Arne Dahl: ”Mittvatten” - DN.SE
Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Mittvatten, del 46 av 57

Följ med i DN:s spännande följetong med detektiverna Sam Berger och Molly Blom.

Strax utanför synfältet låg motorbåten förankrad. Berger var glad att den inte fanns inom synhåll. Han tryckte till lite runt Bloms axel. Det var tänkt som en oklar form av ömhet; i stället ersattes guldlinjen i hennes ögon av en lika oklar form av svärta. Hon kastade sig åt sidan och kräktes högljutt.

– Jag mår verkligen inte särskilt bra, sa hon hulkande.

– Graviditetsillamående, sa Berger. Jag känner så väl igen det.

– Jag vet inte … Jag har aldrig känt nåt liknande förut.

– Du har aldrig varit gravid förut.

– Vad vet du om det?

Berger skrattade till och försökte sig på en lite avig kram. Till slut kom hon tillbaka upp till sittande och lutade sig mot honom.

Hon lutade sig faktiskt mot honom.

Det orangeglödgade havet övergick i mörkare rött och släcktes sakta, slukades obevekligt av mörkret.

– Jag vet att du kommer att hålla ihop, sa Berger. Du biter ihop och tuggar i dig. Sen är vi tillsammans i det här. Om du vill. Oavsett om du bryter samman är vi tillsammans i det.

Det var hennes tur att skratta till. De väntade i tystnad på att mörkret skulle segra, så som mörkret alltid segrar. Innan ljuset tar över och segrar. Och så vidare, i all oändlighet.

När det var helt mörkt sa Berger:

– Så du gav din kontakt numret till den röda telefonen?

– Jag fick en tillfällig blackout, sa Blom. Glömde numret till min vanliga mobil. Kom fram till att det var ofarligt att ge honom det andra numret.

– Du glömmer ingenting, sa Berger.

– Jag vet, sa Blom. Borde jag oroa mig?

– Efter allt du har gått igenom? Tror inte det.

– Men beskedet var i alla fall positivt. Plan A gäller.

– Jag höll på att svälja tungan när det ringde, sa Berger. Har du check på Marcus mobil nu?

– Inte bara att den är påslagen, utan också exakt var den finns.

Hon höll upp sin vanliga mobil mot honom. Den visade en satellitbild över södra halvan av Öja. Två höga byggnader var tydliga: Landsorts fyr och Lotstornet. Inte långt ifrån fyren blinkade en liten röd markör. När Blom zoomade lite till blev ett kluster av hus synligt, och blinkandet ägde rum inne i det största. Av allt att döma var det där Marcus och Oscar Babineaux satt med sin hemliga mobiltelefon.

– Bra, sa Berger.

– Det intressanta är att vi kan avgöra om den är aktiv, sa Blom. Och det har den varit. Sen mobilen anlände till Öja har åtta sms skickats och elva mottagits. Alla till och från Paris.

– Och det i sin tur tyder på att Marcus och Oscar har den både laddad och dold för att ha sms-kontakt med kompisarna i Paris utan att avslöja sig för vare sig styvfar eller livvakter. Troligen känner inte heller deras mamma till den, men det är svårare att uttala sig om.

– Det är ju den rimliga tolkningen, sa Blom. Och därmed uppstår frågan om det är smartast att kontakta tvillingarna i förväg och se hur de ser på saken. Försöka förbereda dem.

Berger nickade.

– Jag vet, sa han. Men det får inte vara för tidigt, för då måste två elvaåringar hålla en hemlighet i nästan ett dygn, vilket troligen är helt omöjligt, och dessutom måste jag vara säker på att det är de som svarar och inte nån livvakt beväpnad till tänderna.

– Har du funderat ut en fråga som bara Marcus och Oscar kan svara på?

– Jag tror jag har det nu, ja. Frågan är när den ska ställas.

– Ändå inte för sent. Vi måste hinna få svar. Vi måste hinna få bekräftelse på deras interaktion.

– ”Bekräftelse på deras interaktion”, ekade Berger.

Blom vred upp huvudet och blickade rakt upp i den nu nästan beckmörka himlen. Venus, aftonstjärnan, var redan synlig. Snart skulle den stjärnklara skärgårdshimlen brisera i ljuspunkter. Hon sa:

– Vi kan samla ihop oss och tänka så rationellt som möjligt. Eller vi kan släppa all tankeverksamhet och målmedvetenhet och förlora oss i ett hav av nostalgi och blödande hjärtan. Vilket föredrar du?

– Natthimlen, sa Berger och följde hennes blick. Den såg likadan ut för människorna som bodde i grottor vid inlandsisens rand och målade sina drömvisioner på grottväggarna i oljelampors svaga sken.

– Då kör vi på det, sa Blom.

De skrattade. Lätt.

Berger provade igen. Han tryckte till lite runt Bloms axel i en oklar form av ömhet. Den här gången kräktes hon inte.

Berger överväldigades. Han stirrade in i mörkret och kände en stark och ovedersäglig samhörighet. De satt vid lägerelden och blickade upp mot den enorma väggen av is. Trots elden vars lågor steg flera meter mot den mystiska stjärnhimlen skulle det snart bli för kallt för att vistas utomhus. Djupt nere i grottan väntade mammuthudarna, renhudarna, och värmen från varandra. Någon skulle vara sömnlös, vägra släcka oljelampan och i stället envisas med att rita på grottväggen. Vi skulle höra ihop, försöka överleva tillsammans, kämpa mot undergången, vi skulle värma varandra.

Vi skulle klara av att värma varandra.

Molly tryckte sig lite närmare honom. Stjärnorna jobbade sig fram ur mörkret, en efter en. Trots att de flesta redan var döda. Det enda som fanns kvar av dem var deras ljus.

Den länge kvardröjande reflexen av något sedan länge dött.

Så skilde sig sakta, sakta Molly Blom från honom, gled i väg längs stenen tills de över huvud taget inte vidrörde varandra. I stället tittade de på varandra.

– Du vet att du måste köra in mig till Nynäshamn nu, sa hon.

– Inte redan? sa han.

– Det är en del som måste fixas med.

Han nickade. Iakttog henne. Böjde sig fram lite. Strök henne över magen. Sa:

– Det kommer att vara många som står mig nära därute på Landsort. Fem personer som jag på ett eller annat sätt älskar.

Hon sa ingenting. Medan hon reste sig mötte hon bara hans blick, rakt och enkelt. Stjärnorna lyste från hennes regnbågshinnor.

– Inte två av mina barn, sa Berger. Tre. Lova att du är lite försiktigare än du brukar.

Hon log. Böjde sig sakta fram mot honom.

Sedan vred hon sig hastigt åt sidan och kräktes.

Tisdag 8 december, kl 12.30

Prick klockan halv ett bländade solstrålarna advokatens dator. Det var ändå dags. Han slog ihop laptoppen, fick den starka, helvita skärmen ur sikte, reste sig från skrivbordet, gick fram till fönstret, strök sig över den kala hjässan. Allt var klart, direktiven tydliga, strategin fast men flexibel. Han hade deltagit i det här spelet för länge för att känna oro. Det var alltid på liv och död, det hade blivit en vana. Egentligen ville han gå i pension, men han hade ännu inte ett tillräckligt stort hus i Lugano för att dra sig tillbaka. Dessutom skulle han sakna den ständiga blodsmaken i munnen.

Han tog några klunkar energidryck, tuggade på en proteinbar, blickade ut över skärgårdslandskapet från öns högsta punkt och skakade på huvudet. Vilken förryckt fornnordisk gud fick ett litet larvigt innanhav att skicka upp tjugofem tusen öar ur det grunda vattnet?

Men det var en strålande vinterdag i det kalla landet. Isen hade börjat lägga sig, solen reflekterades på skilda sätt i olika delar av havet. Och hela vägen ner till Sveriges äldsta fyr vilade i en ovanligt klar vintersol. Det var dit han skulle.

Advokaten vände på klacken och konsulterade spegeln. Han strök sig återigen över sitt nyrakade huvud, rättade till slipsen av printat silke, justerade kavajen ur R Jewels Diamond Edition, drog på sig överrocken av vikunja och skickade ner sin MacBook Pro i gross grain-portföljen av märket Valextra. Så såg han sig återigen i spegeln, tittade djupt in i sina egna ögon och sa högt:

– Showtime.

Rollfigurer.

Sam Berger. En utredare som är misstänkt för ett mord han inte har begått. Tvingas hålla sig gömd i ett safehouse långt ute i Stockholms skärgård.

Molly Blom. Bergers partner som ligger i koma.

August Steen. Avdelningschef vid Säpos avdelning för underrättelser.

Carsten. Steens närmaste man, mullvaden som Säpo letat efter. Nu mördare och ute efter Berger. Troligtvis köpt av en internationell terrororganisation.

Aisha Pachachi. Kidnappad av Carsten, som vill tysta vittnet Ali, pappa till Aisha.

För prenumeranter. Läs de två första delarna i Arne Dahls serie

”Utmarker” och ”Inland” finns tillgängliga som e-bok för DN:s prenumeranter på DN.Erbjudanden. Gå in på www.dn.se/erbjudanden för att ladda ned böckerna. Du loggar in med samma inloggningsuppgifter som på DN.se. 
Finns tillgängliga mellan 24/6–19/8.
Har du frågor – gå in på DN.se/kundservice, så får du hjälp.
Trevlig sommarläsning önskar vi på Dagens Nyheter!

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.