Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-23 18:06

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/mr-tophat-robyn-och-jag-delar-samma-slags-nyfikenhet-for-det-okanda/

Kultur

Mr Tophat: ”Robyn och jag delar samma slags nyfikenhet för det okända”

Bild 1 av 3 Rudolf ”Mr Tophat” Nordström i studion på Kungsholmen i Stockholm.
Foto: Beatrice Lundborg
Bild 2 av 3
Foto: Beatrice Lundborg
Bild 3 av 3
Foto: Beatrice Lundborg

I augusti står han på Sjöhistoriskas scen med sin mentor Robyn. DN träffade trefaldigt albumaktuella Rudolf ”Mr Tophat” Nordström, som trots uppväxten i konstnärsfamiljen alltid tvivlat på sin egen kreativa talang.

Rudolf Nordström lutar sig bakåt i soffan och tar en klunk av vattenflaskan. Han suckar tungt och stirrar rakt framför sig. Intervjun får ta en liten paus. 

– Det är okej att du frågar. Jag blir mest… rörd när jag sätter ord på allt det här. 

Vi har nyss pratat om arbetet med att göra klart debutalbumet som han beskriver som ”ett Sisyfosarbete som har krävt konstant hjärngymnastik i fyra års tid”. Och ett arbete som nästan kostade honom livet. Det gick så långt att hans närstående förstod att det var akut och agerade. 

– Jag isolerade mig helt, slutade träffa vänner. Det enda jag gjorde var att gå över Västerbron, dag ut och dag in. När man aldrig får se solljus blir man till slut galen. Albumet har ett stort mörker i sig som handlar om död och relationer som spricker. Allt det där blev liksom… Verk och verklighet började gå in och ut ur varandra.

Mr Tophat Foto: Beatrice Lundborg

I studion på Kungsholmen står dagsljuslampan i ena hörnet, den som under processen såg till att arbetsdagen aldrig fick ett naturligt slut. Men albumets titel ”Dusk to dawn” reflekterar inte bara projektets arbetstider. Den handlar också om Rudolf Nordströms egen fascination för natten, central inom den scen han själv verkar inom, klubb- och ravekulturen, men också som en metafor för hur något dör och stelnar. 

Det som först var tänkt att bli ett timslångt album med house- och technolåtar, fick en ny dimension när han via sin äldre bror hörde Bachs cellosviter. Musiken gjorde så starkt intryck att han ville försöka väva in det i sin egen musik. Han träffade flöjtisten Per-Erik Adamsson och började arrangera om alla låtar.

– Det var spännande att prata med Per-Erik och få alla hans referenser runt klassisk musik. Men jag insåg samtidigt att detta kommer att bli ett brutalt stort arbete. Det skrämde mig. 

Projektet växte till en albumtrilogi med över tre timmars musik, där varje låt är uppbyggd av hundratals ljudspår med olika liveinstrument. Skivan inleds med ”Matteuspassionen” av Bach, spelad på flöjt i sju olika stämmor. Albumet rymmer bara en enda sampling (Inner Citys ”Big fun (12” remix)” för den nyfikne), som annars är vanligt inom den elektroniska genren. Den här gången ville Rudolf Nordström arbeta från grunden. 

– Något jag fått med mig från tidig ålder är en typ av arbetsmoral eller plikttrogenhet inför sitt arbete. Att sätta i gång något är enkelt. Det är svårare att slutföra. Jag har sett det hos mina föräldrar; framför allt om man inte är någon eller har något, desto viktigare blir det med disciplin.

Mr Tophat Foto: Beatrice Lundborg

Rudolf Nordström växte upp i Stockholmsförorten Högdalen, son till två av Sveriges numera mest erkända konstnärer: Karin Mamma Andersson och Jockum Nordström. Men han minns uppväxten då föräldrarna fick låna pengar för att kunna betala hyran. Och en mormor som, även när mamman haft sin första soloutställning på Moderna, fortsatte fråga när dottern skulle skaffa sig ett riktigt jobb. 

– Det där präglade mig. Jag var elva när de slog igenom och sen gick allt väldigt fort. Det finns ett tydligt före och efter. Hade jag varit några år yngre när det hände hade jag nog inte haft samma förståelse eller ödmjukhet inför familjen Andersson Nordströms bakgrund.

Till sin mammas stora glädje räckte Rudolf Nordströms betyg för att komma in på naturvetenskaplig linje på Östra Real. Han stod ut ett år innan han bytte till byggprogrammet, med siktet inställt på att bli möbelsnickare.

– Jag har alltid haft dåligt självförtroende när det kommer till musik. På skolans musiklektioner fick jag veta att jag inte hade något gehör eller kunde ta rätt ackord på gitarren. Jag började hata akustisk musik, och snöade in på elektronisk musik i stället. Det passade mig eftersom det är något man kan syssla med själv framför datorn. 

Pappa Jockum såg hans intresse och presenterade honom för vännen Christian Falk, en av Stockholms främsta dj:s och producenter, som snabbt blev en förebild för Rudolf. Dörren till Stockholms klubbscen öppnades och han började själv att dj:a. Under Christian Falks arbete med musikprojektet La Bagatelle Magique träffade han Robyn, som blev imponerad när hon hörde honom dj:a. När Christian Falk gick bort 2014 sökte de sig till varandra och började så småningom göra musik ihop. 

– Robyn har inspirerat mig från grunden. Vi delar samma slags nyfikenhet för det okända. Innan jag mötte henne lyssnade jag bara på instrumental musik, men hon fick mig att börja uppskatta vokal popmusik och att se på rösten som ett instrument. Även om jag fortfarande har jättesvårt att höra text i musik.

Foto: Beatrice Lundborg

På ”Dusk to dawn” gästar flera vokalister såsom Linnéa ”Lune” Martinsson, Amanda ”Noomi” Börjesson, Anne Marie Almedal och Andreas Kleerup. På ”Hedonism” hörs Robyn som gästartist. Låten är en bra sammanfattning av albumets ljudbild med sitt flöjtintro, skruvade melodier inspirerade av Bach, drivig technobas och mot slutet ett rockigt elgitarrsolo som mynnar ut i ”Jag vet en dejlig rosa” – allt på drygt elva minuter. Av P3:s ”Musikguiden”, som bara spelade en snutt av låten, beskrevs den rätt och slätt som ”knäpp”. 

– Vissa kanske tänker att låtarna är random. Men det är helt tvärtom faktiskt. Alla arrangemang är extremt noga uttänkta. Jag älskar när det är så kalkylerat att jag på ett metaplan tappar bort mig själv. 

Längdmässigt är ”Hedonism” inget undantag, flera av låtarna på skivan sträcker sig över tio minuter. 

– Jag har alltid varit fascinerad av långa låtar som fungerar från början till slut. Att göra långa låtar har ju blivit en grej inom den elektroniska scenen, men få bemästrar det. Man kan inte bara dra ut en låt, man måste jobba hårt för att få det att bli intressant hela vägen. Där har Robyn varit bra på att pusha mig. Vår låt ”Trust me” är ett bra exempel där vi lyckades. Men det tog en jävla tid.

Vad hade hänt om du inte hade blivit klar?

– Det fanns aldrig någonsin som alternativ. Jag minns när pappa höll på med sina klippcollage, det var tusentals komponenter. Det var så maniskt att… Men det är också det som är storheten. Det finns så mycket cynism när man analyserar konstnärers arbeten, men jag tror att historiens största konstnärer alla har gemensamt att man inte ger upp. Sisyfosarbetet är själva konsten. 

Sara Martinsson: Mr Tophat har den kulturella status Swedish House Mafia bara kan drömma om