Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-06-02 16:44

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/modern-studies-ar-mer-udda-an-den-behagliga-ytan-visar/

Skivrecensioner

Modern Studies är mer udda än den behagliga ytan visar

Rob St John, Joe Smillie, Emily Scott och Pete Harvey i Modern Studies.
Rob St John, Joe Smillie, Emily Scott och Pete Harvey i Modern Studies.

För att vara ett band som har tagit sitt namn för att det skulle vara svårsökbart är Modern Studies paradoxalt inbjudande, med en varm och vänlig folkpop som aldrig låter så knepig som den är.

Tydligen är ”modern studies” ett skolämne i Skottland, om aktuella sociala och politiska frågor, men att bandet Modern Studies tog namnet verkar mest handla om att det skulle vara svårsökbart. Ändå låter kvartetten så självklart inbjudande, med varma molltoner och vänliga sångröster som ibland sjunger duett utan att riktigt mötas, ibland blir rena kammarkören.

Om svenska Amason hade startat i brittisk folkpoptradition kunde man ha hamnat nära, men här finns också en mer självklart apart sida, som om Stereolab råkat bli inbjudna till kalaset. Förutom vanlig popbandsättning spelar de cello, tramporgel och mellotron, och en av medlemmarna driver studio med egen kammarorkester – så att det låter rikt och varierat är närmast självklart.

Men också så stillsamt, melodiöst och behagligt att man kan lyssna rätt länge innan man märker hur udda det är.

Bästa spår: ”Photograph”, ”Run for cover”

 

Läs fler musikrecensioner av Nils Hansson, till exempel om den obesvärat tricksige folkgitarristen James Elkington.