Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Musik

Wagnervurmare: Hardcoregitarristen Kristofer Steen

”Hos Wagner hittade Refused en ledstjärna.”

På nittiotalet var han gitarrist i hard­corebandet Refused. I dag är Kristofer Steen operaregissör utbildad vid Operahögskolan i Stockholm. År 1998 släpptes Refuseds sista skiva ”The shape of punk to come”, ett postmodernt mästerverk där jazz och techno blandades med politisk punk och hård rock. Men den bakomliggande inspirationskällan har varit hemlig fram till nu.

– Umberto Eco brukar säga att det krävs en kosmisk skamlöshet för att bli en bra författare. Och det var exakt det enorma anspråket som gjort Richard Wagner så framgångsrik. Man måste vara rejält skamlös för att våga se sig själv som ett fordon för en hel tidsanda. Han hade tur som var begåvad. Annars är det snarare precis den där typen av grandios människa som inte alls kan infria förväntningarna.

Vad finns det för kopplingar mellan Refused och Wagner?

– Även om jämförelsen är aningen absurd så misstänker jag att Refused anno 1998 hade tyckt att den var rättfärdigad. Wagners musik upplever, åtminstone jag, som fysiskt uppfordrande. Den verkar avkräva handling av en drastisk sort. Vårt mål var att skapa känslosvall och kaos. I Richard Wagner hittade vi en ledstjärna. Det behövdes en sådan referens för att vi skulle våga upprätthålla vårt ohyggligt stora anspråk. Vi skulle inte fega ur. Sen så är ju Wagner även lite av en pionjär inom hård musik. Lyssna bara på förspelet till ”Valkyrian” till exempel.

Vad är hemligheten med Wagner, varför är hans musik så lockande?

– Det är förförisk musik. Den är farlig. Jag tycker att den är obehaglig. Det är tillspetsad musik för avgörande situationer. Det är liv. Och det är död, mer död och så återfödelse. Att lyssna på hans musik är att känna det känslomässiga ruset av sann förstörelsekraft.

Och det är därför som den är så lätt att missbruka?

– Wagners musik är en projektionsyta som går att nyttja i politiska sammanhang. Ringen är ett panteon av gudar som störtas på grund av sitt eget intrigmakeri. Wotan sår fröet till sin egen undergång. Det är väldigt lätt att kapa det scenariot för vilken politisk åskådning som helst. Men det skulle aldrig vara möjligt om det i musiken inte fanns den här djävulska kraften. Att den styrkan är attraktiv kan jag inte förneka. Jag tror att alla har förmågan att njuta av det där ruset för en kort stund. Jag tänker på sista akten av ”Ragnarök” där man i en extatisk väv av ledmotiv förnimmer en världsordning som rämnar! Vem kan inte uppskatta det?

Vad har det där ruset kunnat göra med dig?

– Efter Refuseds sista skiva kände vi oss väldigt frustrerade. Jag vill betona att det kanske var lite fånigt men vi kände oss djupt missförstådda och svikna av vår publik. För att bli kvitt vår frustration ville vi hitta något slags ventil. Det var då vi började nära tanken att vi skulle slå sönder ett hus. Vi hade en kompis vars föräldrar ägde en sommarstuga som snart skulle rivas. Så vi frågade honom: Kan vi få slå sönder din mammas stuga? Han var inte helt tänd på idén men till slut fick vi klartecken. Vi samlade på oss tillhyggen, drog ut till huset, tog med bergsprängaren och satte på Siegfrids sorgmarsch ur ”Ragnarök”. Och så förintade vi stugan. Det var ett sant Wagnerögonblick.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.