Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Musik

För både Luther och Bergman var musiken en gåva från Gud

En nyutgiven bok med Martin Luthers musikteoretiska arbeten har mycket gemensamt med den musiksyn som 100-årsjubilerande Ingmar Bergman gav uttryck för, skriver DN:s Martin Nyström.  

I sitt nyskrivna kapitel till boken ”Se Bergman”, som publicerades i DN 31/1, aktualiserar Leif Zern den betydelse som Martin Luther hade för Ingmar Bergman. Det som handlar om att ”se skapelsen som en förklädnad som endast den troende förmår lyfta”. Och som hos Bergman föder bönen om att skåda bakom det som skymmer, att bryta igenom tillvarons mask. Zern skriver: ”Vad Bergman ytterst kräver av skådespelaren är inte gestaltning utan ett genombrott. Sanningen kan inte avbildas, den måste uppenbaras.”

Det här lutherska perspektivet har också relevans för hur Bergman ser på musiken. I sitt sommarprat 2004 ställer han till sist frågan: ”Varifrån kommer musiken?”. Och svarar själv lite famlande med att den är en gåva. Att musiken finns för att ”ge oss en föreställning om verkligheter och världar utanför den värld vi lever i.

Läs mer: Ingmar Bergman – den ofrivillige dramatikern

Det här klingar i mig när jag läser Mattias Lundbergs ”Martin Luthers egna toner och ord om musik”. Det är den första framställningen på svenska som belyser Luthers musikaliska teori och tänkande och som dessutom för första gången bjuder på hans viktigaste texter om musik i svensk översättning.

Lundberg som är professor i musikvetenskap i Uppsala och som prisats för programserien ”Den svenska musikhistorien” i P2 sätter också in Luther i ett historiskt filosofiskt sammanhang som inte avser att göra denne till hjälte för det ena eller andra. 

För Lundberg är Luther som intressantast i sitt kreativa men också komplexa förhållande till sin egen tid. Han är en av renässansens stora humanister som vitaliserar och omformulerar ett musiktänkande med djupa rötter i medeltiden och antiken. Och det är denna förening av att sänka sina lod och släppa fästen, för att tala med Katarina Frostenson, som gör honom så levande och intressant.

Det svar som Ingmar Bergman ger sin egen fråga om musikens ursprung visar sig också komma Luther mycket nära. I ett förord till en sångsamling från 1538 som Lundberg ger en särskild vikt skriver Luther: ”Musik var inpräntad i, eller skapad i, varje liten varelse – i en likadant i alla – från jordens början”. Denna skapelseteologiska syn har antika rötter och betraktar musiken som en ”första materia” – något som fanns innan materien hade delats i de ämnen och element som jorden består av. 

Musiken har alltså inte förts in av människan, den är en Guds gåva, och är i grunden snarare en slags natur än kultur. Att inte förundras över detta är orsakat av en dövhet hos människan, menar Luther. Samma instängande symptom som gör att hon inte längre förundras över ”det ofattbara ljuset som solen avger”.

Läs mer: Luthers passion räddade musiken i kyrkan 

Det är mot denna tankemässiga bakgrund som Luther formulerar sina höga krav på musiken och dess konstfärdighet. Dålig musik kan aldrig bli farlig, bara verkningslös, oförmögen att ”stämma” människan efter det högsta goda, menar han. Den skall ha elegans och frihet, ledighet och ljuvlighet. 

Som konst är musiken av samma natur som all musik men uttryckt i en starkare form. Och måste därför i synnerhet nå ut till ungdomen. För dem skulle Luther vilja ha ”alla världens klockor ringande, alla världens orglar spelande, och allt som kunde klinga tillsammans.”

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.