Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-03-28 10:06

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/mia-och-the-smiths-har-blivit-litteraturhistoria/

Böcker

M.I.A och The Smiths har blivit litteraturhistoria

M.I.A tar plats i litteraturkanon.
M.I.A tar plats i litteraturkanon. Foto: TT

Nya upplagan av ”Litteraturens historia i världen” droppar frikostigt tunga namn från rocklyrikens parnass. Nu kan vi alltså få fräscha anledningar att bråka om litteraturkanon.

Standardverket ”Litteraturens historia i världen” har kommit i en ny, sjunde upplaga på förlaget Studentlitteratur. Den sjätte upplagan, från 2015, omfattade 823 sidor. Den nya versionen uppgår till 876 sidor och slutar med personregistrets Emine Sevgi Özdamar – som är en tysk författare född i Turkiet. Det är Johan Sahlin som fortlöpande reviderar Bernt Olssons och Ingemar Algulins stora genomgång av världslitteraturen. 

Uppdateringarna av den internationella litteraturen är förtjänstfull och trygg. Man får alls ingen lust att bråka med urvalet, som man alltid brukar vilja göra. Det är det avslutande kapitlet ”Populärlitteratur från 1945 till i dag” som kanske kan ge upphov till diskussion. Det är fylligt. Numera blir man upplyst om såväl fantasyns olika undergrupper och chick-lit, som hypertexter, fan fiction och mash-ups. 

Men huvudparten ägnas åt den sent accepterade populärmusikaliska lyriken och där brukar ju meningarna om vem och vilka som är värdiga att nämnas häftigt skiljas åt. Traditionellt har den här sortens översiktsverk pliktskyldigt i hastigheten nämnt Bob Dylan, Leonard Cohen, Joni Mitchell och Paul Simon. Men nu droppas här ett otal andra tunga namn i en kunnig exposé. 

Vad sägs om Sex Pistols och Beyoncé som delar i en litteraturvetenskaplig kanon? Uppfriskande. Hank Williams och Billie Holiday, Public Enemy och Gil Scott-Heron, Patti Smith och The Smiths, M.I.A och Laurie Anderson. Självklara lyriker för de medvetna generationerna och nu alltså etablerade även i grundboken. Nu kan bråket om litteraturkanon få en ny dimension, när man surar över att Antony and the Johnsons får mer utrymme än Jim Morrison och Kurt Cobain tillsammans.