Han ger pianot en afton

I vanliga fall brukar Matti Hirvonen ackompanjera våra världssångare, inte minst i den ambulerande konsertserien "Svenska sopranos". Sin egen pianoafton har han förlagt till Gamla musikaliska akademiens stora konsertsal den 3 december.

- Att live höra en pianist spela långa sonater har blivit främmande för vår kultur. Så får det inte vara. Jag vill veta att jag lever, säger Matti Hirvonen.

Kammarmusikens nedgång gick hand i hand med stereons intåg i hemmen. På 1970-talet kunde det fortfarande vara flera pianoaftnar i veckan i Stockholm, där allt skulle spelas utantill.

På onsdag framför Hirvonen Schubert. Ska du spela alla repriser i A-dursonaten?

- Schuberts gudomliga längd menar du? Den ska vi verkligen utnyttja. Sonaten kommer att ta en trekvart.

Bland verken finns också Hans Gefors "En flammande brunn av eld" och en av Beethovens absolut svåraste sonater, opus 27.

- Den slutar med en enorm brottning med Beethoven där alla stämmor flyter in i varandra. Den är så knepig att till och med Sokolov hade flera felslag i höstas i Stockholm. Det var den första sonat jag hörde som barn. Därför framför jag den.

Matti Hirvonen föddes i Sorsele av finska föräldrar. I dag är han professor för vokal repertoar vid i Royal College of Music i London och även i instudering vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Sångare har han därmed omkring sig.

- Det slår aldrig fel. Samlar man fler än två sopraner i ett begränsat utrymme uppstår ofta konflikter. Har varit med om det så många gånger att jag borde ha en viss beredskap, men ingen gång är den andra lik. Senast jag gav en masterclass var det fem elever som alla skred till verket med stor entusiasm. Det gick inte många timmar innan tårar började rinna och dörrar började slås, säger Matti Hirvonen och fortsätter:

- Det finns alltid någon som inte känner sig sedd eller är så uppjagad över den okända situationen att hennes negativa kraftfält fortplantas från den ena till den andra. Sedan är det i gång. Har man sitt liv i strupen och den är direkt kopplad till kropp och själ reagerar man ibland lite väl spontant. Liknande situationer uppträder mycket mera sällan i instrumentvärlden.

Ändå älskar han sina sångare så mycket att han tillsammans med pianistkollegan Magnus Svensson för två år sedan startade romansserien "Svenska sopranos".

- Magnus och jag har inte tagit ut en krona i arvode, trots en amerikansk donation på 50.000 dollar.

De led tungt när de såg utarmningen av det klassiska musiklivet. "Svenska sopranos" hamnade genast rätt. Man upptäckte att våra svenska världssopraner när de kom till Sverige antingen gjorde roller på Operan eller sjöng med någon symfoniorkester. Samtidigt visste de två pianisterna att sångarna vill utöva romansens miniatyrkonst, eftersom den ger hög konstnärlig tillfredsställelse, samtidigt som den förädlar uttrycken i hela sångapparaten.

I dag är "Svenska sopranos" den enda permanenta satsningen på romanskonst i Sverige. Med namn som tenoren Michael Weinius och mezzon Katarina Karnéus rör det numera mer än bara sopraner.

- Stockholms kärnpublik för romansaftnar är bara 80 till 100 personer.

Det blir fler när man får kända sångare att komma, närmast på Dramatens stora Scen när Wagnersopranen Nina Stemme sjunger.

- Sedan fortsätter vi på Folkoperan. Samarbetet med större institutioner är ett led i att återerövra romansen. Lätt blir det inte. Många går ut gymnasiet utan att ha hört en enda romans. Och folk kan inte tyska längre, romansens främsta språk.

Ett annat projekt som ligger Matti Hirvonen varmt om hjärtat är hans undervisning på musikhögskolan Addis Abeba i Etiopien.

- Musikerna kommer vandrande till stan för att göra inträdesprovet. Entusiasmen är enorm fast de inte har tillgång till bra instrument och heller inte någon klassisk tradition att falla tillbaka på. I fyra år spelar de på skolan. Sedan är det slut. Det finns ingen marknad.