Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Michael Fassbender. ”Jag drattar hellre på arslet än spelar säkert”

London. Den tysk-irländska filmstjärnan Michael Fassbender är först med att gestalta den sargade norska succésnuten Harry Hole på vita duken. Nicholas Wennö åkte till London för att prata om Tomas Alfredson, intensiva rollfigurer och magin med krispig nysnö.

När Michael Fassbender träffade Tomas Alfredson för första gången hade han aldrig ens hört talas om någon alkoholiserad norsk kriminalare med det exotiska namnet Harry Hole.

För sju år sedan ville Alfredson ha med Fassbender i sin John le Carré-filmatisering ”Tinker, tailor, soldier, spy” men den irländsk-tyska filmstjärnan var redan uppbokad på superhjältefilmen ”X-men first class”. Den svenska regissören var främsta skälet till att Fassbender kunde lockas till ett iskallt Oslo för filmatiseringen av ”Snömannen” efter Jo Nesbøs succédeckare.

– Tomas gjorde ett enormt starkt intryck på mig. Han är en sällsynt filmskapare som har ett väldigt speciellt sätt att spela in sina scener. Det finns en elegans över varje bildruta samtidigt som han har ett speciellt handlag med skådespelarna, säger Michael Fassbender på Ham Yard Hotel i centrala London.

Läs mer: DN:s recension av "Snömannen”.

Han är på gott humör men är lite pömsig efter att ha kommit med morgonflyget från Miami.

– Ja, jag känner mig lite utspejsad, säger Fassbender och ler med sina snövita tänder medan skrattrynkorna dras åt kring ögonen.

En jetlagad Fassbender som tar hjälp av autopiloten är ändå mer karismatisk och närvarande än de flesta andra skådespelare. Han har tillhört sin generations främsta sedan genombrottsrollen som den hungerstrejkande IRA-ledaren Bobby Sands i Steve McQueens ”Hunger”.

Sedan dess har han gjort minnesvärda roller i filmer som ”Shame”, ”Fish tank”, ”Macbeth”, ”Inglourious basterds”, ”Prometheus”, ”12 years a slave”, ”Steve Jobs” och ”Alien: covenant”.

– Jag antar att det finns en särskild intensitet i de karaktärerna jag spelat, sammanfattar han sin karriär och låter mer ödmjuk än skrytsam.

–Jag gillar att Harry Hole inte är någon superhjälte, när han tar till strid så brukar han oftast förlora, säger Michael Fassbender om sin roll i ”Snömannen”.
–Jag gillar att Harry Hole inte är någon superhjälte, när han tar till strid så brukar han oftast förlora, säger Michael Fassbender om sin roll i ”Snömannen”. Foto: Sundholm Magnus

Även om det går att slipa ordentligt på hans norska uttal av ”Harry Hole” så kan han nu också lägga den excentriska seriemördarspecialisten i sitt cv. Jo Nesbø drog sig i det allra längsta för att släppa sin härjade paradfigur till vita duken. Men han lugnade sig genast när Fassbender kom in i bilden. Även regissören Tomas Alfredson drog en lättnadens suck:

– Han har en sådan stark närvarokänsla att han kan lira skjortan av vem som helst med ryggen mot kameran, kompletterar Tomas Alfredson som menar att han fick jobbet efter att han visat talang för ”läskigheter i snö” med ”Låt den rätte komma in”.

– Eftersom Harry Hole ju är en ganska ordkarg mordutredare som dessutom är missbrukare, var det ju väldigt tacksamt men någon som kan vara tyst och hemlighetsfull framför kameran.

– Michael hör till de skådespelare som visar vad rollfiguren tänker utan att säga ett ord. Samtidigt har han en enorm integritet. Han har liten sturig irländsk gubbe i sig vars första impuls alltid är att säga nej till nya förslag. Efter två minuter säger han: ”Fan vad dum jag är, klart vi ska pröva det!” berättar Tomas Alfredson.

Fassbender gick framför allt i gång på rollfigurens fel och brister.

– Trots sina brister är Harry ganska hedervärd och lätt att tycka om. Jag gillar också att han inte är någon superhjälte, när han tar till strid så brukar han oftast förlora, säger Fassbender förtjust.

Inför inspelningen valde han bort ”Snömannen”, men plöjde igenom alla de andra tio Holeböckerna i serien som har sålts i drygt 30 miljoner exemplar världen över. Utifrån böckerna lyckades Fassbender skapa ett slags gärningsmannaprofil kring sin rollfigur.

– Harry är klassisk ensamvarg som känner sig själv kanske lite för väl. En arbetsnarkoman som sumpat sin stora kärlek och är besatt av sitt jobb utan att egentligen njuta. Han super inte för att göra världen vackrare, utan för att han är tvungen att bedöva sig och dämpa sin överhettade hjärna. Det är som om han bara kan kanalisera sin briljans om det är en seriemördare som går lös, säger Michael Fassbender.

I ”Snömannen” jagar Harry Hole en seriemördare som triggas varje gång det börjar snöa. Svårt präglad av sin traumatiska barndom väljer gärningsmannen ut mammor med utomäktenskapliga barn och lämnar en snögubbe efter sig på brottsplatsen.

Vilken är din känsla för snö?

– Det finns något magiskt över snö. Jag gillar snö som är spröd, vit och vacker men inte när den är sörjig och, och ...

...blodig?

– Haha, precis. Filmen spelar ju mycket på idén kring vad som gömmer sig under det oskuldsfullt vita snötäcket. Jag är ingen expert på scandi-noir, men hela genren vilar ju på något mörkt som gömmer sig under den rena, tysta och blankpolerade yta i era välordnade mönstersamhällen, ler Fassbender.

Det är uppenbart att det är fler saker han gillar med Skandinavien än flickvännen Alicia Vikander, snöbollskrig, skidåkning (”jag kastade mig nedför backarna, helt utan stil”) och att äta skaldjursbuffé i Bergen tillsammans med Adrian Dunbar (polischefen i ”Line of duty”) som spelar företagsledare i ”Snömannen”.

– Jag gillar det avslappnade och direkta med skandinaver. Ni är mycket raka och säger vad ni tycker, det finns inte så mycket tvetydighet, säger Fassbender.

Vid sidan av snön är missbruk ett annat uppenbart tema i ”Snömannen”. Harry Hole är långtifrån Michael Fassbenders första rollfigur med beroendeproblematik. I ”Shame” spelade han till exempel en ångestriden sexmissbrukare, i ”Macbeth” en maktmissbrukande skotsk kung och i ”Steve Jobs” den arbetsknarkande Applegrundaren, etc...

Dras du medvetet till denna typ av rollfigurer?

– Nej, jag har aldrig tänkt på det sättet, säger han utan att riktigt orka utveckla svaret.

Så, är du beroende av ditt jobb?

– Nej, det tror jag inte, men jag älskar mitt jobb och jag älskar att få berätta historier. Jag känner en enorm passion... så, ja, jo, kanske jag är beroende ändå, ler han och lägger på sin pojkaktiga charm.

Vad har du lärt dig om skådespeleri sedan du slog igenom?

– Att slappna av. Att inte försöka att pådyvla scenerna en massa olika saker som jag har bestämt i förväg, utan i stället tillåta att saker kan hända. Jag riskerar hellre att dratta på arslet och göra bort mig än att spela på säkerhet. Så det vore till exempel en trevlig utmaning att göra en komedi, men det är en svår genre, säger han med en grimas.

– Drama är drama, men om man säger att det är en komedi och ingen skrattar så är det ju ingen komedi...

Härnäst spelar han på säkerhet genom att återigen dyka upp som mutant i Marveluppföljaren ”X-Men: Dark Phoenix”.

För Tomas Alfredson väntar en paus efter det rekordlånga ”Snömannen”-projektet där bara startsträckan var 3,5 år.

– Jag ser fram emot att bara sitta och flåsa en stund i ett litet hörn innan jag tar mig an något nytt. Men jag hoppas att det inte dröjer lika länge tills jag spelar in nästa film, säger Alfredson som antyder att det blir något svenskt projekt.

– Det skulle vara skönt att slippa gå igenom säkerhetskontrollen på Arlanda på ett tag. Vi har ju startat ”Bröderna Lejonhjärta” några gånger i olika konstellationer, det skulle vara fantastiskt att få fart på den igen, men det kommer nog antagligen något annat emellan, säger han.

Michael Fassbender.

Född 1977 i Heidelberg, Tyskland, men växte upp i Killarney på sydvästra på Irland där hans föräldrar drev en restaurang.

Fick sitt stora genombrott som den hungerstrejkande IRA-fången Bobby Sands i Steve McQueens ”Hunger” 2008.

Oscarsnominerad för sitt porträtt av Appleikonen i ”Steve Jobs” (2015) och birollen som slavägare ”12 years a slave” (2013).

Har också spelat i filmer som ”Shame”, ”Fish tank”, ”X-men: First class”, ”MacBeth”, ”Inglourious basterds”, ”Jane Eyre”, ”Prometheus”, ”Alien: Covenant” och ”Fyren mellan haven” mot flickvännen Alicia Vikander.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.