Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Mittvatten, del 19 av 57

Följ med i DN:s spännande följetong med detektiverna Sam Berger och Molly Blom.

Det var när hennes blick mötte de nötbruna rådjursögonen som Molly Blom återvände till verkligheten. När hon insåg att Deer jagade henne.

Fast egentligen var hela den här minnessekvensen bara till för att dölja en helt annan. Från en dunkel källare.

Alltid dessa jävla källare.

Hon ryste till och sa:

– Är inte varje uppvaknande ett slags mirakel?

Mannen ryckte på axlarna och sa lugnt:

– För all del. Frånkopplade synapser som på ett till synes magiskt vis lyckas koppla rätt igen. Jag vet vad du menar. Men jag tycker ändå att det gick lite för snabbt.

– Tack, sa Molly Blom buttert.

Mannen nickade sakta. Så sa han:

– Om du är säker på att du är okej så går vi vidare. Jag förstår att det här inte har varit lätt för dig, Molly.

Hon sa ingenting. Det fanns ingenting att säga.

Lätt? Nej, det hade inte varit lätt.

Hon skrattade till. När ekot återkastades från de uråldriga kyrkväggarna lät det inte längre som ett skratt.

– Jag frågade dig vad du vill, sa mannen stillsamt. Men jag vet redan vad du vill.

– Att de senaste sex veckorna ska vara en ond jävla dröm.

– Jag skiljer gärna på vilja och önskedrömma.

– Och vad är det då du tror att du vet?

– Jag tror att du vill hitta Sam Berger, sa mannen.

Molly Blom tystnade. Hennes blick gled långt förbi det svaga ljusfånget och djupt in i mörkret. Den blev kvar där så länge att hon faktiskt ryckte till av häpnad när hon insåg att mannen hade vänt sig om och iakttog henne. Han hade något så ovanligt som en blåtira. Bakom den var blicken skarp. Men den var också varm.

Det ofattbara i alltsammans var att den var varm.

– Varför hittar du honom inte själv? frågade hon.

– Vad säger att jag inte har gjort det? svarade mannen milt.

– Och varför plockar du inte upp honom då?

– Är det säkert att du är okej?

– Vad menar du nu?

– Om du vore okej skulle du veta att jag inte kan plocka upp nån. Jag har inga operativa armar. Såna måste jag finna undercover. Och i det sammanhanget finns det ingen bättre än du, Molly.

– Var det en komplimang?

– Skönheten ligger i betraktarens öga, sa mannen och vände sig tillbaka.

Herrestads kyrka tycktes sluta sig kring henne, hela dess mörka, medeltida ålderdom krympte runt Molly Blom, som en krympslang kring en kabel. Hon andades in och kröp till korset:

– Är det sant att du har hittat honom?

Fredag 4 december, kl 09.13

En gång i tiden hade Deer varit bra på det här. Just det här. Hon var inte helt säker på att förmågan fanns kvar, men hon försökte ändå.

Den unge mannen sa:

– Är det säkert att det var i dag?

– Helt säkert, sa Deer. Klockan noll nio femton.

Den unge mannen kastade ännu en blick mot den splitternya väggklockan och sa:

– Det är ett par minuter kvar.

– Men visst är han här? sa Deer med hela sin samlade indignation. Chefen för säkerhetsunderrättelseavdelningen hjälpte mig att hitta rätt. Han vet vad jag pratar om.

Den unge mannen skakade den tutande telefonluren och sa:

– Och jag har försökt få tag på Jonas nu i ett par minuter. Jag måste verkligen be dig sitta ner.

– Vad är egentligen skillnaden mel- lan säkerhetsunderrättelseavdelningen och avdelningen för underrättelser?

– Är det säkert att du är polis? frågade den unge mannen och skärskådade hennes legitimation ännu en gång.

– Kommissarie Desiré Rosenkvist vid Nationella operativa avdelningen, Noa, som du med all tydlighet ser. Är det säkert att du är August Steens privatsekreterare?

– För om du vore polis, sa den unge mannen en aning sturskare, så skulle du vara medveten om skillnaden mellan säkerhetsunderrättelseavdelningen och avdelningen för underrättelser.

– Som att avdelningschef Steen också har ett kontor i polishuset på Polhemsgatan, trots att Polismyndigheten och Säkerhetspolisen numera är olika myndigheter?

Den unge mannen blinkade ett par gånger. Så sa han:

– Uppdelningen är förhållandevis ny. Flytten sker och har skett i olika faser. Snart har vi fått hela den centrala Säkerhetspolisen hit till Solna.

Deer tittade ut genom fönstret och såg tågräls. Tågräls och industribyggnader. Hon valde att inte kommentera den saken. I stället sa hon:

– Visst är skillnaden att ”avdelningen för underrättelser” helt enkelt inte existerar? August Steen går omkring och kallar sig chef över Säpos avdelning för underrättelser, och den finns inte.

– Det är en specialtjänst, muttrade privatsekreteraren.

– Nu blev klockan kvart över, sa Deer och pekade.

– Du står inte i agendan, jag måste få det bekräftat.

– Och hur går det med det? frågade Deer och vred pekfingret från klockan till luren.

Den unge mannen blinkade återigen ett par gånger, la på luren och sa:

– Jag försöker hitta Jonas. Slå dig ner så länge. Snälla.

Deer slog ut med händerna och vankade sakta mot besökssoffgruppen i förmaket till August Steens kontor i Säpos nya högkvarter i Solna. Hennes blick vek inte från glipan vid den inre dörren. Med lite tur skulle privatsekreteraren vara stressad nog att lämna den i fred.

Det var lika uppenbart att August Steen inte var på plats som att någonting stressade den unge mannen på ett oproportionerligt vis. Hon undrade vad det var.

Privatsekreteraren gav sig av och stängde dörren till förmaket bakom sig. Deer öppnade den igen, till en liten glipa som skulle släppa igenom ljud. Så sköt hon fart.

Att bryta sig in i en hög Säpochefs rum var förmodligen det mest korkade en polis som nyligen hade närförhörts av Interna kunde göra. Men hon såg inget alternativ. Ju mer hon hade grunnat på saken, desto tydligare blev det att Säpo hade gömt Berger i ett safehouse någonstans, och den ende som hade haft kontakt med Berger och Blom under den senaste tiden var August Steen och hans män. Vad var det de hette?

Deer hade träffat ett par som hette Kent och Roy, och hon och Berger hade vägletts av någon som hette Carsten, som dessutom, på distans, hade hjälpt dem hitta seriemördaren uppe i inlandet. Kanske fanns det spår av dem någonstans inne i Steens rum.

Visst kunde det vara larmat. Visst kunde det finnas övervakningskameror som följde hennes minsta steg. Visst fanns det risk för att hon inte skulle kunna komma mer än ett par meter in i rummet innan larmet skulle dra i gång och de beväpnade säkerhetsstyrkorna välla in.

August Steens kontor var rymligt men avskalat. Inga onödiga attiraljer, inget skryt och ingen estetik. Raka puckar; närmast parodiskt maskulint. Det vidsträckta skrivbordet hade en grönaktig ton och påminde om en välklippt fotbollsplan, med en dator i mitten som en storbildsskärm för närbilder och repriser. I höjd med skrivbordet slutade en bred, nästan tom bokhylla och blottade en vertikal yta där rummets enda väggprydnad befann sig, något som såg ut som ett primitivt tjänstgöringsschema med namn och telefonnummer ditplitade med blyerts. Deer lyfte mobiltelefonen och tog ett foto av det. Runt omkring schemat satt några post-it-lappar uppklistrade, med oklara anteckningar, hon fotade dem också.

Rollfigurer.

Sam Berger. En utredare som är misstänkt för ett mord han inte har begått. Tvingas hålla sig gömd i ett safehouse långt ute i Stockholms skärgård.

Molly Blom. Bergers partner som ligger i koma.

August Steen. Avdelningschef vid Säpos avdelning för underrättelser.

Carsten. Steens närmaste man, mullvaden som Säpo letat efter. Nu mördare och ute efter Berger. Troligtvis köpt av en internationell terrororganisation.

Aisha Pachachi. Kidnappad av Carsten, som vill tysta vittnet Ali, pappa till Aisha.

För prenumeranter. Läs de två första delarna i Arne Dahls serie

”Utmarker” och ”Inland” finns tillgängliga som e-bok för DN:s prenumeranter på DN.Erbjudanden. Gå in på www.dn.se/erbjudanden för att ladda ned böckerna. Du loggar in med samma inloggningsuppgifter som på DN.se. 
Finns tillgängliga mellan 24/6–19/8.
Har du frågor – gå in på DN.se/kundservice, så får du hjälp.
Trevlig sommarläsning önskar vi på Dagens Nyheter!

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.