Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-16 02:32 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/musik/lang-vag-till-att-bli-nino/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Musik

Lång väg till att bli Nino

I snart två decennier har artisten och konst­nären Nino Ramsby gjort sig känd för att växla fritt mellan uttrycken. I en uppmärksammad konstutställning i sommar skildrade han en av sitt livs svåraste resor: att omfamna sin identitet som transsexuell.

En bild av en barbröstad, manlig kropp. I höjd med hjärtat, ett par blodröda streck. Och så ett blekt vänligt ansikte, som tillhör Nino Ramsby. Verket är ett sorts självporträtt och heter ”Trans*boy III · vet”.

– Det är en bild av den kropp jag någonstans i hjärnan upplever mig ha, säger Nino Ramsby.

Verket är en del av konstut­ställningen ”Lerin, Hermansson, Ramsby” på Sven-Harrys konstmuseum. Utställningen, som avslutas här i dagarna, produceras i samarbete med Eurogames, det internationella hbtq-idrottsevenemang som Stockholm stod värd för i augusti.

Nino hette fram till förra året Nina Ramsby och har under det namnet gjort sig känd som en mångsidig artist och konstnär som rört sig mellan olika genrer och uttrycksformer.

Genom åren har han varit front­figur i hårt rockande Salt, electronica­bandet Baxter och pop­orkestern Grand Tone Music och dessutom gjort uppmärksammade samarbeten med jazzmusikern Ludvig Berghe, pianisten Martin Hederos och barnmusiksspelande Bröderna Lindgren.

På scen har Nino Ramsby, som häromveckan blev utsedd till årets Evert Taube-stipendiat, blivit känd för sitt avväpnande publikfriande sätt och förmåga att bjuda på sig själv. Bakom kulisserna, bortom scenen, har han dock länge kämpat med att acceptera delar av sig själv.

– Det har tagit lång tid för mig att förstå vad jag känner och vad jag därmed behöver. Under den resan har jag snickrat ihop egna lösningar för att hantera att min kropp biologiskt är en kvinnas, eftersom den inte stämmer överens med min könsidentitet. Jag har över huvud taget gjort mycket för att distrahera mig själv från att se det jag nu ser tydligt: att jag är en transkille.

Nino Ramsby växte upp i ett radhus i Krusboda, i Tyresö utanför Stockholm, med ”en pappa från Finspång och en mamma från Finland”. Modern Paula hade som ung flyttat till Sverige från Åbo för att ta jobb inom vården. Hon var finsktalande, och hennes släkt talade ingen svenska. Trots det blev det aldrig så att Nino Ramsby lärde sig tala språket ordentligt.

– Det här var på den tiden då barna­vårdscentralen gav rådet att man förvirrade barn om man blandade språk. Man menade att det skulle göra barnet splittrat om det blev tvåspråkigt. Men vad fan är splittring egentligen? Det finns betydligt värre splittringar, som att ha en annan könsidentitet än det biologiska kön man tilldelats vid födseln. Men den informationen får man aldrig som förälder.

Nino Ramsby minns att han började känna sig obekväm med sin kropp när han hamnade i puberteten.

– När brösten kom, katastrof, när mensen kom, katastrof. På ett sätt visste jag ju att jag skulle få bröst och mens, men när de kom hamnade jag i kris. Jag har i hela mitt liv känt obehag av att ha bröst. Som att de inte borde tillhöra min kropp. Och det borde de inte heller, förstår jag nu, och den upplevelsen har jag rätt till.

Under 1970- och 80-talet fanns det knappt någon information om vad det innebär att ha en köns­identitet som inte stämmer överens med ens biologiska kön. Inte heller några världskända transsexuella ikoner, som dagens Chaz Bono, Laverne Cox och Caitlyn Jenner, fanns på tv eller i tidningarna.

– När man växer upp handlar det just om att kunna spegla sig i andra och på det sättet kunna bekräfta eller avfärda delar av sin identitet. Men till för bara några år sedan fanns det inga förebilder.

Redan som barn blev musiken viktig för Nino Ramsby. Som liten lyssnade han mycket på Arja Saijonmaa, Vivaldi, Jan Johansson och sin mammas ”Jösses flickor!”-album. Med tonåren fylldes det på med hiphop, soul, jazz och 1960- och 70-talsrock. Nino Ramsby började spela piano och klarinett i musikskolan och när han som 16-åring fick låna en gitarr av skolan så ­fastnade han och spelade hela tiden.

I dag spelar Nino Ramsby allt från gitarr, bas, klarinett, saxofon och flöjt till olika trumpetinstrument, cello och trummor. Också i förhållandet till musikstilar har han sökt omväxling genom åren. Från att spela rock och triphop i framgångsrika band som Salt, Grand Tone Music och Baxter har han spelat jazz med Ludvig Berghe, elektronisk pop med Brent Hunter och skapat barnmusik med Bröderna Lindgren.

Vad är det med dig och musikaliska samarbeten egentligen?

– Alla de jag lirar med är mina vänner. Det är så vi först har mötts och sedan kommer musiksamarbetet och idéerna. För om vänskapen finns så kan man kommunicera med musik och dela visioner tillsammans.

Bortom scenen har det för Nino Ramsby varit en lång och bitvis plågsam resa till att förstå det han i dag är säker på. Att hans könsidentitet är kille men att han biologiskt har en kvinnas kropp och behöver medicinsk hjälp för att korrigera det.

Redan för tio år sedan var han på väg att komma till insikt om och ta tag i de känslorna. Då hade han släppt två hyllade album med pianisten Martin Hederos, ”Visorna” (2004) och ”Jazzen” (2006).

På jazzskivan sjunger han i låten ”Jag har en vän” om sina känslor kring att vara transsexuell: ”Jag har en vän/Fast ni kan inte se det/För han är gömd djupt i min själ och vill ut igen/Åh min vän har sorg/Och delar den med mig/Han viskar in i mitt öra när jag ber en bön.”

– Jag tyckte att det var märkligt att ingen reagerade. Att jag inom jazzen, som på vissa sätt är en ­ganska normmässig värld, sjöng om att vara trans. Jag tror inte alls att många förstod det. Men jag minns att Martin frågade ”Ska du börja med hormoner nu?” och att jag inte riktigt kunde svara på det. Jag var väldigt inne på det då, men sedan kom depressioner och ätstörningar i vägen.

Hur utvecklades din ätstörning?

– Jag hade länge varit ungdomsmässig, att jag åt godis när jag ville, drack när jag ville, åt skitmat. Jag var samtidigt deprimerad och orkade inte även vara tung i kroppen. Så jag lärde mig att äta nyttigare, började gå mycket. Det var på ett friskt sätt där i början, men sedan är jag som person en sådan som går hundra procent in i saker så med tiden blev maten en kontrollgrej.

Till slut hade ätstörningen tagit över hela Nino Ramsbys liv. Han räknade tvångsmässigt kalorier och var besatt vid att röra på sig. Samtidigt fick han hejarop från en oförstående omgivning.

– Folk såg att jag hade gått ner i vikt och utbrast ”Åh vad hälsosam du ser ut!” när jag i själva verket höll på med livsfarliga grejer. Men jag märkte också att jag ju smalare jag blev, desto mer kodade folk mig som kille. Smalheten gav mig mer av den kropp jag ville ha, en pojkkropp. Det gjorde bara att jag dök ännu djupare in i sjukdomen.

För tre år sedan insåg Nino Ramsby att han var sjuk, att han hade anorexia. Han lyckades sluta svälta sig själv, men tvångstankarna levde kvar. De släppte först när han började ta antidepressiva mediciner.

– Det blev en vändpunkt. Och efter att ätstörningen började lägga sig kände jag att det inte längre fanns utrymme för några destruktiva lösningar. Jag behövde söka mig till människor med liknande erfarenheter.

Förra året bytte Nino Ramsby namn rent juridiskt, och använder sig numera av pronomenet han om sig själv. Han har även inlett en könsidentitetsutredning som kommer att leda till diagnosen trans­sexualism. Längre fram väntar sedan hormonbehandling och plastikkirurgi.

– Olika transpersoners behov ser olika ut. Därför är jag väldigt tydlig med mina behov: jag är en transsexuell transperson som behöver könskorrigerande vård. Jag vet att jag är en kille, men min kropp är en kvinnas, och det stämmer inte för mig.

När du börjar ta hormoner kan det komma att förändra din sångröst, vad tänker du kring det?

– Hur jag sjunger handlar delvis om att jag har en viss klang, men min rösts uttryck, dess intensitet, hur jag fraserar, vilka melodier jag skapar kommer inte att förändras. Rösten handlar mycket om vilken musikalitet man har, om känslan man uttrycker. Men visst, jag kommer nog behöva ändra tonarten i vissa låtar.

I maj släppte Nino Ramsby, efter mer än 20 år som artist, sin allra första ­soloskiva. Han ger ut den på eget skivbolag och skickar själv ut varje sålt exemplar med ”Kram/Nino” skrivet i svart tusch på omslaget. ­Titeln ”Du kan och sov nu” är en sorts uppmaning till honom själv. Att han kan, och kan slappna av lite nu.

– För mig betyder titeln att du räcker som du är. Lev ditt liv så bra du kan. Du duger, Nino.

Namn: Nino Ramsby

Född: 21 juli 1972

Bor: Hornstull, Stockholm

Familj: Föräldrar, mina nära vänner och hunden Sotti.

Bakgrund: Har spelat, sjungit och släppt skivor med flera olika band och projekt som Salt, Baxter och Grand Tone Music. Har även släppt flera skivor tillsammans med pianisten och musikern Martin Hederos, jazzmusikern Ludvig Berghe samt Bröderna Lindgren. Har även varit verksam som grafisk formgivare och fotograf i många år. Släppte diktsamlingen ”I det: berättelser ur min röst” 2014 på Heidruns förlag.

Aktuell med: Första soloskivan ”Du kan och sov nu” släpptes i maj genom egna skivbolaget Nino Records. Utställningen ”Lerin, Hermansson, Ramsby” på Sven-Harrys konstmuseum pågår fram till 31 augusti.

Min förebild: Mappa. När jag var liten och skulle ropa på någon av mina föräldrar så blev det alltid mappa. Båda mina föräldrar har sett mig och ser mig enormt. De lyssnar på mina tankar, idéer och de har sedan jag var mycket liten diskuterat med mig om världen och livet på mångbottnade sätt. Det är en rikedom att ha dem som föräldrar. Det är också de som gett mig ovillkorlig kärlek, så att jag vet att det existerar, så att jag då kan göra så friska val som möjligt i livet.

Mitt bästa sommartips: Att vara med någon av mina närmsta vänner, skratta tillsammans och drömma om projekt att utföra.

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.