Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-22 22:02

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/musiken-av-koncentrationslagrens-offer-spelas-pa-konserthuset/

Kultur

Musiken av koncentrationslägrens offer spelas på Konserthuset

Bild 1 av 2 Bild från koncentrationslägret Theresienstadt.
Foto: Anders Good/TT
Bild 2 av 2 Illustrationerna är av Alfred Kantor som kom som 18-åring till koncentrationslägret Terezín. Han tillhörde de som överlevde och sommaren efter krigsslutet tecknade han ner vad han varit med om.
Illustration: Illustration: Alfred Kantor

Konserthuset i Stockholm tar till ett nytt grepp för att lära unga om Förintelsen. I föreställningen ”Café Terezín” är musiken skapad av tonsättare som fördes till koncentrationslägret Theresienstadt.

– Vi ser en värld som vill ta avstånd från historien, men vi människor har en skyldighet att påminna varandra om saker vi aldrig ska göra om. Förintelsen är en sådan sak, säger Konserthuschefen Stefan Forsberg om Konserthusets nya satsning för att lära barn och ungdomar om händelserna under andra världskriget.

I koncentrationslägret Theresienstadt (Terezín på tjeckiska), som låg en bit utanför Prag, fanns många kreativa begåvningar. En del musiker, författare och konstnärer kunde fortsätta ägna sig åt skapande – i väntan på deportering till ett förintelseläger. Poesikvällar, konserter och teaterföreställningar var ett vanligt inslag där – något som nazisterna gärna visade upp för omvärlden. Samtidigt utgjorde kulturen en ljuspunkt i fångarnas mörka tillvaro.  

Man måste reflektera i ett längre perspektiv – förstå att det som sker just nu inte är unikt.

Det är från det lägret som den sceniska konserten Café Terezín tar avstamp. Musiken i föreställningen har plockats från tonsättare som hölls fångna i Theresienstadt. 

Uppsättningen handlar om kontrasterna mellan den som blev offer för nazisterna och den som hade möjlighet att fly. Den berättas dels genom Alfred Kantor, som kom till förintelselägret som 18-åring, dels genom karaktären Steffi från Annika Thors populära romanserie. Den handlar om två judiska systrar, som räddas undan nazisternas förföljelse i Wien och landar på en ö i Göteborgs skärgård. 

Berättelsen om Steffi är fiktiv, men baseras på en avhandling om de 500 flyktingbarn som kom till Sverige under andra världskriget. Tanken var att barnen skulle stanna tillfälligt, i väntan på föräldrarnas visum till något annat land. Men få ville ta emot dem. När kriget var över hade majoriteten av barnen förlorat sina föräldrar. 

Stefan Forsberg Foto: Maja Suslin/TT

Kulturhuschefens förhoppning är att föreställningen ”Café Terezín” ska upplysa om dåtiden, men samtidigt väcka frågor om nutiden. Vad skiljer dagens flyktingmottagande från det under andra världskriget? 

– Vi vill berätta om hur det är att komma till Sverige som ensamkommande flyktingbarn. Vi vill förmedla att det inte är en ny företeelse, utan tyvärr någonting som har upprepats genom historien, säger han. 

Tanken är att de unga ska känna sig som en del av ett större sammanhang. Och att de ska förstå att den desinformation som de kan utsättas för inte är så enkel som den kan verka. I själva verket är både nutiden och historien en komplex berättelse, som kräver en bredare förståelse. 

– Det handlar om att sätta ihop historiens förfärligheter med dagens förfärligheter – men också med hoppet. Om hur vi kan ta bättre ansvar för varandra som människor. Man måste reflektera i ett längre perspektiv för att förstå att det som sker just nu inte är unikt. Vi får aldrig glömma bort det. Vi måste hjälpa varandra att minnas.