Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-09 01:45

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/mr-jones-ett-drabbande-journalistdrama-om-stalins-svaltoffer/

Filmrecensioner

”Mr Jones” ett drabbande journalistdrama om Stalins svältoffer

James Norton spelar den brittiske journalisten Gareth Jones som tar sig till svältens Ukraina på 1930-talet.
James Norton spelar den brittiske journalisten Gareth Jones som tar sig till svältens Ukraina på 1930-talet. Foto: Njutafilms

Stilsäkra och drabbande ”Mr Jones” anknyter till George Orwells ”Djurfarmen” och återkallar Stalins terror på 30-talet. En brittisk journalist tar sig till Ukraina och blir ögonvittne till en fruktansvärd hungerkatastrof.

Stalins sovjetiska 1930-tal var en tid präglad av avlyssning, övervakning, skenrättegångar, tvångsförflyttningar, hungersnöd och censur. Men också rekordsnabb industrialisering, elektrifiering och ökad produktion. Agnieszka Hollands stilsäkra och drabbande ”Mr Jones” handlar om priset för allt detta.

”Alla djur är skapade jämlika men vissa djur är mer jämlika än andra”, är det klassiska citatet från ”Djurfarmen” som ekar i filmen ända från upptakten, även om det dröjde ända till 1945 innan George Orwell publicerade sin klassiska parabel, en rasande uppgörelse med framför allt stalinismen.

Men i filmens nu är det alltså tidigt 30-tal i London, Moskva och Ukraina. Visserligen förekommer Orwell i egen hög person i historien som rullas upp, men framstår liksom många västerländska intellektuella fortfarande förstående inför Sovjetunionens omstörtande samhällsexperiment och de häpnadsväckande framsteg som medierna rapporterade om.

Orwell är dock inte huvudperson i ”Mr Jones”. I stället är det en ung journalist, walesaren Gareth Jones, vars största merit dittills hade varit att ha lyckats intervjua Hitler under en flygfärd.

Jones varningar för Hitler möts av kylslaget ointresse i London: ”Han kommer snart nog förstå skillnaden mellan att hålla möten och styra ett land.” Avfärdandet liknar det som omgav Donald Trump inför valet 2016. Jones får lämna sin post som rådgivare åt Lloyd George som ännu var en inflytelserik brittisk politiker. Hellre goda brittiska handelsförbindelser än politiska störningar.  

Scen ur ”Mr Jones”.
Scen ur ”Mr Jones”. Foto: Njutafilms

Jones vill då intervjua Stalin, som han till en början ser som en möjlig allierad mot Tyskland. Han reser till Moskva nyfiken efter en antydan från sin kollega Paul Kleb: ”Spannmålet är Stalins guld.”

I motsats till Gareth Jones är Paul Kleb en fiktiv gestalt. Så aktualiserar Agnieszka Holland och manusförfattaren Andrea Chalupa sin historia ännu ett snäpp. Namnet syftar på den amerikanske journalisten Paul Klebnikov som mördades för femton år sedan på öppen gata i Moskva. Samma öde möter filmens Paul Kleb.

I Agnieszka Hollands tappning är Moskva snusbrunt och dunkelt. Den västerländska journalistkåren samlas gärna hos New York Times korrespondent Walter Duranty, en gång vinnare av Pulitzerpriset – ännu i dag omdiskuterat – nu värd för dekadenta fester och fullständigt lyhörd för regimens krav.

Agnieszka Holland lyckas balansera de ukrainsk-nationalistiska övertonerna. Likaså undviker hon de flesta journalist-heroiska klichéerna, inte minst tack vare James Norton i huvudrollen.

Jones tar sig trots förbud och försedd med vodkadränkt partieskort till Ukraina. Han undkommer eskorten, genom att hoppa av tåget. Det är vintern 1932, och färgerna växlar till så nära svartvitt man kan komma. Man erinrar sig en annan tågflykt, de judiska bröderna på väg mot Dachau i Jan Nemecs ”Nattens diamanter” (1964).

I det Ukraina Jones möter grasserar svält och hungersnöd. Efter kollektiviseringen av jordbruket har spannmålet rekvirerats av regimen. Resultatet blev en fruktansvärd svältkatastrof, kallad Holodomor, med flera miljoner döda.

Till skillnad från ”Bitter harvest” (2017) lyckas Agnieszka Holland balansera de ukrainsk-nationalistiska övertonerna. Likaså undviker hon de flesta journalist-heroiska klichéerna, inte minst tack vare James Norton i huvudrollen – känd från tv-serierna ”Happy Valley”, ”Grantchester”, ”I maffians mitt” – och de närmast surrealistiskt grymma bilderna av svältens offer.

Till sist erinrar ”Mr Jones” om ett annat Orwellcitat:

”All krigspropaganda, alla skrik, lögnerna och hatet kommer oundvikligen från män som inte själva strider.”

Se mer. Tre andra filmer om Stalins 30-tal: Warren Beattys ”Reds” (1981), Aleksandr Sokurovs ”Taurus” (2001), Sergej Loznitsas dokumentär ”Processen” (2018).

Läs fler filmrecensioner i DN