superstjärna i Grekland men aldrig tidigare lyckats vinna Sveriges kärlek. Efter att ha blivit rånad på finalplatsen i deltävlingen svingade hon sin lasso och halade in tittarna, en efter en, tills hon hade dem i sitt grepp under Andra chansen.

Och så har vi Sanna Nielsen. Hennes omänskligt perfekta sångröst. Hennes långa sega maratonlopp genom sju Melodifestivaler och en hel del spott och spe, innan allt till slut fallit på plats och hon står där lång och stark bland ljuskäglorna och levererar sin ballad så suveränt att alla måste kapitulera. Detta är hur proffsig Sanna Nielsen är: när hon insåg att hon måste gå ganska snabbt ­genom hela arenan minuterna innan hon ska börja sjunga, satte hon sig på en motionscykel och övade på att ta fullkomligt lugna och klart mjuka toner trots hög puls.

Man kan säga vad man vill om årets upplaga av Melodifestivalen. Någon stor tv-konst har det inte varit, inte rent program- och produktionsmässigt. Men finalstartfältet är det inget fel på, tvärtom är uppställningen i kväll bland de roligaste på länge: Jättestor diskoboll! En emoversion av Nordman! Yohio kastar eld! Låtkvaliteten är tillräckligt hög för att tävlingen redan ska ha genererat en handfull hits.

Och även om Sanna Nielsen varit storfavorit sedan i vintras och förmodligen går från Friends arena med den otympliga prisstatyetten under armen i natt, så finns det ett rejält spänningsmoment kvar. Kanske, kanske kan Ace Wilder glida upp där i toppen, precis som hon toppar svenska singellistan. Kanske kan Helena Paparizou snärja de utländska jurygrupperna.

Jag tänker inte dra några stora växlar på det faktum att det är den 8 mars i dag och de tre favoriterna är kvinnor. Det är inte mer än rätt, och inte heller så konstigt efter förra årets herrbonanza. Men det är ändå mysigt att schlagerns eget Avengers råkar vara kvinno­personer, just i dag, och att de har sällskap av stjärnskottet Ellen Benediktson (Shadowcat i ”X men”?) och Alcazars Lina Hedlund och Tess Merkel (Batwoman och Maggie!).

Det faktum att det i årets final är större sannolikhet att en låtskrivare heter Fredrik Kempe än att den är en kvinna är en annan sak, och det är en av ganska många punkter på listan över problem SVT behöver åtgärda till nästa år. Men tills dess: Sanna. Helena. Ace. Må bästa superhjälte vinna.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.