Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-14 14:30 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/musik/redo-for-retur-till-rap/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Musik

Redo för retur till rap

Daniel Adams-Ray i replokalen. Efter ett och ett halvt års intensivt turnerande återvänder han nu till studion för att spela in nästa skiva.
Daniel Adams-Ray i replokalen. Efter ett och ett halvt års intensivt turnerande återvänder han nu till studion för att spela in nästa skiva. Foto: Nicklas Thegerström

Daniel Adams-Ray var ett av fjolårets allra största svenska popgenombrott. I kväll står han på Gröna Lunds scen för sin sista spelning på ett bra tag. Nu lägger han allt fokus på nästa skiva.

Det är nästan ett och ett halvt år sedan Daniel Adams-Ray släppte ”Dum av dig” den första singeln från soloskivan ”Svart, vitt och allt däremellan”. Skivan gjorde succé, Daniel Adams-Ray slutade vara Snook-Danne och blev den sista artist att toppa P 3:s klassiska Tracks­lista någonsin, när den lade ned med ”Gubben i lådan” som etta.

Ett och ett halvt år i furiöst tempo, men nu avtar det något. Efter kvällens spelning på Gröna Lund – som Daniel Adams-Ray lovar kommer bli något alldeles extra, ”kanske lite övertänt”, med ett antal prominenta gästartister – är det färdigturnerat för den här gången. Det är dags att börja på nästa album. Inför förvandlingen till solo­artist handlade det mesta om att våga sjunga. Nu vill han tillbaka till hiphopen.

– Det är vad jag känner att jag inte lyckades med på skivan, att få in mer rap. Det har jag saknat live. En anledning till att jag inte hade så mycket rap på skivan var att jag kände mig så osäker på att sjunga att jag behövde fokusera på det till hundra procent. Men nu är jag redo.

På en av hans första solokonserter gick en synt sönder. Medan teknikerna slet för att få den att fungera utbröt Daniel Adams-Ray i en freestylerap i flera minuter. Det verkade nästan koreograferat, men han svär på att det var en olyckshändelse. Men samtidigt störs han på att människor inte ser på rappare som ”riktiga musiker”.

– Jag var med och gjorde en låt i P 3 till förmån för Afrikas horn. Det blev väl knappast en av mina bättre låtar, men det är syftet som är viktigt, så jag bryr mig inte så mycket. Men det jag märkte när jag skrev den var inställningen till hantverket att skriva texter hos de så kallade popartisterna jämfört med hiphopartisterna. Det slutade med att rapartisterna fick vara extramammor åt popartisterna. Inte så där halvpostironiskt, ”du som är rappare”, utan vi fick hjälpa dem på riktigt.

Vi sitter i klädmärket Lagoms kombinerade showroom och kontor. Looken är omisskännlig – klassiska kläder med lekfulla detaljer, blandplagg, dova höstfärger – kläder för en generation ”unga vuxna”, som väntar längre med att slå sig till ro men inte vill klä sig som tonåringar hur länge som helst. Daniel Adams-Ray och hans kollega startade märket för fem år sedan och han konstaterar krasst att det är nu man antingen slår igenom eller går i konkurs.

– Lagom tar 40 timmar av min arbetsvecka, säger Daniel Adams-Ray och räknar till sammanlagt 100 timmar jobb per vecka.

Och här ligger förstås en förklaring till framgången. Daniel Adams-Ray har rappare, sångare, företagare, formgivare, modeskapare och en hel radda andra titlar på sitt visitkort. Den artist som kan göra mer kan förstås också kapa en hel del mellanled.

– Jag fick ett brev från Sony om min nästa skiva, men aldrig i livet att jag skulle sajna med dem. Varför då? Nu har jag dragit in så pass mycket pengar att jag kan hålla på i två år med nästa skiva. Jag ska sätta mig och skriva, blir det bra så släpper jag en till skiva. Blir det inte det så släpper jag ingen. Men man kan göra en dålig skiva på ett halvår, nog borde jag kunna få ihop en bra på två år?

Carl Wikström Ask, som var med och producerade hela ”Svart, vitt och allt däremellan” (samt låtarna ”Mitt hjärta blöder” och ”Sju sorger” på Veronica Maggios hyllade ”Satan i gatan”), kommer förbi på sin fixed gear-cykel, smutsig i ansiktet efter att ha legat bakom en buss, med guldskiveplaketter i ryggsäcken. Daniel Adams-Ray funderar på var den ska sitta. ”Riktigt tuffa människor har sina guldskivor på toaletten”, säger han.

– Det jag funderar på mest nu är temat för nästa skiva. Jag gillar verkligen Timbuktus sätt att skriva, det är kosmopolitiskt och världsomspännande, och bottnar i något annat än kärlekslåtar. Och det är dit jag vill också, det blir inte en skilsmässoskiva. Men just nu när jag sitter och försöker komma på vad jag vill göra med nästa album kommer jag bara på en massa saker som jag inte vill göra. Det tog två år att spela in förra skivan, men det var ju hela den sena tonårstiden jag gjorde upp med, det är tankar jag haft länge och bearbetat. Det tar lite tid att samla alla intryck. Vi får se vad det blir.

Från Nairobi till Gröna Lund

Daniel Adams-Ray är född i 1983 i Nairobi, Kenya. Kom till Sverige 1997.

Bildade 2002 rapduon Snook med Oskar Linnros. Släppte skivorna ”Vi vet inte vart vi ska men vi ska komma dit” 2004 och ”Är” 2006.

Solodebuterade 2010 med ”Svart, vitt och allt däremellan”.

Driver klädmärket Lagom.

Aktuell: Spelar på Gröna Lund i kväll.

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.