Arne Dahl: ”Mittvatten” - DN.SE
Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Mittvatten, del 48 av 57

Följ med i DN:s spännande följetong med detektiverna Sam Berger och Molly Blom.

Så skickade han det.

Allt hängde på att han fick svar.

Precis allt.

Allt i hela hans liv.

Varenda sekund som gick var vidrig. De släpade sig fram, droppade segt som tjära. Försvann obönhörligt. Drev honom närmare och närmare det nakna vansinnet.

Han slöt ögonen. Andades allt mindre. Var redo att sluta andas. Bara upphöra.

Så ljöd en klang, en klockren klang.

Det kunde stå ”noll” i meddelandet. Det kunde stå ”hahaha”. Det kunde stå ”bra försök, lilla gubben”.

Det stod inte det.

Det stod ”12”.

Inte bara tvillingarna var med. Freja var också med.

Tre gånger fyra v-tecken.

Sam Berger andades in. Han andades in hela Stockholms skärgårds samlade syre.

*

Tillsammans med de andra servitriserna drog sig Molly Blom undan mot köksingången. Hon blickade ut över vandrarhemmets trädgård och försökte få grepp om fördelningen. Det var vid det här laget fråga om fyra grupperingar: araber, ryssar, något som såg ut som koreaner samt Nils Gundersen och hans legosoldater. Jodå, hon kände väl igen den hårdkokte åldringen från diverse fotografier. I ansiktet fanns till och med likheter med hans son, den plastikopererade William Larsson, som hon – Molly Blom och ingen annan – hade dödat.

I det ögonblicket blev de fyra grupperingarna fem.

Fem män vältrade ut genom huvudingången. Fyra av dem var extremt kraftiga och påminde om soldater från Främlingslegionen. Mellan dem gick en lång, smal, mycket välklädd man. Blom hade inte kommit i närheten av familjen när hon fraktades in tillsammans med övrigt tjänstefolk i morse – vattentäta skott hade upprättats i vandrarhemmet – men det rådde inget som helst tvivel om att det här var Jean Babineaux. Med sina fyra livvakter.

Fem. Och tre där inne i huset. Resten av familjen Babineaux.

Fem plus tre.

De fem männen ställde sig ett tag och iakttog trädgården. Skärskådade de fyra borden. Precis innan den så kallade Husan, en stenhård dam i femtioårsåldern, dök upp i köksdörrens öppning och drog in sina servitriser i huset hann Blom se hur Babineaux gjorde sig redo att tala. Hon fick ner handen i fickan på Husans omfångsrika tjänsteklänning och lyckades smita ifrån henne, uppför trappan. Genom trappfönstret, ovanför den så fundamentala blomkrukan, kunde hon titta ut över trädgården. Och höra Jean Babineaux upplåta sin myndiga stämma:

– Välkomna till Stockholms skärgård. Det är mycket trevligt att se så många spekulanter närvarande, och jag är övertygad om att det blir en tuff men hederlig kamp. Det som skiljer dagens auktion från de båda tidigare är vapenlagrets betydligt högre både kvalitet och kvantitet, vilket innebär att vi i dag har vår organisations ledare på plats.

Blom försökte från sin plats i trappan förstå vad det var hon hörde. Hon hade uppenbarligen gissat rätt. Babineaux var bara en frontman, en representant. Vapenorganisationens nye chef fanns uppenbarligen på plats. Men var? Inne i huset? Fanns det folk kvar där nere bakom den avspärrade dörren, tillsammans med Marcus, Oscar och Freja?

Men det var inte vad som skedde. Ingen människa kom ut ur vandrarhemmet. I stället reste sig en man från ett av borden och började sakta röra sig i riktning mot Babineaux.

Det var fullständigt tyst där ute medan Nils Gundersens mäktiga gestalt skred närmare vandrarhemmet.

Blom översköljdes av illamående. Hon slöt ögonen och försökte till varje pris hålla tillbaka spyan. Och förstå vad det var hon såg.

Isli Vrapis illegala vapenhandlarorganisation – världens obestridligt största – leddes numera av Nils Gundersen.

Jean Babineaux var inget mer än Nils Gundersens advokat.

Hon tänkte. Ändrade det någonting?

Babineaux fyra mannar var fortfarande där ute. Ingen var kvar inomhus. Det borde inte ändra någonting. Marcus, Oscar och Freja borde vara ensamma där nere.

Allt tydde på att det var möjligt för dem att fly.

Fly nu.

Molly Blom böjde sig fram, grävde i blomkrukan, fick fram en plastpåse, fiskade upp en barnsligt röd mobiltelefon, kände hur händerna darrade, hur hela hon darrade när hon skickade det korta, kärnfulla meddelandet: ”Nu!”

*

Bergers telefon skallrade till. Han läste meddelandet:

”Nu!”

Och det var verkligen nu han skickade exakt samma meddelande till Marcus och Oscar: ”Nu!”

Så drog han i gång den ljudlösa utombordaren och lät gummiflotten runda den lilla kobben. Öja närmade sig, Landsorts fyr tornade upp sig inne på ön, han maxade motorhastigheten medan han följde den steniga kustlinjen. Solen glimmade i det tunna, tunna islagret som aldrig tycktes hota gummiflottens uppblåsta kropp. Snarare tycktes han flyta ovanpå isen. Sväva.

Han la ner vapnet på gummiflottens durk. Höll ut handen, kupade den. Den var tom.

Det som fanns i den var liv.

Inget. Och allt.

*

Snett nedanför sig såg Molly Blom hur Nils Gundersen, fortfarande med geväret över axeln, kom fram till Jean Babineaux och hans entourage. Under hela den majestätiska vandringen genom trädgården hade hans blick varit riktad ner i mobiltelefonen. Så gjorde han en skämtsamt teatralisk gest, som om han klickade i väg ett sms, och tittade, med ett brett leende, upp på sina ärade vapenspekulanter.

*

Bergers telefon skallrade till igen. Det borde den inte ha gjort. Han drog ner på gasen, lät gummibåten flyta fritt. Om det var ett sms från Marcus mobil kunde det nästan bara innebära trubbel.

Men det var inte från Marcus. Det var från ett okänt nummer.

Berger tog ett djupt andetag och läste:

”Ärade Sam Berger. Jag har förstått att du i din barndom var min käre sons ende vän. Jag har också förstått att det sätt på vilket du svek honom var rent ohyggligt. Inför ett stort antal flickor piskade du hans kön blodigt med en handduk. Och många år senare sköt du ihjäl honom på precis samma sätt, genom könet. Graden av din perversion imponerar också på mig, som har sett allt. Verkligen allt. Och om du inte redan har förstått att jag har tagit hit min mediokre advokats kära familj för att döda dem under omständigheter som överskrider omständigheterna under vilka du dödade min son William är du knappast en värdig motståndare, Sam. Kom gärna hit och se på när jag, med stor långsamhet, torterar dina tvillingar till döds. Med vänliga hälsningar, Nils Gundersen.”

Berger kräktes rakt ut, med sådan kraft att spyan tycktes förångas och uppgå i den klara skärgårdsluften.

Vit i ansiktet drog han på full gas.

*

Det var dags att kontrollera läget. Se till att tvillingarna hade kommit i väg ordentligt. Blom körde ner handen i tjänsteklänningens ficka och fick upp Husans nyckelknippa. Hon gav sig sakta nerför trappan och stod inför dörren som skilde vandrarhemmets tjänstedel från dess avskilda del. Där familjen Babineaux inte längre borde finnas.

Rollfigurer.

Sam Berger. En utredare som är misstänkt för ett mord han inte har begått. Tvingas hålla sig gömd i ett safehouse långt ute i Stockholms skärgård.

Molly Blom. Bergers partner som ligger i koma.

August Steen. Avdelningschef vid Säpos avdelning för underrättelser.

Carsten. Steens närmaste man, mullvaden som Säpo letat efter. Nu mördare och ute efter Berger. Troligtvis köpt av en internationell terrororganisation.

Aisha Pachachi. Kidnappad av Carsten, som vill tysta vittnet Ali, pappa till Aisha.

För prenumeranter. Läs de två första delarna i Arne Dahls serie

”Utmarker” och ”Inland” finns tillgängliga som e-bok för DN:s prenumeranter på DN.Erbjudanden. Gå in på www.dn.se/erbjudanden för att ladda ned böckerna. Du loggar in med samma inloggningsuppgifter som på DN.se. 
Finns tillgängliga mellan 24/6–19/8.
Har du frågor – gå in på DN.se/kundservice, så får du hjälp.
Trevlig sommarläsning önskar vi på Dagens Nyheter!

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.